Lämnade in blanketten till trean idag, tror inte att jag valt rätt någonstans eftersom att jag bara satte det jag trodde lät kul. Ville ju egentligen också ha två 100p kurser, men blev avrådd eftersom att företaget kommer ta en sån massa tid i trean enligt anita. Så man får väl lita på det och hoppas att jag trivs med organisation och ledarskap, det är ju inte min grej, men kanske kan det vara roligt ändå. Pratade även med syon om mitt indval, och tydligen kanske det kan bli ngt slags hästkunskap nästa år, om vi har tur! Ska prata med henne mer nästa torsdag på exptid, för nu skulle hon iväg och hann bara informera mig snabbt om nationella kurser som kunde funka och gå att få. Håller tummarna allt jag bara kan. Annars blir det matte c eller engelska c, bara för meritpoängen. Så ja, dessutom ska jag försöka klara matte b också det här året! Jag vet ju att jag kan om jag bara orkar försöka, men det är ju orken som fattas.

Så stallet och min älskade strumpa, tyckte till en början att han var halt men när ålle kom och kollade så gav hon mig lite instruktioner och tydligen så fejkade han bara för att han inte ville arbeta. För sen var han helt ren och sprang på jättefint, sprattlade lite med sina bakben upp i luften men nu har jag hittat balansen så jag åker inte av för minsta lilla, faktiskt! Även om en del fortfarande tycks tro det. Hästen tyckte också att det var dags att se lite spöken och skutta iväg åt lite alla möjliga håll, han är så söt så knashästen. Än en gång beklagar jag mig för att jag inte är rik och har ett välbetalt jobb.

Och jag skulle efter det här ta ut calle på en promenad eftersom jag kände mig lite småyr efter att ha slarvat ordentligt med maten idag, men det fick jag ändra på ganska fort. Så fort han kom ut från stallplan och ut på vägen så blåste han upp sig och blev minst tjugo centimeter högre än vanligt och sprang runt mig i cirklar gång på gång, haha. Och halt var det, så när han drog iväg en bit så släpades jag bara efter fast jag kört ner hälarna i backen, den gamla gubben hade krut i arslet idag kan jag säga. Men tror att orsaken var att han hade fått vittring på den där jäkla älgen och kände sig otrygg när han kom ut från hagen? Jag vet inte riktigt, men vill inte riskera att han skadar sig ännu mer nu så det är bättre att han är i hagen. Fast det kan ju vara överskottsenergi också, han tycker att det är trist att bara skritta nu.

Från en sak till en helt annan så är jag fortfarande så besviken som man bara kan bli, även om det nu har minskat litegrann och jag kan leva med det trots att det finns i tankarna varje dag. Fortfarande. Ibland är det nästan värre nu när jag kan se klart och fundera över hur, var och när. Och framför allt varför. Inte för att det tjänar någonting till att fundera alls, eftersom att jag aldrig kommer att få något svar. Men jag fortsätter ändå och försöker förtränga det på samma gång, antar att det är därför som jag fortfarande drömmer mardrömmar då och då. Men tack och lov har dom minskat, det var mardrömmar av det slaget att man vaknade med våta kinder. Och jag har fått höra att det bara är en bagatell, ingenting att bry sig om, men vet ni vad? Det är olika för alla och för mig är det här jobbigt, för mig gör just det här ont. Visst finns det folk som har det värre, men man kan inte jämföra sorger och bekymmer.

Beatrice