- Linnéa Catharina Beatrice

Jag är på gång, på väg till mitt älskade Lund och jag kanske bör nämna att det var väldigt nära att jag missade tåget. Tåget gick tio i åtta och tjugo över sju så kom vi på att vi glömt grejer i kullen så vi åkte iväg för att hämta dom, men när jag och thom kommer dit så ringer min syster och säger att tåget går om typ tre minuter. Tala om att få panik och köra som galningar, men tåget står och väntar när jag kommer fram dit och det står en konduktör och väntar på att jag ska komma. Men han var ändå trevlig, uppmanade mig bara att komma i tid till nästa gång så att dom inte behövde hamna efter i tidtabellen. Och det förstår man ju helt klart, men när jag hittar min kära familj så står det en kvinnlig konduktör och går på om att vi försenat tåget en kvart minst och det stämmer inte, det var allra högst fem minuter sena vi var.

Men pappa skulle då prompt stå för sin sak eftersom att det faktiskt var så att klockan inne på stationen gick en kvart för sent, men det ville hon inte fatta. Men vi får se om vi hinner med bytet av tåg i stockholm eftersom hon hotade med att inte be dem vänta på oss, eftersom att vi försenade tåget en hel kvart.

Nåja, nu är vi iallafall på väg och det känns bra med undantag av en del otäcka funderingar, men jag försöker verkligen att förtränga dom. Till råga på allting så drömde jag om mitt älskade lilla yrväder inatt, min fina fina häst. Kom på att jag inte har nämnt ett enda ord om honom på hela tiden som jag skrivit blogg. Det är konstigt eftersom att det kommer stunder när jag saknar honom så mycket att det värker i kroppen, när jag skulle ha gjort nästan vad som helst för att få honom tillbaka. Det är länge sedan han åkte nu, men i stunder som den här kan det verkligen kännas som igår.

Verrazano Min
- 92

Beatrice

Linnéa Catharina Beatrice

jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

äntligen på väg,

Kommentarer

mickan säger:

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Presentation

Länkar