Jag börjat tro att jag aldrig kommer få glömma, att jag bara kommer fortsätta fundera och gå igenom allting om och om igen. Det har fortfarande inte gått en enda dag utan att jag berört ämnet i tankarna, ofta känns det som att jag spelar teater utan att kunna stoppa det. Och om jag under en dag inte gör det så är jag under isen totalt, utan att överdriva.
Sådana dagar vill jag bara sova bort och dra mig undan från omvärlden, men då kommer alla måsten in och gör allting värre. Så jag vet inte, är det min verklighet jag vill ha bort för att leva vidare i min enkla teatervärld?
