Har funderat ett tag nu och jag läser nog Matte B nästa år istället, jag har hamnat alldeles för långt bak för att kunna hinna ikapp igen. Och jag läser hellre om kursen nu än får ett streck, det har jag inte råd med helt enkelt. Men skolan känns värdelös, helt klart, men den är ett ont måste. Även om jag tusen gånger hellre hade umgåtts med min pojkvän, mina vänner och min hjärtehäst dygnet runt.

Var på alla lektioner idag utom matten, när jag ändå tänker sluta så. Ska och prata med syon så snart jag får tillfälle, borde redan innan torsdag så att jag kan prata lite om trean också. Så jag åkte till kullen och tog det bara lugnt i några timmar, spenderade lite tid med syster och var trevlig. Sedan ringde mickan och i samma veva var det dags att gå till bussen, så två flugor i en smäll. Slapp sitta på bussen utan sällskap och stängde ut kylan litegrann med massa prat.

Men att en människa kan vara så elak och sen förvänta sig att folk ska göra precis som hon säger och vill, att dom verkligen ska behandla henne med respekt? Visst gör ju folk det, dom allra flesta, men nu när jag hört hur långt hon kan gå i sitt gapande och skrikande så börjar man ju undra om hon ens förtjänar ett uns av den respekten? Det kan man ju fråga sig.

Imorgon skola till klockan tolv eller ett, beroende på om jag går på tyskan eller inte, har inte någon större lust att laga tacos på tyska. Känns som att läraren försöker muta oss att gå på lektionerna genom att ge oss godis och mat och allt vad hon nu gör, och hon är ju så stressad jämt. Förstår inte hur hon orkar hålla den takten jämt, nervös stressad och orolig. En vacker dag så kommer hon att gå in i väggen, den saken är säker.

Så har jag ju också min älskade hjärtehäst imorgon och det känns oerhört bra, vet däremot inte hur jag ska kunna vänja mig av vid att ha honom fyra dagar i veckan när han är frisk och ska gå lektion igen. När jag redan nu hade viljat ha tid att ha honom fler dar i veckan, men det är ett senare problem. Jag väljer att bara leva i nuet just för tillfället, framtiden känns ganska avlägsen just nu.

Beatrice