Börjar med att berätta att strumpis var en söt liten ängel idag och gjorde mitt självförtroende en smula bättre. Jobb på liten fyrkant och koncentration på hörnpasseringar, först gick det inte för att jag gjorde saker och ting alldeles galet. Men när det släppte så var hästen och jag på samma sida och ville samma saker. Galoppen behöver fortfarande jobbas på och jag behöver veta vad jag gör fel för jag inser det inte själv. Men något trava av och sänka honom vart det inte för det låg en bom över spåret på varje långsida och strumpis tyckte att det var dags att hoppa 1.20, minst! Rätt mycket folk på läktaren som bara skrattade åt honom, men vad kan man annars göra? Han var ju så sjukt söt och vill han hoppa så får han, det sa till och med ålle. Första språnget höll jag på att åka av över rumpan på honom för trodde inte att han skulle hoppa, men tji fick jag minsann! stackaren fick nog en smula ont i munnen, men han får faktiskt skylla sig själv en smula.
Sedan var det 50-årsfest för ingemar, massor med folk och en hel del alkohol. Men nykter som man är så orkade jag inte vara där längre än till för ett tag sedan då jag for hem. Tänkte åka buss men hade tur och fick skjuts med elin, det var lite timing att dom körde förbi just när jag stod och väntade på bussen. Får väl se om thom kommer hit till kullen sen eller om det blir min första natt ensam på länge. Inte för att det spelar någon större roll, drar ändå iväg till stallet tidigt imorgon och lär bli där hela dagen.
Ska bara tillägga en sak innan jag avslutar och det är att jag är besviken. Varför göra sig besväret att låtsas bry sig, säga att det spelar roll och sedan skita i allt? Nej, sådant står inte högt i kurs hos mig, då kan man lika gärna visa att omtanken är lika med noll på en gång istället för att vandra kring sanningen utan att säga det rakt ut. Till och med det hade känts bättre.
