Ja, nu har jag fått skäll från flera håll att jag är så dålig på att uppdatera. Tydligen finns det folk som ändå tycker om att läsa svamlet jag skriver, det glädjer mig. Men sanningen är den att jag inte har någon som helst inspiration för tillfället och har inte haft det på månader, det kommer helt enkelt inte ett enda ord som jag känner att jag vill dela med mig för att alla ska kunna läsa. Men det har faktiskt hunnit hända lite sen jag skrev sist, trots allt. Var ut på juldagen och hade det trevligt, träffade en kär gammal vän och stod som stöd för en annan. Båda två bland de värdefullaste människorna i mitt liv. Och en kväll bland vänner kan väl egentligen inte vara mer än minnesvärd, eller hur?

Palle har hunnit fylla nitton, är så lycklig att hon bor hemma igen ändå. Från egoistisk synpunkt naturligtvis, det är bra för mig att hon är här hemma. Trots att hon sällan verkar veta hur telefonen fungerar och är superduperdålig på att höra av sig överhuvudtaget, haha. Men det är skönt att veta att hon finns där när jag behöver det och att jag inte behöver åka tvåhundra mil för att träffa henne. Vi var iallafall hemma hos henne, käkade, pratade och mådde allmänt bra. Jag och palle kände även vid ett tillfälle att det luktade bränt, kollade runt lite men tänkte inte desto mer på det förrän vi upptäcker att det faktiskt brinner ute i hallen! De hade haft ljus tända och någon hade lagt ett par vantar lite för nära, de hade fattat eld och man inser i efterhand att det hade kunnat gå riktigt illa om det inte hade upptäckts. Ibland har man verkligen änglavakt.

Jag har också hunnit med att få ett 10x10 cm stort blåmärke på mitt vänstra ben, ganska rolig historia det där och den inkluderar min kära strumpa. Han brukar alltid tjura när jag ska lägga på honom sadeln och spänna gjorden, har honom alltid lös och han låtsas alltid att han är stor och farlig med sina tänder. För er icke hästmänniskor- han hugger i luften fast han inte tänker bita. Men i tisdags så missbedömde kusen avståndet till mitt ben och satte tänderna i det, REJÄLT! Fast nu kommer den roliga biten i historien, han blev så förskräckt över att han faktiskt fick tag i mig att han studsade in i ett hörn innan jag ens hann bli arg på honom. Och där stod han och riktigt skämdes, fick spänna gjorden helt och hållet utan att han så mycket som la ett öra bakåt. En häst som skäms, det ni. Var precis likadant när jag red ut honom innan sommaren och han både var på bakbenen och uppe i luften om vartannat utan att jag åkte av. Men när han till sist blev rädd på riktigt och jag bara tappade balansen och gled av, så vart han skitskraj. Och skötte sig exemplariskt resten av stigen.

Nej. nu räcker det väl ändå minst en månad till innan jag uppdaterar? kanske ännu längre. Nej, nu ska jag eventuellt ta tag i skrivandet igen, är ju trots allt någonting jag tycker om. Men det får vänta tills min hög av skolarbete är borta, förstår inte hur de har tänkt. Och hur de kan kräva så olika av olika program i samma kurs? Nog fan ska kraven vara lika höga på elever som går praktiska program som för oss som går teoretiska! På sätt och vis är det diskriminerande eftersom det kan verka som att lärarna tror att de inte kan bättre när de i själva verket är på minst samma nivå som elever på teoretiska program. Välkomma är då bara skit, rent ut sagt. Har väntat på att få besked om en prövning jag lämnade in för fem veckor sen och Emma väntar på en som hon lämnade in i tvåan. Dom får betalt för att vi ska få en fullvärdig utbildning, då ska dom gära sig förtjänt av pengarna och INTE slarva bort papper och strunta i ansökningar som dom så ofta gör.

Beatrice