Det här går mig på nerverna. Hela natten har jag drömt både underliga och underbara drömmar omväxlande, utan att veta vad det beror på. Vaknat utan att veta riktigt var jag är, utan att vara riktigt vaken utan fortfarande halvdrömmande. Och jag är aldrig utvilad efter en sån här natt, oavsett om jag egentligen sovit tio timmar i sträck. Dom här sjuka drömmarna tar all energi som jag kan tänkas lagra under natten och lämnar bara en trött kropp åt sitt öde under morgondagen. Härligt, speciellt när det handlar om veckodagar och skola, jobb och stall. Men nu är det helg och nu gör det ingenting för jag har fortfarande tid att vila och har inga måsten ihelg.
Red ut romanga med petra och stjärna i torsdags och jag vet inte hur det blir, hon är ju så speciell och så känslig i både kropp och själ. Och jag vill inte att hon ska skada sig när jag rider för att jag inte vet hur jag ska hantera henne. Jag har ingenting emot hästar som busar, fjantar eller bara är lite allmänt störda, tvärtom är det dom som faller mig i smaken, men just det att risken för skador är så stor skrämmer mig. Men samtidigt så är det en så oerhört fin häst och jag vill inte gå miste om chansen att ta hand om henne.
Nå, nu har jag varit uppe sen åtta och både thom och syster ligger fortfarande på varsin våning och sover. Thom uppe på vindan och becka nere i källaren, men sanningen att säga så är det skönt att vara uppe tidigt med ungarna och bara kunna vara. Behöver inte bry mig om att ta på mig något passande utan kan lufsa runt i mina blåa mjukisbyxor med hundra hål i och låta håret fortsätta vara uppsatt i knuten från inatt som inte är speciellt snygg längre om man säger så.
Tänker avsluta det här inlägget med att jag trivs så oerhört bra med mitt extrajobb på maskintjänst, jag trivs med att arbeta utomhus, lönen är okej och framför allt så har jag fått arbeta med trevligt folk. Det är inte på alla arbetsplatser som man känner sig välkommen och accepterad på en gång. Jag hoppas bara på att jag får litegrann att göra då och då, för pengar behöver jag mycket av nu.
Jag älskar Takidas nya album. Ärligt så blir dom bara bättre och bättre och jag kan inte få nog, lyssnar låtarna om och om igen och kan inte bärga mig tills jag har skivan i min ägo. Och just låten som jag har som rubrik idag fick jag se live i kiruna, förstår inte hur kritikerna kunde såga föreställningen så som dom gjorde. "sämsta svennerock jag sett" var bland annat en av kommentarerna.
Vad kan man säga? Alla kan väl inte se och höra. Och alla kan väl inte ha lika blandad musiksmak som jag antar jag.
Sockan var en pärla under kursen och gjorde precis allt som han skulle, eller ja, kanske var det jag som äntligen gjorde rätt. Men vilken känsla! Hade kunnat rida i flera timmar till och galopperat hundra varv i den där galoppen, så sjukt underbart. Äntligen kunde jag arbeta honom, länga steget, korta, rida små små volter och allting. Var så nöjd med oss båda och pengarna kändes inte det minsta bortkastade.
Han fick vara ute i eftermiddagssolen på söndagen i några timmar och han var nöjd till tusen, följde mig vart jag än gick när jag städade lite i hagen. Stod still med huvudet på min axel och myste, med mulen i min nacke så fort jag vände honom ryggen. Vissa stunder märker man verkligen av hur väl vi känner varandra. perfektion. samhörighet. kärlek. några enstaka timmar av fulländad lycka.
I helgen rider jag kurs för boel och jag ser fram emot det! Har så många ovanor och problem med att rida strumpis ibland känns det som, så vi behöver någon utifrån som kanske ser vad jag egentligen pysslar med. Ja, jag vet att det är min vänstersida som är svag och måste tränas upp, det är mitt fel att hästen har lite svårare för vänster eftersom att jag inte gör rätt. Men allt det ska tränas ihelg, måste bara påminna mig om att jag inte är där för att vara bra utan för att jag ska bli bättre!
