Ur Mias systrar av Maria Eriksson och Kerstin Weigl sid 47:

"Hon sa att min sorg visst inte är mindre, för den är min, och kan aldrig jämföras med någon annans sorg"

Tyckte att det var så klokt sagt och bra skrivet att jag helt enkelt var tvungen att dela med mig av det, till er som inte läst boken. För hur många gånger har man inte tänkt att man har mindre rätt att vara olycklig över småsaker när man anser att någon annan har råkat ut för någonting som är mycket värre? Så sorg är personlig och kan liksom alla andra känslor inte mätas och jämföras, det är omöjligt.

Och när jag ändå är inne på boken så är den helt klart värd att läsa, fastnade från första sidan och läste klart boken nästan direkt. Tror att min bokanalys kommer att handla om den här boken om svenskaläraren godkänner att jag har läst en dokumentärroman. Hon har ju sina egna små ideer om saker och ting. Men det är ändå ett hett tips att låna eller köpa den här boken, det är deftinitivt inte bortkastad tid för er som gillar att läsa.

Beatrice