Jag är uppfylld av hopp.
Jag är lätt och livlig.

Det här var ord jag hittade nedskrivna på en lapp i mammas kök idag, vet inte var hon hittat dom eller hört dom. Vet ju sedan länge att min mor har en förkärlek att skriva ner budskap, gåtor, ordspråk och andra saker hon tycker är vettiga. Det här vet jag inte vad det innebär, men just idag fick det mig att bli en smula gladare, om än bara för en kort stund. Endast tio ord, men dom sa mig ganska mycket. Hoppas någon som läser dem nu känner samma sak och inte bara tycker att jag är en underlig typ som blir glad av ord. Fast i och för sig, det är ju ofta ord som gör oss glada. Som till exempel när man får en komplimang, eller en ursäkt.

Men trots allt så har dagen varit ganska grå, jag har varit sjuk så att säga och inte gjort någonting. Och så längtar jag hem litegrann, eller åtminstone efter att ha en plats dit jag kan komma och gå som jag vill utan att störa alla andra. Och hur löjligt det här än låter, så vill jag ha en garderob! För dom senaste månaderna så har jag haft mina kläder i en väska eller en mängd påsar och i längden är det inte det minsta roligt, jag är less på att känna mig som något annat hittebarn.

Och om ni nu tänker att jag borde göra någonting åt det istället för att klaga, så ge gärna förslag på vad jag ska göra. Jag har inga pengar till lägenhet eller ens ett rum någonstans, jag har inte tiden som finns att pendla från hakkas och jag får inte plats hos mamma som dessutom är allergisk. Vilka alternativ återstår då att välja mellan?

Beatrice