Hemkommen efter en härlig dag utomhus med min älskling och en hel hög andra, inte bara markus och sandra som jag skrev igår. Måste lära mig att om man sätter sig och grillar där borta så kommer det snart en hel hög med folk, trevligt som bara den är det iallafall. Mulet först iofs men jag garanterat att sen när det blåste bort så blev det en perfekt dag i princip och idag kom jag ihåg varför jag älskar att åka skoter, det var ju snart ett år sen jag åkte skoter på "riktigt" sist. Men att sitta bak på en skoter som det bara yr snö om är en upplevelse för sig, men alla som läser min blogg känner nog redan till det så jag ska inte tråka ut er med sådant prat, haha.
Nu ska jag snart bege mig till mor min och uggla ett tag, thom ska vara med andrej och jag var väl inte så önskvärd just för tillfället. Nåja jag känner ju redan till allting om dom så det är ingen fara, ingenting kan överraska mig, haha. Nej, skämt åsido men lite övergiven känner jag mig, så den som vill får gärna ringa och kanske komma och göra mig sällskap. Fast dom allra flesta av mina kära vänner är nog borta från stan vid det här tillfället, så kvällen spenderas nog med mor min när hon slutar jobbet. Kanske det går en bra film på teve?
Imorgon är det promenad till stallet om det inte är för kallt, har gett mig fasiken på det nu! Och ska även ta revansch på strumpis för i fredags och det ska fanimej gå som på räls innan jag ger upp den här gången, det kan jag tala om. Någon som vill stå på sidan och tala om vad jag gör fel?
Jag har inte haft en lugn stund idag kan jag lova, först var det ju tandis som skulle laga mitt yttepyttehål och hör och häpna: jag klarade mig utan bedövning! Jag hatar när det ilar, men övervägde två minuters smärta mot två dagars om jag skulle ha ätit mat med bedövad mun. Fick även tips om en tandtråd som går in mellan mina trånga tänder, ska nog inhandla den på apoteket när jag finner tiden.
Så till malmberget bara för att anmäla mig till kursen på bilskolan, men tror ni inte att dom hade stängt just idag? Tji fick jag för att jag jämt skjuter upp saker och ting, kanske jag borde börja lära mig. Men passade på att äta lunch med johanna och martina, plättarna smakade rätt bra men dom var lite smådegiga. Men eftersom att jag inte är den kräsna typen så var det ingen större skada skedd. Sen skulle jag bara vänta på bussen till stallet igen, men blev less på att vänta så tog en trea som gick lite tidigare även om jag fick gå en liten bit längre.
Men tror i jag hittar på bostadsområdet vid muddus hjorton? nej, jag är lika vilsen som en fisk på torra land, så naturligtvis så gick jag lite vilse och tog en massa omvägar. Men kom tillslut till stallet iallafall och gjorde bort mig totalt som ryttare, tror inte herr strumpa jobbade rätt en enda gång idag och jag gav upp efter ett tag. Det skulle inte ha gjort någon nytta om jag fortsatte och dessutom så blev ridhuset överbefolkat ganska snabbt efter att jag övergav det så det var lika bra. Hatar när det är mycket folk, jag vet aldrig riktigt vart jag ska vara eller ta vägen, haha.
Så till kremma med calle, upp i en snödriva för att det kom en bil med transport bakom och lite ofrivillig piaff för att en häst bakom oss snurrade ett varv när vi skulle till att vända just vid kremma. Och på vägen förbi småstallarna, herregud vad farliga grejer det fanns där. Han betedde sig som om han aldrig sett folk eller bilar förut, knashäst.
Jo, glömde nästan det roligaste idag, iallafall tyckte jag att det var rätt så skrattretande. När vi var i ridhuset jag och strumpis så kom lilla Diba in (shettis, minishettis?) med hennes lilla ryttare och en kompis till den och hennes mamma såklart. Så två små ryttare och en liten häst som går runt i ridhuset, och en häst som tror att allting som han inte är van vid kan hoppa på honom om han inte aktar sig? haha, han var übersöt kan jag säga. Inga vansinnesbockar den här gången, utan mer att han sneglade misstänksamt och nästan vände sig om för att se vart dom höll hus. Sen när en av ungarna satte sig ner pladask mitt i ridhuset så var det nästan som om han tänkte gå fram och kolla vad sjutton den höll på med. En häst på 160 cm som är skraj för små varelser på kanske 80? haha, han är fjantig min ögonsten, det är han verkligen.
det var min dag det här och förhoppningsvis så är det inga fler ansträngande upptåg på g, mina ben har gått många km idag och det har dom nog mått bra av. Imorgon blir det ytterligare träning för då ska jag på skoterfärd till kiwijärvi med thom, markus och sandra, vi blir borta hela dagen och ska dessutom kliva upp tidigt på en lördag. Men det är värt det, hoppas vi har tur med vädret också. Och så får ni önska mig lycka till med att inte ramla av, jag har en förmåga att tappa balansen och dra thom med mig ner i snön, haha.
