Linnéa Catharina Beatrice

jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

you think so?

Kategori: Allmänt

Jaha, nu har det velat sig så att jag skulle jobba hela den här veckan och det är inte enbart fy och skam! Inte för att jag nu gillar att diska sex timmar om dan, men sällskapet har då fan balanserat upp det hela. Det var dessutom bara måndagen som var sådär enormt stressig och svår att hinna med, reste n av veckan har vi kunnat ta det rätt så lugnt. Och det är lite extra tillägg i min sommarkassa, vilket är varmt välkommet. Sedan kunde jag ha avrundat den här hemska veckan med att dra ut som min pojkvän föreslog, men jag känner mig något otroligt sliten och flottig av allt matos. Speciellt efter idag när man knappt har kunnat andas inne i köket, har varit sjukt varmt också. Så att fara iväg till folk jag knappt känner känns inte sådär hemskt lockande, då sitter jag hellre hemma hos min älskling och utnyttjar hans dator ett tag innan jag går och lägger mig. Jag lär ju ändå vakna när han kommer hem, så jag får träffa honom annat  än när vi vaknar imorgon.

Och imorgon bär det av mot rörbäck igen, ytterligare en veckas husvagnsliv med havet som näst närmaste granne. Det är faktiskt riktigt trevligt men man är ju så tätt inpå varandra att det inte finns en chans att fly undan om man skulle behöva det. Dessutom så ska alla hundarna med den här gången och hur jag ska ändra min inställning så att tara och indra inte slåss är ett mysterium, men jag måste ju göra det hursomhelst. Egentligen så har jag inte alls någon lust att åka, jag vill faktiskt vara i hakkas för en gångs skull och bara slappa. Kanske hjälpa tinis med hästarna, för jag känner mig något otroligt ohästig just nu. Jag längtar verkligen tills Stjärni behagar lämna det gröna gräset i piteå och komma hem till gråa gällivare igen, även om jag förstår att det inte är något han längtar efter. Jag är väldigt nyfiken på vad han kommer ihåg från det han lärde sig i våras eller om han bestämt sig för att det var onödiga fakta och helt enkelt raderat ut dom, det skulle inte förvåna mig det minsta! Tvärtom, jag kommer bli förvånad om han tar traven direkt och gör ett perfekt dressyrpass som jag är nöjd med på första försöket. Det är någonting med gräs som får hästar att tro att de aldrig mer ska behöva fjanta runt med en klump på ryggen.

Men från ett ämne till ett annat så kom jag just på de allra bästa nyheterna för morgondagen. För att ta mig till bussen som går 9.10 från gällivare till hakkas, så måste jag åka med bussen som går innan åtta härifrån. Och tiden mellan det att jag kommer fram till gällivare och bussen ska gå är ca en timme och den tiden ska jag spendera ensam i en illaluktande vänthall. Men jag får se vad jag gör, känner inte för att göra saker och ting enbart för att glädja andra just nu. För ska sanningen fram så tillbringar jag hellre helgen ensam hemma eller med thom än att sitta instängd i husvagnen med den sinnesstämning det verkar vara hemma just nu. Det skulle bara bli en massa ältande om absolut ingenting vad jag tror (enligt erfarenhet). Men som sagt så har jag inte bestämt mig ännu.

Nej nu tänker jag faktiskt bara kolla runt en liten stund till innan jag går och lägger mig, ska bara prata lite med pierre som jag inte har hört något av på evigheter så det var trevligt. Nåja, nu ska jag ge mig och försöka sova så att jag kanske orkar upp till bussen imorgon bitti.

Beatrice

Kommentarer

Kommentera inlägget här: