Ja, min kära olivia, jag älskar verkligen skolan och allt vad den innebär, jag vill inte alls ha ett jobb eller helt plötsligt vinna på lotto och bli miljardär. Och ja, jag var sarkastisk i den förra meningen för er som inte gissade det, jag ljög om allt utom att olivia verkligen är en av mina kära. Dock är hon alltid är alldeles för långt borta och vi här uppe får sakna hennes underbara humor mellan gångerna hon är här. Vilket är alldeles för sällan. Jag saknar dig, thats it.

Har varit på alla lektioner den här veckan och så kommer det i framtiden att vara varje vecka tror jag om jag nu inte är sjuk, nu har motivationen kommit tillbaka en smula. Eller kanske ska säga att den infunnit sig för första gången på hela tvåan. Men nu kanske jag kan ta igen allting jag missat under den mörka perioden, nu medan jag har orken. Ska sätta igång med engelska bokrecensionen imorgon eventuellt, den första då och sedan börja läsa boken till den andra. Och så ska vi på intervju med fadderföretaget på tisdag klockan tio, förhoppningsvis så får vi svar på det vi behöver veta.

Nu har jag sagt hundra gånger att jag ska sluta skriva om skolan, men fortsätter ändå, jag antar att ni får stå ut med det. Men idag har jag faktiskt stört mina rutiner och åkt ut och grillat med linn, vicky och ida, vilket var otroligt trevligt om sanningen ska fram. Men min jacka stinker rök eftersom jag var dum nog att inte byta den innan vi åkte ut i det fina vädret. Tråkigt nog började solen gå i moln just när vi kom fram och efter ett tag blev det kallt så vi stannade typ bara en timme ungefär. Och kom just på att jag glömde det förbaskade pinnbrödet i stallet, hur glömsk får man vara? Jag börjar allvarligt fundera om jag lämnar minnet i sängen när jag kliver upp?

På tal om stallet så kom jag nyss därifrån, har ridit ut calle barbacka för första gången sen han dumpade maria i en snödriva. Hon tyckte jag var en smula galen men han skötte sig och var faktiskt finare än någonsin, för första gången sen jag började rida honom hängde han inte i handen utan bar upp sig med ett lätt stöd bara. Fy, det kändes bra kan jag lova och misstänker att det är för att jag är stadigare i min sits nu än jag har varit tidigare. Nu vill jag att han ska vara igång så vi kan börja träna ordentligt igen, han är en riktig läromästare och det är precis vad jag behöver just nu.

Och nu sitter jag och väntar på att thom ska komma hem, han är ute och springer med andrej tror jag iallafall. Själv har jag redan sprungit och promenerat idag och är riktigt nöjd, sprang då iallafall kullebackarna ner nästan utan avbrott och med min dåliga kondis är det en bedrift! Men nu börjar jag förstå varför folk springer, det är en härlig känsla rent ut sagt. Ska nog kliva upp tidigare imorgon bitti och springa en runda om jag orkar och hinner. Nu ska jag inte överdriva, men det hade verkligen varit skönt att ha bra kondis och för att få det måste jag ändra min livsstil en smula. Och nu har jag inte längre skorna att skylla på, för nu har jag faktiskt ett par bra springskor.

Beatrice