Har tid imorgon klockan 9.30 hos Agneta någonting för att laga ett yttepyttehål, med bedövning naturligtvis för att jag hatar när det ilar. Gissar att jag varken är eller någonsin kommer bli ensam om det, även om vissa är tåligare än andra. Måste dessutom ta trean dit, så måste gå en jäkla bit för att komma till bussen. Ingen bra start på dagen med andra ord. Men förhoppningsvis blir den bättre senare, måste upp till bilskolan och anmäla mig och då passar jag väl på att käka lunch där på samma gång. Ska väl försöka undvika att äta upp mina kinder som jag alltid gör med bedövning i käften, är jag verkligen ensam om att göra det gång på gång utan att lära sig att man får ont sen?
Nå, idag har det då inte hänt något speciellt. Somnade på soffan hos mamma och drömde en såndör dröm man inte lyckas vakna ur och som är så himla verklig men ändå helt sjuk. Som tur var så var det ingen mardröm, utan mer en helt freakad dröm som är totalt overklig. Åkte sen till stallet och hälsade snabbt på strumpis som hade blivit sparkad och hade ett sår på benet, vet inte om han har blivit halt av det men vi får hoppas att det inte är så. Visste inte om ridlärarna sett det när dom har så mycket att göra nu, så rengjorde det iaf innan jag begav mig till calle. Hans ben har dessutom blivit bättre så idag var det upp på ryggen på honom igen, men kan ju säga att han vill inte skritta alls. En trygg och säker häst som inte skräms av i princip någonting blir helt plötsligt helstrirrig för att en bil startar? haha, ja visserligen så hade småbarnen tolkat med en ponny bakom oss så han var ju lite skärrad av det också men även det är en sån sak som han i vanliga fall skulle ha skitit i totalt. Så nog har han lite energi liggande under ytan, gammelgubben. Kul att se att det fortfarande finns bus kvar i honom, hih.
Nej. har just duschat och nu väntar sängen. Är lyckligt lottad som inte behöver sova själv och även om min älskling slåss i sömnen ibland så är det smällar man får ta. Även att man kan ha tjugo cm att sova på hela natten är en sådan sak, jobbigt, men jag kan lova att det är värt det. Jag har världens finaste älskling och allt besvär han ger mig om natten är oväsentligt, det är guld värt att få somna med honom varje kväll.
Ja, jag tog ett för tidigt sportlov den här gången. Egentligen har jag inte en enda vettig anledning, men so what? Det är alltid en ursäkt att sitta och lyssna lars winnerbäck och önska att man hade en massa saker man inte har, jossan håller nog garanterat med mig. Förstår mig inte på dom som inte har vett att uppskatta hans musik, han är fanimej ett geni på att skriva låtar. Tänk på hur få artister som skriver sina egna texter nu för tiden!
Och igår så var jag först i ridhuset med herr strumpa, han var riktigt fin faktiskt men innan jag fick igång honom så var det förjävligt. Men jäklar när han sprang på ordentligt, vilket svung i traven han fick! Och vänstersidan blir bättre och bättre, även om den fortfarande behöver jobbas på. Och konditionen, den behöver garanterat jobbas på.
Så efter att jag satte in min trötta men duktiga hjärtehäst i boxen och donat med honom, så red jag ut på stjärna med mickan och ljufur. Vi skrittar galoppsträckan i godan ro med lite skräck för att älgen ska ligga där någonstans, eftersom det är där den verkar ha bosatt sig. Och märk väl att det var kolsvart ute i princip så det var massa mörka skuggor överallt. Så säger jag något i stil med att vi klarade oss från att möta älgjäkeln, två sekunder efter det vänder sig mickan om och rabblar något i stil med att : jag vill inte skrämma dig nu, men älgen springer efter oss! Mycket riktigt så travade den mot oss längs galoppsträckan och vi stack iväg i galopp fort som bara fasen så att den inte skulle hinna med, haha. I dagsljus hade det kanske inte varit lika hemsk, men om en stor fet älg kommer springandes mot en i mörkret, vad gör man? Jo, man ger järnet därifrån och stannar inte förrän man är i säkerhet, haha. Men det kan jag lova, det är slut på uteritter i mörkret tills älgen är borta härifrån.
Beatrice
Svar på Linns kommentar:
Mestadels är allting bra med mig men det kan alltid vara bättre som vi alla så väl känner till, haha. Och jo, det var verkligen ett bra tag sen vi sågs sist, flera år måste det ju nästan vara nu? Hör gärna av dig på msn eller så, vill gärna höra hur du har det nu för tiden :)
från säsongens andra skotertur, den här gången med en skoter som går fortare än 60 km/h. Hade varit ännu bättre om vi varit ett gäng som dragit ut i solskenet och grillat, visserligen fick vi ett erbjudande om att grilla nu men missade smset helt när vi körde skoter. Sorry tjejer för att jag svek återigen, jag ska bättra på mig och det ska bli snart. Jag ska hitta tiden att umgås med mina vänner, inte bara ha tid för skola, stall och pojkvän och den sistnämnda får också alltför lite tid. För fast jag praktiskt taget är hos honom varje dag så är det sällan vi får tid att verkligen umgås och ha tid att bara vara med varandra, våra fritidsintressen respektive jobb/skola krockar hela tiden.