Har jobbat dubbelt upp med skolan nu i två veckor och det är tungt, har knappt hunnit göra något annat. Någon snabbis till stallet och så umgicks jag med palle och mickan igår. Underbara människor, ni gör min vardag unik. Men förutom att det är tungt att plugga och jobba vid sidan om varandra så trivs jag både i skolan och på jobbet nu, annars hade situtionen varit ohållbar. Och visst, stressen gör mig att jag inte får någon riktig sömn och är ett riktigt monster ibland, men vad gör man inte för pengar?
Och så ska jag, innan jag avslutar, visa er Meya, det senaste tillskottet i familjen. Den underbara lilla varelsen som legat nio månader i tildas mage, jag tycker fortfarande att det är ett mirakel så fort en ny människa kommer till världen. Och just den här lilla människan är så speciellt underbar eftersom hon finns så nära..
Både bra och dålig dag idag, av olika anledningar. Och det var länge sedan jag klickade in ett inlägg, men varför ska jag när jag inte har varken lust eller inspiration? Men nu har skolan börjat igen och mina svenska- och filosofistudier ger mig faktiskt himla lust att skriva, berätta och uttrycka mig i ord igen. Älskar de två ämnena, de passar mig som handen i handsken. Och har en himla rolig svenskauppgift att göra imorgon, ser fram emot lektionen faktiskt och har börjat fundera på hur jag ska lägga upp min text redan nu.
Och förutom en incident så har dagen varit oerhört bra, skolan var bra och ridlektionen gick super och strumpis var en ängel. Det gick så bra så att jag dristade mig till att fråga ålle om jag hade fått rida honom på boel-kursen som är nästnästa helg. Vilket både hon och lotta tyckte var okej, så nu är det upp till mig och mina pengar. Hade nog varit givande, men det är ändå mycket pengar fast kanske värt det ändå. Dags att starta velandet, ska jag lägga ut en sådan summa så ska jag ju verkligen vara beredd att rida tills benen går av. Ni som ridit för boel, är det värt pengarna?
Igår åkte min älskade vän iväg efter månader av planering och prat, jag kan inte säga annat än att jag är stolt över henne som vågade ta steget och göra någonting som hon verkligen vill. Jag avundas hennes mod och önskar att jag hade vågat göra samma sak, men missunnar henne ingenting för hon är verkligen värd att få det hon drömmer om. Men ingenting kan få mig att sluta sakna henne, få mig att sluta längta efter att sitta och prata om allt och inget till långt in på natten. Det är svårt att med ord beskriva hur det är när min bästa vän flyttar flera hundra mil för det känns så mycket svårare än vad jag trodde.
Att vi enligt mig kommit varandra så oerhört mycket närmare de sista månaderna gör inte saken bättre, men det är ingenting jag skulle viljat vara utan för allt i världen. Att jag följde med till umeå var bland de bästa saker jag gjort det här året. Det öppnade mina ögon och det var du min vän, som stöttade mig när sanningen gjorde ont och jag mest av allt ville åka hem.
Jag har så mycket mer jag vill säga men jag finner inga ord, jag som alltid fått höra att jag är duktig på att skriva vet inte vad jag ska säga när det verkligen gäller. Det är sorgligt men sant och det gör mig besviken för jag vill verkligen att du ska veta hur mycket du betyder och hur mycket jag kommer sakna dig. Sanningen är den att tårar har runnit och vemod har infunnit sig och det som jag tidigare tagit som ren självklarhet kändes inte längre så självklart, redan långt innan du reste.
Men som jag sa tidigare, jag hoppas att du trivs och att du finner det inre lugn som jag vet att du söker och behöver. Jag vill att du ska vara lycklig och göra det du älskar utan att längta hem, för vi finns kvar. Och är det någonting som trycker dig, så vet du hur du når mig oavsett tidpunkt. Jag kommer alltid att svara.
