So much
Grattis i efterskott finaste Seth, på din första födelsedag. Fruktansvärt hur fort tiden går och det skrämmer mig att ett år gått redan och jag fortfarande inte lärt känna denna fantastiska lilla kille. Jag önskar mig lite mer tid, jag vill inte bli den där frånvarande systern som var för upptagen med sitt eget liv för att lära känna sina egna syskon. Jag säger inte att det är fel, det handlar om prioriteringar och vad man sätter i första hand.
Men jag personligen har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med, inte orkar ta mig tid att köra fem korta mil ut till min familj. Bilkörningen har ju sina orsaker visserligen eftersom det är så fruktansvärt plågsamt för mig att köra bil när jag drabbas av denna ohanterliga trötthet, men det finns ju andra sätt. Men jag hoppas att detta går att ändra på nu med mitt nya jobb, så jag får lite mer tid över utan allt övertidsarbete för att överleva månaden.
Men innan dess har jag en del saker jag vill ha utfört, mitt första delmål är att få hästen på återbesök och förhoppningsvis friskförklarad. Nummer två är att få ordning i min lägenhet, så att jag äntligen kan få det som jag vill ha det.
Efter det ska jag förhoppningsvis vara tillbaka på banan igen, som en normal människa. Kanske med ekonomin på rätsida också efter ett tag, inte inom ett halvår dock då jag går på lärlingslön kan man säga. Men nu kan jag ändå känna sådär lite smått, att det kanske är på väg att lösa sig bara jag fortsätter leva på svältgränsen ett litet tag till. Bara ett litet tag till.
Beatrice