Och så när vi var ute med skotern skulle vi korsa en väg och det kom en bil, väldigt oväntat i och för sig, men den här bilen riktigt sniglade sig fram och vips så ser vi att det är en hund framför bilen. Tänkte då att den körde sakta för att inte köra på hunden, men när dom passerat så kommer det en annan hund springandes några meter efter. Fasen, man kan ju tro att dom var ute och rastade hundarna med bilen, haha. Och så bara några hundra meter längre fram så skuttar det ut två skuggor på leden, vi fick tvärnita i princip. Då är även det två hundar som är ute och rastas, man tycker att i båda fallen så kunde dom iallafall minst ha satt reflexer på hundarna!
Två dagar kvar av skolan nu, ska försöka orka med båda två helt och fullt ut. Måste nästan välja bort matte B nu, för med 90 % frånvaro så sänker det hela min medelfrånvaro och det är inte bra. Och inte blir det precis bättre av att min mor bara pratar om hur misslyckad jag kommer bli om jag inte går i skolan, precis som om jag inte vet det. Och precis som om man inte redan känner sig misslyckad när man inte orkar med att kämpa för någonting, sanningen att säga så känns det som om jag bara fortsätter falla ju mer jag försöker. Men eftersom att det är ett måste att se allting positivt så avslutar jag med att det säkert blir bättre.
Vaknade imorse och solen sken som bara den, första tanken var att dagen var perfekt för en skotertur men med skola för min del och thom på jobbet så kunde jag ju faktiskt lika gärna skippa det. Men det hade inte suttit fel alls, andra tanken var att det hade suttit fint att rida ut men just idag hade jag ingen häst att ta hand om och rida så jag fick vackert slösa bort den här dagen i skolan. Inte heller var jag på alla lektioner, jag höll inte det där med full närvaro särskilt länge. Men kände mig hängig och eftersom jag slocknade så fort jag lade mig på soffan hemma hos mamma, så misstänker jag också att jag hade en liten släng av feber.
Var helt utslagen tills jag vaknade till liv av ett underligt bankande och så öppnade jag ögonen och kikade upp mot fönstret och där står en gubbe i en såndär korg som man åker upp till taken med och skottar bort snön från brotaket. Härligt, jag är inte van vid bottenvåningar längre. Steg upp då snabbt som attan, tänk att bli påkommen att sova mitt på ljusan dan av en vilt främmande gubbe. illa illa.
Nu ska jag ut och och åka skoter en snabb sväng, jag kanske uppdaterar senare eller kanske imorgon.
Måndagar är långa, jobbiga och tråkiga och ändå är dom nästan veckans lättaste dag på sätt och vis. Vi har visserligen långa lektioner, men alla lärare utom en är bra idag och dom är riktigt hyggliga tycker jag. Surt var bara att jag kan förlora mitt VG på svenskaprovet eftersom jag inte kunde sjukanmäla mig vid första provtillfället, utan var tvungen att göra det senare. Men det kunde visst gå att fixa till eftersom att det var pga att mamma flyttat och allting som jag inte hade möjlighet att få tag på varken dator eller numret till skolan, så det var ju inte så himla enkelt. eller hur?
Och på ridlektionen idag så hade vi teori, surt det också för min del eftersom jag var riktigt ridsugen och ville ta igen från i fredags när det gick så piss med sessan. Fick verkligen inte igång henne alls, vet inte vad felet var med mig då. För hon är en finfin häst om man gör rätt, men hon är kräsen också så det är inte så lätt alla gånger. Men eftersom jag var där tidigt så fick strumpis lite kärlek och en rengöring, tror att han har stått idag men är inte säker. Men däremot så kan jag ju säga att han förtjänar det efter helgen, han jobbade på så bra och även om han var seg som en oxe på lördag så gick han bättre på slutet iallafall. Måste bara akta mig som fasen så att han inte smiter undan och går bakom handen, men vi blir ju allt bättre på det så det är inte ohjälpligt iallafall.
Och jag satsar på full närvaro i skolan den här veckan, sista veckan och sista rycket nu. Men det känns tungt och viljan är nere på noll, hade gärnat viljat säga att det blev bättre men det blir det inte. Snarare så verkar det bara gå bakåt men nu är det bara tre dagar kvar av skolan innan vi företagare får lov, tack gode gud så slapp vi fredagen och får lov en dag tidigare. Det är behövligt, det kan jag lova. För fler än mig.
Jag hatar söndagar men det är ingenting nytt, utan snarare något jag skriver varenda söndag skulle jag tro. Det börjar kännas smått bekant så det kanske är dags att variera sig? haha. nog om det, vill helst glömma att det är skola imorgon och hellre ha lov på en gång och två veckor ist för en. Nå, men kan ju överraska er med att jag har varit hem i helgen med min underbara pojkvän. Var sjukt skönt faktiskt och jag behövde ladda batterierna, inget snack om den saken. Sov så skönt inatt och på morgonen var man sådär lagomt trött och kunde ligga kvar och mysa ett bra tag innan det ens var på tal om att kliva upp.
