Pratade med både tova & kevin i telefonen alldeles nyss eller egentligen för ett litet tag sedan och det är inte långt ifrån att det skriker i mig, nästan så att jag sitter här med en klump i halsen för att jag saknar dom. Och lika trött och less kommer jag vara efter några timmar i deras sällskap, naturligtvis. Men det är det som är tjusningen med syskon, man kan älska dom ovillkorligt och få tusenfallt tillbaka men man kan lika gärna bli galen och ha syskon som är lika galna tillbaka. Men innerst inne så är det alltid syskonkärleken som segrar, spelar ingen roll vad man än råkar slänga ur sig i tid och otid.

Red lotus idag, gick väl någorlunda bra iallafall även om markarbete inte är min favoritsyssla. Jag har ju gått och blivit en dressyrtant istället och trivs lika bra med det, blir mycket mer imponerad av dom som får hästen att gå i piaff, passage och alla andra invecklade rörelser än de som använder spö och sporrar för att få hästen över ett hinder. Inget ont om hoppryttare och det finns de som verkligen är bra, men jag anser att samhörighet mellan ryttare och häst alltid bör komma i första hand. Imorgon blir det S och petra ska hjälpa mig med tölten, bara jag får tag på henne för ännu har hon inte ringt upp mig. Skulle ju egentligen ha tagit onsdagen också när det är så nära tävlingen och så, men nu när jag ska med sockan till boden så blir det kanske ändrade planer. Allting beror på när vi kommer hem till gällivare igen, ifall det är lite tidigare så borde jag hinna med honom tycker jag.

Nej , nu lockar sängen och värmen. Ska vara lite social med min älskling istället för att sitta framför den här dumburken, är egentligen helt onödigt när jag har så otroligt mycket annat att göra. Ska dessutom upp tidigt imorgon och duscha.

Godnatt!

Beatrice