Igår var en bra dag. Sov alldeles lagom länge, till klockan åtta och begav mig till bilskolan vid halv tio. Körde en lektion innan min uppkörning och till min besvikelse fick jag köra med erika sista gången. Har aldrig tyckt om att köra med henne eftersom att hon mest sitter tyst och inte tillrättavisar när man gör fel utan låter en helt enkelt göra fel. Och så vart jag hyfsat arg när hon låste fast mig när jag var på väg in i en rondell eftersom att hon inte trodde att jag skulle kunna hinna innan den andra bilen som kom från vänster. Vilket jag med säkerhet hade gjort, men hon trodde inte att jag såg den, hon bromsade och höll på att göra så att vi krockade mitt i rondellen. nice, precis vad en körlärare ska göra.
Uppkörning. Fick den värsta av de värsta som det sägs, nämner inga namn fast de flesta vet nog ändå vem det är. Körde bra tyckte jag och sen när vi kom tillbaka till vägverket så har hon bara negativa saker att säga. Var så säker på att jag kuggat så att jag hann bli riktigt jävla förbannad på både mig själv och henne för att hon inte tänkte godkänna mig, haha. ganska patetiskt, men ändå logisk reaktion. Och så säger hon mitt i allt att hon tänker godkänna provet, halleluja!
Och som pricken över i så red jag herr strumpa på lektion och det gick super, förutom att jag har börjat flaxa med mina armbågar av någon anledning. Nästa gång tar jag med en tidning som ska klämmas fast under armen och om jag inte lyckas hålla kvar den så är jag misslyckad, här ska tas tag i dumma ovanor! Men när jag gjorde rätt så var kusen skitfin och till och med galoppen kändes superbra, formen fanns där hyfsat ofta och galoppen är inte min starka sida med honom. Men nu vet jag vad jag gjort fel och nu kan jag bara förbättras, man kan ju inte bli sämre än vad man är. Om man inte slarvar.
Men nu orkar jag inte skriva ett ord till, har jobbat hela dagen och kroppen är slut och längtar efter en dusch. samma arbete imorgon, kratta matjord, plocka sten och allt vad man nu kan hitta på. Och så hoppas vi på att det inte regnar, för då blir det tungt. Nu ska jag ta det lugnt för hela slanten, äta lite onyttigheter och ha det trevligt. godnatt.
Jag har klarat körkortsteorin förra veckan, duktigt av mig måste jag säga och nu är det bara uppkörningen kvar, sen är det äntligen över. Min period på badhuset är slut nu, tyvärr för jag trivdes där förutom sista städdagen jag hade. Det var enda gången jag gick dit på kvällen när det var stängt, vid sjutiden någon gång var jag där och det märktes. Redan när jag klev in genom dörren så fick jag en sådan obehagskänsla att jag övervägde att gå hem igen men ville få det klart så jag slapp stressa på fredag eftermiddag. Och värre blev det, när jag står och skrapar färg så hör jag plötsligt hur det är någon som mumlar ute i omklädningsrummet och duscharna. Blev såklart livrädd och arbetade ännu snabbare, var sjukt nära att gå hem hela tiden. Och det slutar inte fastän jag ropar hallå upprepade gånger, man hörde tydligt att någon pratade och rörde sig. Berättade det sedan för Berit som då bekräftade att hon också hört och känt samma sak tidigare så det var inte inbillning från min sida.
Har också skaffat mig både ett nytt jobb och en ny sköthäst under den här tiden som jag varit så otroligt frånvarande från internet. Jobbet är på Maskintjänst AB och är riktigt okej, visserligen är det slitgörat jag får ta hand om så som att kratta grus,sten och matjord. Men ärligt så är det hundra gånger bättre än det jobbet jag hade på husmans, även om man blir smutsig här så är det inte samma sak som att ha tjugo liter fett ingrott i håret. Ni som jobbar på resturang vet exakt vad jag menar och hatar det nog antagligen lika mycket som jag. Då använder jag hellre kroppen och svettas och fryser och sliter utomhus, får ont i kroppen och blåsor i händerna av allt slit. Då kan jag med gott samvete slå mig ner med en kopp onyttig automatchoklad som mest innehåller socker utan att tänka på att det är onyttigt på fikarasterna.
