Linnéa Catharina Beatrice

jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

tjoho

Kategori: Allmänt

Har slutat för dagen för tyskaläraren är sjuk idag, fan vad nice kan jag lova. Det är lätt att få hundra procents närvaro när man bara har en lektion om dagen. Okej, två idag då och en var lärarlös men nödvändig, vi gjorde bort en massa på rapporten men det finns luckor som måste fyllas i så vi har mailat frågor på löpande band till våran kontaktperson. Och så har jag fått en flitig kommenterare här på min blogg, nämligen palle, creeds till henne och så en massa påtryckningar till er andra att kommentera mera. Det är så trevligt att logga in och se att man fått kommentarer.

Igår var en chill dag, efter skolan åkte jag hem till mamma och somnade på soffan innan lina ringde och väckte mig ungefär exakt samtidigt som bussen till stallet gick. Så jag fick skjuts av henne eftersom vi hade tappskokurs även idag, men jag tyckte det var onödigt att vara där ens en gång för vi fick inte göra någonting. Bara stå och kolla på. Booring. Men fick iallafall pussa på strumpis och det uppskattades, dock så var kliandet i pannan ännu mer uppskattat. Han är en riktigt stjärna.

Så kom åkte jag till kullen igen och drog ut med syster och sprang, upp till kaptensgården och tillbaka. Tyckte vi var duktiga även om det blev mycket intervaller på vägen upp. Det här med mitt nya liv går faktiskt framåt än så länge, det är bara att hoppas på att det fortsätter också. Idag vet jag inte om det blir någon springtur, men kanske, ska iallafall ta springskorna till kullen nu och se om syster är sugen att fara iväg när hon kommer från skolan. Om inte annat så kanske jag far själv innan jag ska till stallet och rida stjärna, hoppas det går bra också så att jag inte behöver bli på dåligt humör. Längtar som fasen tills hoppbanan tinat upp och man kan rida där, träna på ovalen och vara lite seriös. Jag har svårt för den seriösa delen på vintern när det är så sjukt kallt. huja.

Nej. det blir bara så här mycket för tillfället, ska till bussen på en stund och hade egentligen viljat hinna träffa thom innan han åker på jobbet. Men det hinns inte och även om han är lika livsviktig som luft för mig så får jag nog vackert ta och överleva ändå. Det ska jag nog klara utan problem, men längtar verkligen tills ikväll när han kommer hem igen. Skriver mera senare när jag kommit hit igen och ska fördriva tid, hejdå så länge!

Beatrice

Kommentarer


Kommentera inlägget här: