Nya vägar
Och så sitter jag här, i mitt älskade Lund, återigen. Efter år av längtan hit så är jag äntligen här och ska förbli här i fyra underbara månader. Men jag erkänner omedelbart att jag känner mig lite ensam, lite malplacerad just nu, mycket för att jag inte har varit utan min fina hund på flera år. Men hur kommer det sig då att jag har hamnat här?
Jag sökte ett jobb på flygplatsen i Gällivare och till min förvåning fick jag det, med tillhörande utbildning på EPN i Malmö. Så snabbt som bara den fick jag leja bort både häst och hund, för det var med tre veckors varsel som jag fick beskedet.
Den mest härliga känslan var när jag satt på flygbussen på väg från Malmö och hit, var känslan av att komma hem. Folk frågar mig om jag inte är nervös eller hur det känns att vara så långt borta, men jag känner det inte så. Jag var förväntansfull och glad att åka tillbaka, men inte nervös. På egen hand känner jag mig också självsäker, jag vet att jag klarar mig själv.
Så nu ska jag ägna denna sista lediga söndag i ledighet innan utbildningen sätter igång på allvar med att återupptäcka de delar av Lund jag saknat när jag vartit hemma i Norrland. Sedan återstår att se hur mycket tid jag har för sådant när tentor och uppgifter börjar rasa in i högar. Jag tvivlar inte på att kursen håller ett högt tempo och i och med att den är på engelska blir det genast lite knepigare.
Beatrice