Och hästen jag börjat rida är Romanga, en mycket fin liten dam som vet att kräva sin ryttare. Är dock rädd att förstöra Annelies arbete med henne eftersom jag inte rider så himla bra alla gånger och hästen är så känslig. Men förklarade allt det för annelie och sa att om jag skulle rida hennes häst så måste hon lära mig att rida henne ordentligt först och det tyckte hon var en bra ide så vi ska nog klura ut någonting. Fungerar det inte så gör det inte det och då har jag iallafall testat. Och imorgon börjar lektionerna igen och det ser jag fram emot mer än något annat just nu, vill upp på strumpis rygg igen och rida ett dressyrpass så svetten rinner. Kan knappt bärga mig men har mycket att stå i imorgon innan det är dags för stallet, så det är bara att härda ut.
Strumpis har fått gå två pass inne i helgen, dåligt väder ute som kom med väldigt dålig timing. Ville ju iallafall ut på banan i friska luften, men den kära dumma hästen tål ju inte att bli blöt för han tror att han är gjort av socker. Blir jättearg när det ramlar ner vatten från himlen och blöter ner honom, och som resultat av det så vill han varken stå still eller gå framåt. Smart kuse alltså, han har inte förstått det där med att om man gör som ryttaren vill så går det mycket bättre. Men eftersom vi var inne och han var nöjd så var han jättefin, tog det dock lite lugnt eftersom att han inte skulle gå kurs nästa vecka. Kan inte tänka mig att det skulle vara bra för hans skada med en snabb igångsättning. Red även nipsen på söndag och då först ett försök ute men damen hade tappat en sko och ömmade så jag fick gå in igen. Men gosh, hon var sjukt fin att rida efter att hon hade släppt efter ordentligt. Var ganska så nöjd när hon gick i stadig form och gjorde i princip precis som jag ville Det var sjukt kul att rida henne igår och det var en kick för självförtroendet.
Var bara tvungen att uppdatera lite innan jag for iväg till körskolan, ska köra landsväg idag och sedan plugga teori ett tag så måste nog köpa frukost från pressbyrån om jag ska orka koncentrera mig alls. Eller konsum, kanske det blir billigare. Hatar att lägga ut pengar på saker jag inte vill köpa men ibland är man så illa tvungen. Men nu tickar tiden iväg och jag ska fortfarande fixa det nödvändigaste och packa väskan. Ha det bra.
Jag blev kvar i byn eftersom att jag inte har körkort ännu och inte kan ta mig dit jag vill, så jag får vänta med att ta mig upp på hästryggen tills imorgon. Men snart så har jag förhoppningsvis både bil och rättighet att köra den och då ska jag utnyttja det fullt ut! Inte för att jag ju kommer sluta åka buss helt och hållet, för det är ekonomiskt men nog kommer jag att skära ner drastiskt på bussåkandet. Och bäst av allt just nu är att jag börjar få in det mesta av teorin, vilket är välbehövligt för att jag ska klara provet. Längtar något enormt efter det där kortet men det märks väl inte alls?
Är i valet och kvalet om jag ska åka till umeå nästa helg för jag vill verkligen följa med men har så lite pengar och vill verkligen inte låna. Jag vill helst klara min ekonomi själv för det är så himla lätt att jag glömmer bort att betala tillbaka och alla dessa snälla människor som lånat mig pengar påminner mig inte. Sen hatar jag att betala bort pengar till skulder, av någon anledning är det en fix ide jag har. Hellre slänger jag ut egna pengar direkt på onödiga grejer än att använda andras pengar till det. Så jag vet inte som sagt, jag lär väl bestämma mig i sista sekunden och vara tvungen att fixa allt snabbt som tusan. Och jobbar ju dessutom till klockan sju. Nåja, ska fundera lite mera.
