Jag tror faktiskt inte att jag kan skriva längre, jag kan inte få ner orden i huvudet på tangentbordet och skapa någonting som är värt att läsa. Vissa kan rita och måla såpass bra att man kan tro att teckningen vilken sekund som helst ska få liv, andra är superduktiga på fotboll, ishockey, innebandy och andra sporter. Men det enda som jag verkligen kan(eller har iallafall kunnat) är att skriva uppdiktade historier och det är trist att det nu har gått flera månader sedan jag skrev någonting sådant. Men det kanske kommer släppa med tiden och komma tillbaka, för seriöst så tycker jag inte att någonting man gjort sedan man gick i första klass ska försvinna sådär mitt i allt. Det är inte rättvist alls.

Det här är dessutom min tredje dag ensam hemma och jag är uttråkad! Det är uselt väder ute igen och jag har inte kommit mig för att gå ner och röja upp i rummet heller för att det känns rätt meningslöst när jag egentligen hade behövt ställa ut ett par grejer för att kunna städa upp ordentligt. Men jag vill ju inte att de ska stå ute ifall det börjar regna, bara för att de inte är nödvändiga just nu så behöver dom ju inte bli förstörda för det. Dåligt väder plus att jag har börjat vända på dygnet riktigt ordentligt nu gör att den här sommaren börjar kännas rätt meningslös, ser inte ut att bli något lulekalaset för mig iår heller pga bristande bostad och sällskap. Jag kan inte fylla arton och aldrig ha varit på lulekalaset, det räknar jag som ett stort jävla misslyckande. Men nu är jag less på att känna mig såhär vissen kan jag säga så jag ska väl åtgärda det på något sätt, ska ta en promenad med johanna senare ikväll iallafall. Jag saknar faktiskt dom gamla tiderna när man var trygg i hakkas och inte behövde tänka på hur framtiden ska se ut eller hur jag ska orka igenom både tvåan och trean, med min förmåga att skjuta upp allting till sista sekunden. Jag tror nog att jag måste vänja bort det och varför inte börja redan nu?

Beatrice