tankegångar
Kategori: Allmänt
Förstår nu i efterhand inte hur jag kunde låta det pågå, för jag var och är en självständig människa men man blir väl blind. Jag blundade för all manipulation som han utsatte mig för och låtsades att allting var bra. Kontakten med mina vänner fick jag hålla i smyg och jag inser i efterhand hur idiotiskt det låter. Jag var väl ändå en fri människa med mina egna rättigheter, hur fan kunde jag vara så konflikträdd?!
Och när det sen var slut hotade han att komma och skära halsen av mig, när jag minst av allt anade det. Han hade aldrig hotat mig så tidigare men uttryckligen sagt att han velat slå mig när vi grälat, dock gjorde han det aldrig. Fegade ur antar jag. Han ville även ha ihjäl min pappa eftersom att han inte ville att vi skulle ha ett förhållande, blir så sjukt jävla förbannad när jag tänker på det än idag.
Det var kortfattat och jag utelämnade många detaljer, men i huvudsak är det här bara saker som mina närmaste känner till och nu även ni. Tack vare bloggen jag läste så insåg jag att det inte är jag som har någonting att skämmas för, mer än att jag var så jävla dum. Det jag höll mig mig fast vid var bara ändlösa jävla gräl om ingenting och jag höll på att förlora alla vänner jag värderade.
Till er som är i en liknande situation: ta er ur den så fort ni bara den. Och känns det tungt så bestäm er bara och vänta sedan på den styrka som krävs, det kan ta tid att orka. Oftast alldeles för länge! Och ändra er inte enbart för att en dag går utan gräl eller annan skit, det är vardagen som räknas.
Beatrice