Nu börjar det sina i ordförrådet så jag avslutar väl här, ska gå och dejta kudden så jag orkar upp till bussen imorgon. Fast det är nog i och för sig inget problem, det är ju min älskade älskade häst jag ska och ta hand om. Eller min och min, det är ju bara önsketänkande som de flesta vet. Men att hoppas och önska kostar inget mer än krossade drömmar, så det tänker jag fortsätta med. Och en vacker dag så kanske jag blir rik, vem vet?
solen skiner, båda "mina" hundar har blivit borstade och aktiverade i värmen och jag har jobbat klart för idag. Återstår bara att fundera över om jag ska till stan idag eller inte, har ju blivit med häst över helgen och tänkte försöka hinna med att rida redan på fredagen. Första gången på hur länge som helst och jag längtar redan, haha. Man kan bli lycklig för lite alltså, ta till exempel när jag var brandvakt i stallet häromnatten och strumpis gnäggade åt mig. Överlycklig, som ett litet barn som får en leksak.
Tänkte också förklara vad jag menade med mina hundar, för jag har ju bara en. Men indra har nämligen en kompis i gården som heter Buck och dom är båda på mitt ansvar när jag är hemma och nuförtiden så sover även båda två nere på mitt rum. Inte helt utan problem, blev väckt sisådär fem sex gånger inatt av att buck kom och slickade mig i ansiktet och minns en gång att jag vaknade och han låg på bordet som jag har i rummet. Så han har fått sig x antal åthutningar inatt och var inte så populär på morgonen, nåja ingen är ju perfekt och ska kanske försöka mig på att dressera honom litegrann om jag har tid.
Nej nu ska jag fortsätta fundera på hur det blir med morgondagen, måste ju ta mig tillbaka till byn på något sätt när jag börjar jobba klockan tre. Och jag vill ju hemskt gärna upp på hästryggen så fort som möjligt, inget snack om den saken, så nog ska jag säkert lyckas lösa det på något sätt. Annars är det bara att gilla läget.
Äntligen har jag börjat tjäna pengar, gissa om det känns skönt! Inte mycket men ändå mycket bättre än ingenting och att det dessutom är trevligt där på badhuset är ett stort plus. Mycket att ta in i huvudet och komma ihåg såhär första dagen och ska dit själv imorgon och göra iordning för onsdagen, kommer nog glömma en hel del men det är ju som sagt ingen katastrof. Trivs bra med min handledare och så är det kul när man känner nästan alla som kommer dit, så jag hade tur.
Mindre bra är att jag imorgon måste åka och tömma mitt skåp på stallet, eftersom att hästkunskapen är avslutad och jag då måste stå i kö för att få ett nytt skåp. Ganska korkat tycker jag om jag får säga min mening, jag har ju ändå haft det där skåpet i två år och ingen har behövt det då. Nåja, inget att göra åt men jag undrar hur sjutton det ska fungera med min vardag nu? Ska jag släpa med mig hästkläderna i en stor väska överallt hädanefter? Tur att jag får bil och körkort snart och då är det lättare att släpa med sig den där stora väskan. Det stod femton st på kö före mig och det innebär att jag nog inte får ett skåp på ett bra tag.
Nej, nu ska jag sova så jag orkar upp tidigt imorgon. Jag ska göra klart allt på morgonen och sedan åka upp till stan med elvabussen, ska hinna plugga teori också. Så nu väntar täcket och kuddarna (som dessutom behöver bytas ut).
Filmen jag nämnde i förra inlägget var inte alls speciellt bra, dom hade hoppat över massor och dessutom lagt till händelser som inte var med i boken. Och dom hade uppfattat en del av karaktärerna mer annorlunda än vad jag hade gjort och det är alltid ett minus när man filmatiserar en bok. Men ingen är fullständig. Och jag har bytt design i bloggen som ni kanske ser, visserligen bara ytterligare en av stilmallarna som finns men bättre än den förra. Lite omväxling skadar aldrig.
