Sjukt fin låt med mandy moore, only hope och jag älskar också filmen som den är med i , a walk to remember. Är förvånad över mig själv att jag orkade släpa mig upp ur sängen nu för tjugo minuter sedan, men hade i och för sig ingen större lust att sova längre. Natten har bara bestått av mardrömmar och känns som om jag har vridit och vänt på mig minst tusen gånger, men det är väl inte så underligt egentligen.
Ibland funderar man över vad som är fel, vad man borde göra och hur man skulle göra det. För att personer ska tycka om en precis som man är och inte överge en för att söka lyckan hos någon annan, hur vet man när man är säker? Själv har jag ingen aning, jag har alltid varit dålig på att bedöma situationer och det straffar sig alltid i slutändan.
