Helgen kom och gick utan större problem med undantag för en mycket misslyckad ugnspannkaka och en otroligt hemsk mardröm som jag vaknade tvärt ur, såna gånger är jag oerhört glad att jag har någon som kan hålla om mig och jag slipper vara ensam. Tänker inte gå in på vad det var jag drömde, det är lite för personligt för att publiceras så att alla som vill kan se det. Men död och pina åt min drömfångare, den fungerar inte längre. Inte för att jag vet om den någonsin har gjort det, men jag har iallafall inbillat mig det och tyckt att jag drömt mindre mardrömmar när jag har haft den uppe.

Känns piss med en ny vecka som jag verkligen måste ta tag i och ta mig till skolan även på de tidiga lektionerna, förstår inte hur sjutton jag ska orka. Det här är verkligen en trist och jobbig period av året, hade lätt klarat mig utan den kan jag säga. Utan den och allt oväntat hemskt som har hänt så hade mitt liv varit komplett och jag lovar att jag hade varit den lyckligaste kvinnan på den här jorden.

Men ingen och inget är ju perfekt, så det är bara att bita i det sura äpplet och le åt folk man inte känner. Därför är skolan jobbig bland annat, för att man tvingas vara någon man inte är och känna något man inte känner. Och då är det dom närmaste som får ta skiten och det dåliga humöret, rent under att dom står ut egentligen.

Beatrice