Idag håller skolan på att kväva mig, alla måsten som bara störtar upp i ansiktet på mig och kräver att bli utförda. Idag ångrar jag att jag valt företagslinjen så enormt eftersom det känns som att jag lika gärna kunde ha gått natur med samma pluggmängd, att driva företag som projektarbete är skitkul och jag lägger ner min själ i det. MEN det är också energikrävande och tar så oerhört mycket tid, minst lika mycket tid som resten av skolarbetet tsm, vilket har resulterat att jag har skjutit upp allting till sista sekunden och i skrivande stund har missat tre inlämningar och ett prov. Och till råga på allt så gör jag det förbjudna: stressa upp mig över stressen. DUMT! med stora bokstäver.

Och vad är meningen med att gå i skolan om man inte kan göra sitt bästa? Om framtida arbetsgivare ser på mina betyg från gymnasiet och inser att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig men inte klarat av det. Man får inga jobb genom att vara halvhjärtad i det man gör, nejnej. Och just nu är jag halvhjärtad i allting, även hästarna får lida och senast i onsdags fick jag störta iväg från Stjärna för att ta tag i ett ekonomiskt problem i företaget. Och hann inte med att rida eller putsa på honom, vilket jag inte hinner ofta nu för tiden. Jag är en usel skötare just nu, kompenserar det med fina julklappar (så fina det nu går med min ekonomi). Snart kanske både petra och annelie sparkar mig i baken och skaffar sig nya, engagerade skötare med massor av tid över.

Nej fyfan, nu slutar jag skriva innan det spårar och jag anklagar hela världen. Istället borde jag ta ett djupt andetag och börja se fram emot boel-kursen med strumpis nästa vecka, kanske den kan få mig att känna mig som en ryttare igen iallafall. Just nu hade jag lika gärna kunnat vara en hösäck som någon spänt fast i en sadel, kan inte driva, kan inte sitta ner, kan inte göra förhållningar, kan inte rida igenom någon sida, kan inte rida helt enkelt. Godnatt.

Beatrice