För finns det egentligen något bättre än att vakna med någon man älskar? Jag tror inte det, det är då iallafall svårslaget. Visst finns det också vissa dagar som man bara vänder sig om och grymtar när någon säger godmorgon i örat på en, när man är trött och bara vill fortsätta sova. Jag är ju som välbekant ingen morgonmänniska, även om jag numera kliver upp iallafall vid nio om helgerna till och med. Det är ett stort framsteg!
Sötnosen calle har fått en senskada, ska skritta i minst en månad till och han som redan är uttråkad som bara den. Han måstr förstå att han inte kan gå och skada sig på äldre dar, det blir ju bara värre då. Och han vill ju ut i skogen och springa, men nu får han bara strutta omkring på plogade vägar med hårt och jämnt underlag. Hoppas bara att han blir bra, han är en rätt så charmig kuse när man lärt känna honom.
Var bara det jag hade att säga idag, nu ska tänderna borstas och sen ska huvudet vila. Godnatt.
Tog premiärturen med min nyblivna körkortshavande vän paulina idag, inte illa alltså, snart har vi alla körkort och kommer in på krogen. Det är tydligen meningen att det ska vara världens grej det här med att bli myndig, så okej, jag får väl ta och ställa till med världens party när det blir min tur kanske? Om jag har råd att hyra lokal, köpa dricka och kunna erbjuda en glad och lycklig värdinna för det partyt, så då kanske det blir av. Men ännu är det länge kvar och jag har tid på mig att planera.
Kom till stallet tidigt idag på lite halvdåligt humör och möttes av en häst som var på minst lika dåligt humör som mig, han som var så gosig och underbar i helgen. Men misstänker att det var en kombination av att han stått inne och att han inte fått den uppmärksamhet han förtjänar nu måndag o tisdag, efter att ha haft mig pysslandes hela helgen flera timmar varje dag så är det ju inte konstigt. Nå, det kommer ju fler helger.
Red i lilla sen när vi hade bråkat färdigt och då var han glad och pigg istället, martina var med bonsai i ridhuset också och det tyckte han var helskoj. Han busade lite eftersom att det stod någonting hemskt osynligt i bortre hörnet som kunde komma och äta upp honom om han inte sprang iväg så fort han kunde och skuttade lite upp och ner, han är så söt och jag kan egentligen inte göra annat än att skratta inombords när han får såna där infall. Måste dessutom jobba på hans vänstersida, han har det sjukt jobbigt med den nu och det vill inte lossna riktigt.
Och paulina, du får inte sätta fart på mina drömmar och få mig att tro att det kan gå. Jag har ju faktiskt lyckats bli förnuftig och inse att det inte fungerar, hur gärna jag än vill. Men nu tändes en gnutta hopp igen och det suger, fasen också. Men då är det ju bara att göra ett försök och förhoppningsvis bli rik till på kuppen. Får väl vara positiv och tänka att den som aldrig försöker kommer heller aldrig att vinna.
Och nu tar jag mod till mig och lägger ut någon bild från när jag red sockan förra helgen, även om jag i efterhand såg att allting faktiskt ser lite halvtaskigt ut och att han inte ens jobbar rätt. Jag måste nog lära mig rida bättre innan jag ber någon fota mig på hästryggen igen. Och inte syns det alls att han blir stark i galoppen? haha. Och på bilden när jag ser ut att kolla ner, så kikar jag så att jag sitter på rätt sittben. Jag sitter inte så jämt när jag rider, faktiskt.
Jo, jag kan jättegärna bo med er, om du vänjer av hunden med att vilja äta upp mig ;)
Är på g till stallet på en halvtimme, hade gärna legat kvar i sängen sisådär två-tre timmar till, men det är lika bra att ta tag i någonting iallafall. Dessutom så vet jag ju att strumpis kommer göra mig på bättre humör, så det bästa är ju faktiskt att fara dit och få en dos av uppmuntran och så ge lite kärlek till hästen. Har stjärna också, men funderar starkt på att rida inne med honom också, för det är jobbigt att vara utomhus när det är kallt och man dessutom har köldastma. Min är visserligen ganska lindrig och inte som pappas men ändå lite småjobbig, jag undviker väl helst att gå ut när det är under -20.
Och nu lyckades jag flörta till mig skjuts av martina, skönt som bara den att slippa stå och vänta på bussen i dagar som den här. Hon är en ängel, tack och lov för det. Så nu ska jag till stallet, ta hand om mina pärlor och ge dem en stor dos av kärlek i dessa kalla dagar.
