Allting fortlöpte utan problem i morse, den enda fördröjningen var nilla som tyckte att det skulle vara jättekul att hoppa och skutta runt transporten istället för in i den. Men strump gick rakt in på första försöket, utan linor. Kul att det funkade såpass bra och jag var mot all förmodan riktigt pigg ända fram tills att vi satte oss i bilen vill säga, då var jag trött men klumpen i magen ville ju inte släppa så jag sov inte utan blundade bara mest då och då.

Men min älskling är mycket mycket bättre nu! Det var precis som om en stor sten släppte från bröstet när dom började prata om hans igångsättning medan han stod och halvsov med huvudet i min famn. Han hade fått lugnande inför röntgen och ultraljudsundersökning så han fick stå och vakna i boxen medan vi åkte iväg och fick i oss lite lunch.
Nilla var det tyvärr inte alls bra med, inte någonstans och det kändes så otroligt trist och orättvist. Varför hade vi inte kunnat åka hem med enbart goda nyheter?

Men strumpis igångsättning blir lång, enbart skritt i två månader och bara varannan dag med ryttare den första månaden. Tur att man älskar att pyssla med hästen och bara att umgås med honom är för mig en lyx värd mer än något annat. Jag är förälskad i honom och ni vet ju alltför väl hur man blir när man är förälskad. Ni får förlåta mig för allt svammel nu, men jag är så otroligt lättad och lycklig att jag helt enkelt inte kan låta bli.

Försökte lägga upp en bild här, men det tjorvade så jag skiter helt enkelt i det för mina ögon börjar verkligen kännas tunga. Det har varit en rätt så lång dag som inte bara inneburit att kliva upp tidigt och resa, utan också varit känslomässigt påfrestande. Så nu ska jag lägga mig och ägna mig åt att ladda upp inför morgondagen också, får se hur skoldagen kommer att bli.

Beatrice