Och fy vilken natt jag har haft inatt, har inte kunnat somna förrän sex imorse eftersom jag sov i vardagsrummet med valparna och tara. Förklaringen till det ligger i att tara protestpissar/skiter så fort hon är ensam och jag är så oerhört less på att städa upp efter henne så då löste jag det så här enkelt istället. Till saken hör också att jag vaknade halv åtta av att valparna höll på svälta ihjäl och tara bara ligger på soffan och struntar i dom. Det verkade som att hon var en duktig mamma från början men hon är ganska kass faktiskt. Och en likadan natt väntar mig nog nu, våra valpar är nämligen nattdjur har dom bestämt och sover hela dagarna för att sedan äta på natten.
Och jag hade dessutom förhoppningar om att få sällskap inatt, men icke. Och inte en kotte är hemma när det är pdol och allt möjligt på alla håll och kanter. Ingen har då vett att vara i hakkas och helst av allt hade jag också dragit härifrån så fort tygen höll. Och dessutom ville jag fara ut ikväll, på hela huset gungar som för en gångs skull hade 18årsgräns. Men det kan jag inte, för jag är hundvakt. Och för att inte tala om höns- och kattvakt och jag tycker inte om höns, för våra kycklingar är inte små och söta längre. Dom är stora fjäderfän som springer kring benen på en och hackar på fötterna för att få mat fortare. Och det tycker jag inte om! Herregud, det är löjligt egentligen, jag som handskas med hästar på 500 kg tycker att fåglar är hur obehagliga som helst. Även mammas nymfparakit är ett monster som inte är större än en vanlig undulat, bara lite skumt. Ingen av dom kan skada mig speciellt mycket även om dom verkligen skulle försöka, haha.
På måndag börjar jag äntligen att jobba, eller äntligen och äntligen. Det är väl lönen jag är ute efter egentligen, men jobbandet känns bra även om jag kommer få det kärvt med att hinna med körlektioner och allting när jag måste pendla från stan till byn. Hoppas tilda är schysst och ställer upp som chaufför, annars är det kört. Nå, men nu ska jag gå och kika om det är något sevärt på teve, livet i byn är oerhört långsamt när man inte har någon att prata med.
Idag har min älskade strump kommit hem igen och jag kunde ju inte låta bli att åka upp till stan endast för att pussa på honom och se om han blivit tjock av allt gräs. Det hade han, men inte så farligt ändå och smutsen var värre kan jag lova. Tovig och söt ändå och gudars vad det var skönt att vara i stallet igen, bara att vara där vart jag trivs allra bäst var värt resan fram och tillbaka från byn. Men huvudorsaken var ju att hjärtat kom hem idag och att jag saknat honom hela tiden som han varit borta. Oroar mig bara för att han och pontus ska bli bortglömda nu i helgen när det bara är dom som står i klubbstallet, men sådant måste väl ridlärarna ha tänkt på? Annars är det då himla skumt.
Var bara tvungen att dela med mig av det innan filmen jag ska se börjar, Gone Baby Gone. Har läst boken och älskade den så ska bli intressant att se filmen, hoppas den inte är dåligt gjord för i sådana fall så är det en förolämpning till författaren, Dennis Lehane. För dom som tycker om kriminalromaner så är det här en bok som verkligen är värd att läsa.
Om mindre än en vecka börjar jag jobba på badhuset och det ska bli oerhört skönt att göra någonting av det här lovet! Min så kallade arbetsgivare i nuläget har fortfarande inte gett ett ljud ifrån sig och jag börjar bli less på det, så plingar det inte i min telefon snart så skiter jag i det jobbet. Även om det skulle råka vara välbetalt och även om jag planerade att vara rik i slutet av sommaren. Är hyfsat besviken eftersom jag hade planerat en tripp till olivia när hon fyllde 18 och dessutom hade jag tänkt fara på någon festival och ha roligt, men utan pengar är det himla svårt faktiskt.