Det här var ord jag hittade nedskrivna på en lapp i mammas kök idag, vet inte var hon hittat dom eller hört dom. Vet ju sedan länge att min mor har en förkärlek att skriva ner budskap, gåtor, ordspråk och andra saker hon tycker är vettiga. Det här vet jag inte vad det innebär, men just idag fick det mig att bli en smula gladare, om än bara för en kort stund. Endast tio ord, men dom sa mig ganska mycket. Hoppas någon som läser dem nu känner samma sak och inte bara tycker att jag är en underlig typ som blir glad av ord. Fast i och för sig, det är ju ofta ord som gör oss glada. Som till exempel när man får en komplimang, eller en ursäkt.
Men trots allt så har dagen varit ganska grå, jag har varit sjuk så att säga och inte gjort någonting. Och så längtar jag hem litegrann, eller åtminstone efter att ha en plats dit jag kan komma och gå som jag vill utan att störa alla andra. Och hur löjligt det här än låter, så vill jag ha en garderob! För dom senaste månaderna så har jag haft mina kläder i en väska eller en mängd påsar och i längden är det inte det minsta roligt, jag är less på att känna mig som något annat hittebarn.
Och om ni nu tänker att jag borde göra någonting åt det istället för att klaga, så ge gärna förslag på vad jag ska göra. Jag har inga pengar till lägenhet eller ens ett rum någonstans, jag har inte tiden som finns att pendla från hakkas och jag får inte plats hos mamma som dessutom är allergisk. Vilka alternativ återstår då att välja mellan?
Man vet redan när man vaknar att dagen är halvt förstörd, bara för att det är helgens sista dag och att det nästa dag är skola och man måste måste och måste. Då är alla "jag vill" så gott som bortblåsta och återkommer först efter sista lektionen på fredagen. Utan då måste man gå på lektionerna, man måste göra alla arbeten, man måste kliva upp tidigt för att man ta sig till skolan. Man måste uppfylla alla förväntningar, annars kan man lika gärna hoppa av på en gång. Vilket inte är speciellt bra för framtiden, för jobb vill ju dom allra flesta ha. Och vi fattiga studerande vill ha en massa pengar och vi vill ha extrajobb för att uppnå det, men var förväntar dom sig att man ska kunna klämma in ett extrajobb i dagar som redan är fulla med skola, läxor och plikter? I min vardag finns ingen tid för ett extrajobb, hur mycket jag än behöver pengar.
Men det måste jag säga, att min älskling har ett hjärta av guld. Han finns alltid där och peppar mig att klara av ännu en dag, ännu en vecka, ända tills det inte behövs längre. Det är inte ofta jag berättar för er hur mycket han verkligen betyder för mig, men det gör honom absolut inte mindre värdefull. Egentligen så kan jag nog säga att han betyder mer för mig än jag själv någonsin kan ana. Jag tror inte det spelar någon roll hur pass medveten man är om hur lycklig man är, man har ändå ingen aning om vad man verkligen har förrän man förlorar det. Men det är också dom här personerna som orsakar den största smärtan, på ett eller annat sätt lyckas man alltid bli sårad och inte alltid lindrigt. Fast hur många gånger har man inte hört att det som inte dödar, det stärker? Än vet jag inte huruvida det är sant eller inte, än vet jag inte heller om det dödat eller inte så frågan får förbli obesvarad ett tag till.
Idag är en överskattad dag, säger även jag som har sällskap, inte för att jag hade tackat nej till att få en röd ros en gång om året men ändå. Men man kan gott ge sig tid att uppskatta varandra på andra av årets dagar, egentligen borde man vara glad för det man har vareviga jävla dag. Nej, jag ger inget speciellt för alla hjärtans dag, men som sagt: Jag hade inte sagt nej till att få en ros, för jag tycker att rosor är romantiska och ett sorts kärlekstecken. Lite löjligt, men det är vi alla någon gång.
Själv hann jag inte mer än kliva upp så var jag på g till stallet, red ut stjärna först och sedan på banan en stund och han var fin som bara den. Ska börja rida honom mer seriöst nu, har varit omotiverad på sistone och det är inte meningen att han bara ska lufsa i skogen. På det sättet kommer vi aldrig att komma framåt. Sen red jag socrates i ridhuset, fin och lugn häst idag men ack så dålig kondition han har fått. Han skulle verkligen behöva komma ut efter stigen och kondisarbeta lite, men vet inte om jag har balans nog att sitta kvar hela stigen, haha. vill inte att hans ben blir sämre av att han har av mig och tokgalopperar hem, och sen vill jag naturligtvis inte promenera hela långa vägen, hah. Nå, men vi får se, vi börjar bli less på ridhuset, sockan & jag.
Har varit i kullen med thom och tvättat lite kläder, dom får hänga på tork där tills imorgon. Lagade dessutom mat som smakade hyfsat bra, men kunde ha varit bättre helt klart. Matlagning är inte min grej och jag lyckas alltid att få riset vattnigt när jag kokar det, vet inte vad jag gör fel för jag sätter rätt mått av allting och låter det koka hur länge som helst. Nåja. om någon har en aning om vad som blir fel, så hör gärna av er!
