Linnéa Catharina Beatrice

jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

Måndag återigen

Kategori: Allmänt

Helgen var underbar och nyttig för både kropp och själ, fast den tog slut alldeles för fort kan jag lova. Hade behövt ladda batterierna i minst en vecka till men lite grann är iallafall bättre än ingenting, så vi får hoppas att det räcker ett tag iallafall. Och ingen söndagsångest infann sig utan vi hade det trevligt och kollade lite film och myste helt enkelt, ett bra avslut på veckan och nu är det bara tre veckor kvar till påsklovet. Dock blev det ingen bra start på den här veckan då jag startar med att skolka från idrotten men missade bussen och med nästa så kommer jag ändå för sent, så det var inte med flit iallafall för jag sitter ombytt och klar. Bara att byta kläder igen då, men det spelar inte så stor roll. Nästa lektion är inte förrän tolv, så jag har ingen brådska.

Jag ska verkligen försöka anstränga mig den här veckan och gå på dom flesta lektioner, hitta någon slags ork och vilja någonstans om jag så ska vända ut och in på mig själv. Men känner redan nu att lite av den motivation jag hade igår är borta nu..

En bra sak är att jag äntligen valt bort matte B och läser den nästa år istället, så nu har jag inte dom lektionerna längre alls. Skönt som tusan. Mindre bra är att hästkunskapen bara är att glömma, syon trodde inte att det skulle gå att få den till nästa år till oss treor när vi var så få. Kanske att den kommer finnas tillgänglig för nästa års ettor eller  någon annan årskurs, men inte för oss. Känns som att allt slit och alla kilometer jag sprungit för att få läsa den där jäkla kursen har varit bortkastade, det har bara varit för någon annans skull. Fast det jämnar ut sig, det är sällan jag gör någonting för mig själv nu för tiden. Nu lämnar jag bara alternativa kurser till ålle och sen får det räcka, då får någon annan ta över skiten.
Göteborg lockar, men det är långt borta som tusan och jag som inte ens kunde bo i luleå själv.

Nej för tillfället längtar jag till ikväll och ridlektionen där jag hoppas på att rida strumpis men vet inte om vi har markarbete. Gick inte bra att rida honom i fredags heller, men var skönt att bara få vara med honom och pyssla. Finns inget bättre än när han kommer fram och lägger huvudet på min axel, jag önskar så hårt att den tillgivenheten inte försvinner nu för att han börjar gå lektion. Risken finns, men önska kan man alltid göra.

Beatrice

Kommentarer


Kommentera inlägget här: