Linnéa Catharina Beatrice

Söndag igen. Hur kommer det sig att två dagar bara kan rusa förbi på detta sätt? 

Jag har huvudvärk som heter duga, jag som nästan aldrig har ont någonstans eller på något annat vis är sjuk. Men idag har huvudet sprängt från det att jag vaknade vid nio tills nu. Mycket ovanligt och jag avundas inte er som lider av det oftare. 

 

Jag har hemlängtan också, liten smula trots att vädret här idag har varit helt fantastiskt. 

Eller snarare kanske jag önskar att hemma hade kunnat vara här.. Så mina vänner, packa era väskor och kom hit, ta med min hund och min häst och så lever vi loppan. För känslan av att den 2:a mars kunna sitta med solen i ansiktet på en parkbänk och dricka en latte, med grönskan begynnande i alla hörn är något ovanligt för oss från norrland. Något att uppleva. 

 

Men jag saknar också att sitta på en skoter, busa omkring i nysnö och grilla korv i en vindstilla vik någonstans i skogen. Det är tyvärr ingenting jag gjort på närmare två år nu, dags att denna påsk kanske försöka ta sig ut någonstans iallafall. Att vara borta såhär ger en tid att fundera, tänka över livssituationen och undra vart man skulle ha hamnat om man valt andra vägar. Jag har tid över till sådant nu och jag vet inte om det är negativt eller positivt, svårt att avgöra. 

 

Men nu är det dags att förtränga den sprängande huvudvärken, ta några ton med papper och ägna söndagskvällen till att plugga. Jag satsar på att gå ur denna kurs med riktigt höga poäng, jag tänker inte vara på gränsen som hela min skoltid. Detta är min chans att bevisa för mig själv att jag kan, bara jag vill.