Nå, myskväll ikväll med film och godsaker som dom allra flesta lördagar, fast det har inte varit det nu på ett tag vad jag kommer ihåg. Men iallafall, så ska jag bädda ner mig i sängen med hjärtat nu och inte tänka på att helgen är slut innan den ens har börjat. Men försöker göra den så lång som möjligt genom att kliva upp tidigare och sova sent, fungerar iallafall hyfsat. Måste ladda inför kommande skolvecka om jag ska orka igenom hela.
Lämnade in blanketten till trean idag, tror inte att jag valt rätt någonstans eftersom att jag bara satte det jag trodde lät kul. Ville ju egentligen också ha två 100p kurser, men blev avrådd eftersom att företaget kommer ta en sån massa tid i trean enligt anita. Så man får väl lita på det och hoppas att jag trivs med organisation och ledarskap, det är ju inte min grej, men kanske kan det vara roligt ändå. Pratade även med syon om mitt indval, och tydligen kanske det kan bli ngt slags hästkunskap nästa år, om vi har tur! Ska prata med henne mer nästa torsdag på exptid, för nu skulle hon iväg och hann bara informera mig snabbt om nationella kurser som kunde funka och gå att få. Håller tummarna allt jag bara kan. Annars blir det matte c eller engelska c, bara för meritpoängen. Så ja, dessutom ska jag försöka klara matte b också det här året! Jag vet ju att jag kan om jag bara orkar försöka, men det är ju orken som fattas.
Så stallet och min älskade strumpa, tyckte till en början att han var halt men när ålle kom och kollade så gav hon mig lite instruktioner och tydligen så fejkade han bara för att han inte ville arbeta. För sen var han helt ren och sprang på jättefint, sprattlade lite med sina bakben upp i luften men nu har jag hittat balansen så jag åker inte av för minsta lilla, faktiskt!Även om en del fortfarande tycks tro det. Hästen tyckte också att det var dags att se lite spöken och skutta iväg åt lite alla möjliga håll, han är så söt så knashästen. Än en gång beklagar jag mig för att jag inte är rik och har ett välbetalt jobb.
Och jag skulle efter det här ta ut calle på en promenad eftersom jag kände mig lite småyr efter att ha slarvat ordentligt med maten idag, men det fick jag ändra på ganska fort. Så fort han kom ut från stallplan och ut på vägen så blåste han upp sig och blev minst tjugo centimeter högre än vanligt och sprang runt mig i cirklar gång på gång, haha. Och halt var det, så när han drog iväg en bit så släpades jag bara efter fast jag kört ner hälarna i backen, den gamla gubben hade krut i arslet idag kan jag säga. Men tror att orsaken var att han hade fått vittring på den där jäkla älgen och kände sig otrygg när han kom ut från hagen? Jag vet inte riktigt, men vill inte riskera att han skadar sig ännu mer nu så det är bättre att han är i hagen. Fast det kan ju vara överskottsenergi också, han tycker att det är trist att bara skritta nu.
Från en sak till en helt annan så är jag fortfarande så besviken som man bara kan bli, även om det nu har minskat litegrann och jag kan leva med det trots att det finns i tankarna varje dag. Fortfarande. Ibland är det nästan värre nu när jag kan se klart och fundera över hur, var och när. Och framför allt varför. Inte för att det tjänar någonting till att fundera alls, eftersom att jag aldrig kommer att få något svar. Men jag fortsätter ändå och försöker förtränga det på samma gång, antar att det är därför som jag fortfarande drömmer mardrömmar då och då. Men tack och lov har dom minskat, det var mardrömmar av det slaget att man vaknade med våta kinder. Och jag har fått höra att det bara är en bagatell, ingenting att bry sig om, men vet ni vad? Det är olika för alla och för mig är det här jobbigt, för mig gör just det här ont. Visst finns det folk som har det värre, men man kan inte jämföra sorger och bekymmer.
Startade dagen med att försova mig, ingenting ovanligt, men att jag sen valde att skippa hela skoldagen är en annan femma. Men det var verkligen en grå dag idag, kände mig less på allting kan man väl säga. Så istället för att hoppa av vid skolan som jag borde ha gjort så åkte jag vidare till kullen, vad jag nu skulle dit och göra i någon timme. Buss tillbaka till malmberget vid ett och for och åt lunch hos min kära mormor, köttsoppa med hemlagad klimp, riktigt gott.
Och så i stallet råkade jag skrämma maria som stod med ryggen mot mig när jag kom in i stallet, men inte så farligt så att jag höll på att ha ihjäl henne iallafall. Det pratas om att calles skada kanske är någonting annat nu eftersom han inte har ont eller någonting, hon skulle ringa till boden och höra vad dom tyckte att hon skulle göra. För nu har vi skrittat i nästan tre veckor utan att svullnaden ens gått ner litegrann, det är helt oförändrat. Och calle blir bara piggare och piggare, han taktade nästan hälften av vägen till kremma idag. knas. Och vi träffade inte på älgen, tack och lov.
