Kom nyss från johanna, hade trevligt där i några timmar men var tvungen att avbryta kvällen tidigt för att börja jobba med resten av restarbetet från ettan. Tur att jag har thoms dator att sysselsätta mig med när han är borta, men just nu gör det faktiskt ingenting. Jag behöver ju som sagt min egna tid också och jag jobbar helt klart bättre ensam än om någon sitter och stressar på. Och imorgon är det stallpass för hela slanten från klockan åtta och framåt, mellan uppgifterna ska jag satsa på att göra strumpis fin ute i hagen och ska väl kanske försöka lura lina att ta med sin superfina nya kamera och fota bilder på oss. Nästa onsdag är det boden igen och jag mår illa vid bara tanken, jag har bett för honom så länge nu och verkligen försökt ge honom en överdos av kärlek utifallatt det skulle kunna hjälpa honom att bli frisk. Jag förstår inte hur det skulle kunna ske men det är iallafall värt ett försök, det är inte en vara man kan få för mycket av hur som helst.
Så imorgon är det bara sockan och ingen annan som gäller, har dessutom tappat koncentrationen på skolarbetet nu och jag har ingen lust att skriva en recension med den sinnesstämning jag har just nu. Huruvida min vackra vän ska få leva eller inte ska faktiskt avgöras om mindre än en vecka och jag ber alla som råkar läsa just det här inlägget att även ni håller tummarna för det allra, allra bästa.