Har inte haft vidare motivation att blogga nu den senaste veckan, har haft mycket annat för mig och ändå inte haft något vettigt att skriva om. Börjar redan gruva mig för skolan, mitt samhällsbetyg som ska läsas upp och matten som ska klaras av. Två extra kurser med andra ord och dessutom satsar jag på att förhoppningsvis ha ett jobb till hösten, vintern och helst också en lägenhet. Och en massa miljoner, ett stort hus på landet och några hästar. Högt flygande drömmar, men som tur är så kostar dom inget och hästarna kommer ju snart hem från betet så att jag slipper sakna dom. Strumpis kommer ju till och med tillbaka i slutet av den här veckan och gudars vad jag längtar tills jag får pyssla om honom igen! Bara att komma till stallet kommer att vara skönt, har inte varit där på fem veckor nu och jag håller på att bli tokig. I vanliga fall är jag ju där så gott som varje dag och jag planerade att vara med häst hela den här tiden, men det sket sig ju naturligtvis som ni vet.
Nåja, men nu är dom snart hemma och min motivation till att fortsätta skriva rann ut i sanden igen. Kanske blir bättre när jag har saker att skriva om, kan inte tänka mig att det är så kul att läsa om hur mina dagar bara går utan att något händer, haha. Valparna är förresten 75 % schäfer och 25 % rottweiler som svar på en fråga och dom har dessutom öppnat ögonen nu och är oerhört välutvecklade och fina! Och högljudda, det kan jag lova.
Helgen har varit underbar, från början till slut. Det var en välbehövlig weekend borta från allting, bara kunna slappna av och skita i det allra mesta och det enda måstet var egentligen att handla mat för dagen. Och bäst av allt, bara leva i nuet och glömma allt annat. Att vi besökte pite dragway var också ett stort plus att lägga till, och vip-biljetter var inte heller dumt att ha!
Boendet var litet, men dock inte så illa alls
Premiärdoppet för den här sommaren
Och såhär fint var det om kvällarna
Kan man egentligen begära mer? Jag fick en hel helg tillsammans med min älskade, vi njöt av varenda sekund och hade inte tillgång till någon annan elektronik än telefonerna som ändå var tysta en stor del av tiden. Istället gick vi på promenader, badade, pratade, besökte piteå centrum, kollade dragway och åt en massa god mat. Skulle man leva utan dator och teve oftare så skulle jag inte klaga om jag säger så, det är inte ofta man har tid att verkligen bara umgås. Det är vad jag kallar kvalitetstid, och det är något som man i dagens läge får alldeles för lite utav.
Om ett dygn så är jag i piteå kommun, på en efterlängtad weekend med min älskling. Tyvärr så är den inte lika efterlängtad för honom som den är för mig, men man kan väl inte begära allt av någon som aldrig skulle lämna kommunen om det inte var för någonting som har fyra hjul. Mina framtida romantiska utlandsresor får jag väl göra ihop med vänner och släkt istället för med honom, så romantiken tappar ju liksom sin mening i och med det. Nåja, ska väl inte klaga och man ska aldrig säga aldrig, för någon gång måste han väl ge med sig om jag verkligen ligger i!
Just nu har jag en period när jag lyssnar damien rice nästan varje gång jag sätter mig vid datorn. Det är inte så ofta hans låtar är i mina lurar nu för tiden trots att dom är underbara allihopa, kanske för att dom påminner mig om lite mindre lyckliga tider. Synd att man lyssnar på sådana bra låtar när man känner sig ur form så att man blir påmind om det varje gång den musiken spelas nästa gång. Fler än jag som gör så? Antagligen, tror att det är ett vanligt fenomen,
Och imorgon har jag halkbana, tror att det kommer bli ganska kul även om jag inte ser fram emot teoridelen. Men antagligen så är den också nödvändig för att man ska kunna fixa körningen något sånär. Finns det några koner så lär jag ju köra över dom, garanterat, haha. Det är någonting med koner som gör så att mitt undermedvetna verkar tro att dom ska mosas eller tippas omkull!