Tillbringade sedan lite tid hos herr strumpa, stod bara och kelade och busade. han är så fin min lilla ögonsten, han gjorde mig iallafall snäppet gladare än vad jag var innan. jag vet fasiken inte vad jag skulle ha tagit mig till om han inte hade blivit bra, vad hade jag gjort utan honom? låt oss hoppas på att jag slipper få den frågan besvarad på väldigt länge. Imorgon ökar jag på galoppen en aning och så ser jag på lördagen om han är varm eller svullen av det, men hittils har det ju gått bra. Och det får då se till att göra det i fortsättningen också, han ska inte ha stått i ett år helt i onödan.
Nu ska jag välja mina kurser till nästa år i gymnasiet, thom lovade att hjälpa mig för jag visste inte riktigt hur jag skulle skriva. Blir nog inget mer inlägg ikv, så ni får hålla tillgodo.
Som svar på jk:s kommentar så ska jag nog lägga ut några stycken sen, när jag har fått dom till antingen thoms eller min egen dator. Ska ladda över dom på ett usbminne så att jag har dom själv, jag också. Sen måste jag kolla dom lite noggrannare också så att jag inte upptäcker i efterhand att det ser helt åt skogen ut, haha.
Och när jag ändå är inne på hästar så kan jag ju börja med att säga att hästen var trött idag, väldigt väldigt trött och han orkade knappt hålla galoppen. Jag fick driva som om det var sessan jag satt på och det säger ju en hel del för dom som ridit henne! Men herr strumpa har fått nya hagkompisar idag (lector och legard) och han har busat runt med dom hela långa dagen, eller alla dom timmar dom var ute i hagen iallafall så han har gjort av med all energi. Skönt att han slipper sjukhagen nu även om det redan idag slutade med ett litet sår på ryggen, men det är ju ingenting. Så länge han inte får några större sår så ser jag hellre att han är glad och nöjd med livet!
Sen var jag hos stjärna och tömkörde honom på banan, tungt att plumsa runt i djupsnön men jag höll mig iallafall varm. Eftersom att jag avstod från att rida när det var så kallt ute så var det ju ett extra plus att hålla värmen uppe, plus att det är nyttigt med motion. Följde med mamma och syster på grillen och åt lite middag, inte så supernyttigt men man kan unna sig det ibland. Och så har jag pratat med petra som hade en massa att berätta, bland annat att det springer omkring en älg på småstallsområdet och hoppar in i hagarna och allt möjligt. Och jag som ska ut med calle imorgon, det blir då sadel för hela slanten. Vill inte sitta barbacka ifall hästen får för sig att vända på bakbenen och sticka åt andra hållet, haha, så bra är inte min balans. Och allra minst vill jag sitta ensam på stigen öga mot öga med en stor älg, nej vi får hoppas att jag slipper möta den alls!
Nej, nu är det duschen och sen svenskaplugg. Har prov på medeltiden imorgon och hon har riktat in sig på en riktig fördjupning, men även om jag tror att jag har förstått det mesta så vill jag läsa lite mer detaljer. Läraren är konstig kan jag säga, hon säger en sak och sen kan hon ibland mena en helt annan. Men allt som allt så är hon en av dom bättre lärarna ändå, även om hon är lite skum.
Har funderat ett tag nu och jag läser nog Matte B nästa år istället, jag har hamnat alldeles för långt bak för att kunna hinna ikapp igen. Och jag läser hellre om kursen nu än får ett streck, det har jag inte råd med helt enkelt. Men skolan känns värdelös, helt klart, men den är ett ont måste. Även om jag tusen gånger hellre hade umgåtts med min pojkvän, mina vänner och min hjärtehäst dygnet runt.
Var på alla lektioner idag utom matten, när jag ändå tänker sluta så. Ska och prata med syon så snart jag får tillfälle, borde redan innan torsdag så att jag kan prata lite om trean också. Så jag åkte till kullen och tog det bara lugnt i några timmar, spenderade lite tid med syster och var trevlig. Sedan ringde mickan och i samma veva var det dags att gå till bussen, så två flugor i en smäll. Slapp sitta på bussen utan sällskap och stängde ut kylan litegrann med massa prat.
Men att en människa kan vara så elak och sen förvänta sig att folk ska göra precis som hon säger och vill, att dom verkligen ska behandla henne med respekt? Visst gör ju folk det, dom allra flesta, men nu när jag hört hur långt hon kan gå i sitt gapande och skrikande så börjar man ju undra om hon ens förtjänar ett uns av den respekten? Det kan man ju fråga sig.
Imorgon skola till klockan tolv eller ett, beroende på om jag går på tyskan eller inte, har inte någon större lust att laga tacos på tyska. Känns som att läraren försöker muta oss att gå på lektionerna genom att ge oss godis och mat och allt vad hon nu gör, och hon är ju så stressad jämt. Förstår inte hur hon orkar hålla den takten jämt, nervös stressad och orolig. En vacker dag så kommer hon att gå in i väggen, den saken är säker.
Så har jag ju också min älskade hjärtehäst imorgon och det känns oerhört bra, vet däremot inte hur jag ska kunna vänja mig av vid att ha honom fyra dagar i veckan när han är frisk och ska gå lektion igen. När jag redan nu hade viljat ha tid att ha honom fler dar i veckan, men det är ett senare problem. Jag väljer att bara leva i nuet just för tillfället, framtiden känns ganska avlägsen just nu.
för att jag är så dålig på att uppdatera, men jag varken hinner eller orkar just nu.
Gårdagen var det stall och strumpis, linn var där så jag frågade om hon kunde fota när jag red honom. Har inte sett bilderna ännu men ska kika på dem nu så snart thom kommer från duschen. Jag hoppas att det inte ser alltför jävligt ut och att jag inte flaxar alltför mycket med armar och ben.
Nå, idag så var det en lång men ändå ganska lätt dag. Sedan stallet där jag till min lättnad fick ett sms av maria som sa att hon fixat allting till calle och att det bara var att rida, så jag slapp stressa. Men blev såklart tidsoptimist då istället och höll på att bli sen till lektionen iallafall. Men martina var ännu senare trots att jag red med henne till kremma, båda hästarna var lite på tårna och pigga. Och stackars calle får ju inte trava nu, så när tinis och bonzai travade en bit så fick han bara takta på stället vilket inte heller är så bra. Men kunde inte göra så hemskt mycket åt det heller så.
Sedan lektion med jesse, som efter lite hjälp från ålle gick riktigt okej faktiskt och jag känner att jag utvecklas litegrann från vecka till vecka. Men kan säga att det är calle som har äran för det, han har lärt mig otroligt mycket på kort tid. Förhoppningsvis blir det ännu mer och länge till, nu ska han bara bli bra.
Var nyss och tittade på bilderna på mig och strumpis och även om jag såg ut som skit på dom flesta så var det faktiskt några som var helt okej och riktigt fina, iallafall på hästen. Men just på dom bilderna skulle jag ju titta ner eller göra någonting annat konstigt, men tror att det kan vara nyttigt, ska be om att få bli fotad fler gånger när jag rider. Men mitt hjärta är en finfin häst, han gör sig alltid bra på bild och han vet om det. Han sneglade alltid mot kameran och när jag rider annars så är det nästan så att han stannar för att beundra sig själv i spegeln, haha. Och till och med thom fick ur sig en positiv kommentar om honom, det är inte dåligt!
Och ja, jag vet att jag tråkar ut en del av er läsare med mitt hästprat, jag är helt införstådd i det. Kan inte vara kul för dom som inte vet någonting om ridskolan, skador osv, allt vad jag nu skrivit om, att läsa om just det och undra vad sjutton jag skriver om. Men på min blogg så skriver jag vad som händer i mitt liv och eftersom att jag för det mesta är i stallet sex dagar i veckan så är det inte så konstigt att jag skriver vad som händer och sker där. Jag har inte heller tid över för så mycket annat, så det blir inte mycket om sådant andra personer skriver om. Jag är dålig på att ha flera intressen på samma gång, har alltid varit det eftersom jag inte orkar med att engagera mig halvhjärtat i någonting.
Gör jag något så vill jag helst lägga ner min själ i det jag gör. Utom möligtvis skolarbete, det har jag helhjärtat tröttnat på. Är skoltrött just nu även om det har blivit snäppet bättre om man jämför med för tre veckor sen, men jobbiga saker kryper fram och tillbaka i mina tankar utan att jag kan styra. Ibland känns det bättre och ibland sämre. Oftast känns det som bäst när jag är i stallet hos strumpis, när jag kan ge honom all kärlek han förtjänar och känna att jag verkligen är någon.
Kom bara på såhär i efterhand en eller några grejer som jag bara måste skriva, eftersom att jag alldeles nyss upptäckte att just du läser min blogg. Eftersom att det för tillfället är omöjligt att nå fram till dig när man pratar eller umgås med dig så uppmanar jag dig istället här att berätta vad som trycker, eller vad du nu har på hjärtat. För någonting är fel, det kan hela världen se. Okej, kanske inte dom som inte känner dig, det måste ju vara svårt för dom. Men vi som gör det märker det och vi oroar oss som bara den, mest över att du som för det mesta är uppåt och glad helt plötsligt verkar helt innesluten i dig själv.
Och vi vet inte heller hur vi ska reagera eller bete oss för att få dig glad igen, kanske du inte vill berätta heller men jag hade gärna sett att du hade gjort det. Om inte för våran skull, så för din egen. Och att skolan blir lidande, det är egentligen ingenting, det går att ta igen någon gång. Och alla blir skoltrötta, det är egentligen inte orsaken till att iallafall jag oroar mig. Visst en liten del kanske, men inte största delen. Nej. det är att du låter ditt stora intresse ligga i lä, för det är inte likt dig.
Så jag hoppas du läser det här och tar det jag säger som ett tecken på att jag verkligen bryr mig, inte att jag försöker lägga mig i hur du lever ditt liv. Men jag är orolig (precis som många andra) och kände att det var dags att göra någonting åt det.