Så, nu hör ni inte mer av mig förrän på söndag. Om jag nu inte sitter uppe mycket längre och får någonting som måste skrivas ner, men tror inte det. Ska upp klockan fem och åka med pappa in till stan, så ska göra ett tappert försök att sova på högst en halvtimme. Hoppas att ni får en lika trevlig helg som jag förhoppningsvis ska ha!
Vi två på midnight sun meet, tyvärr dålig bildkvalite
Ingen av bilderna blev speciellt bra eller fina, tog dom bara snabbt medan tara var och åt och rastades. Men tycker att det syns att dom är jättesöta iallafall! Inte vidare vacker bakgrund heller, men ville inte flytta dom när dom låg och sov. Så ni får hålla tillgodo med de här bilderna för tillfället, det kommer nog mer sen när dom blivit lite större och öppnat ögonen. Gudars, jag är förälskad i hela högen, kanske stannar hemma från piteå ihelg och är hundvakt istället, haha.
Idag har vi fått valpar, fem små underbara liv som ligger och sover alldeles bredvid mig på bädden nu. Eller sover gör väl inte allihopa, några ligger och gnyr på valpars vis och jag kan inte låta bli att sitta och titta på dom. Det är ju någonting speciellt med nyfödda och även om dom är lika söta och gulliga när dom är äldre så är det någonting som gör att dom är så bedårande nu! Om jag minns rätt så var det tre tikar och två hanar, men är inte säker, och allihopa är svarta. Några har lite brunt på sig och på två stycken synd det verkligen att dom har rottweiler i sig.
Vi får hoppas att dom växer och blir större än vad dom redan är, för redan nu så ligger dom bra i vikt och storlek. En oerhört jämn kull, det skilde bara ungefär 20-50 g som högst mellan varje valp. Har vi tur så växer dom i samma takt också, dom ser oerhört fina ut nu också. Men i och för sig så tycker jag alltid det om alla valpar vi har haft, nåväl, dom flesta brukar bli fina när dom vuxit upp också. Synd bara att dom ska säljas, man fäster sig ju så mycket vid dom. Nå, det var allt jag hade att säga, lite glada nyheter!
Pratade med karin idag, som har sockan på bete. Han hade det alldeles utmärkt bra och har fått vila hela tiden, eftersom han var besvärlig när dom skulle ha på honom grejerna. Han hade slitit sönder sin grimma när hon hade försökt ha honom fastbunden, han hade kört sitt eget race och sprungit iväg till ett annat hörn av hagen. Men skönt att höra att han har det bra och lever livet, han och pontus busade tydligen dagarna igenom och trivdes hur bra som helst ihop. Måste försöka fixa så att jag tar mig dit och kan se hur dom har det, men det verkade som att det var hur härligt som helst där borta. Fast saknar honom något enormt och vet säkert vid det här laget att deras bete räcker och att han inte kommer besöka mig i sommar. Men en sak är då iallafall säker och det är att jag kommer vara i stallet när han kommer hem. Det är sjukt hur mycket den hästen betyder för mig!
Jag har också hunnit ha körlektion idag, och hållt på att missa den eftersom jag missuppfattat tiden. Kollade på mitt körlektionskort 10.15 i tron att jag hade lektion 11.15. Så såg jag att jag hade den 10.30, så det var bara att hoppa in i bilen och skynda sig upp till malmberget. Mamma var väl inte så överförtjust att bli sliten från frukosten, men ställde upp ändå. Men trots stressen så gick körningen bra och jag tror att det börjar sitta med spegelrutiner osv nu, teorin har jag en svacka i nu, big time. Men det löser jag med ännu mer plugg, förhoppningsvis.
