En gång i tiden var den här hästen mitt allt, mitt liv och min allra allra bästa vän. I en period i mitt liv när jag inte kom överens med någon så fanns min underbara nano där ute i stallet och stod snällt med huvudet i min famn när han kände att jag behövde det. Han visste när jag var ledsen och han visste när mitt humör var på topp och han kunde retas och busa utan att någon tillsägning kom. Han gjorde sådana saker som jag bara kan skratta åt idag, som att hoppa ut ur stallet istället för att gå som dom andra hästarna. Han rymde mitt i natten och gick med skolans vaktmästare efter vägen tills han sade åt honom att springa hem igen, vilket han gjorde. Det finns hundra saker jag kan räkna upp men jag ska inte göra det nu. Och han hoppade hur högt som helst, det var bara jag som ryttare som utgjorde en belastning.
Jag vet i efterhand att det var bäst för både mig och honom att våra vägar gick åt olika håll, men just då så krossade det mitt hjärta och fortfarande så svider det rejält. Precis som paulina så red jag inte på över ett och ett halv år och precis som hon skrev så tror jag att det var bra, såren behövde läka. Även om jag bara sålde min häst, inte tvingades att skiljas för alltid. Även om jag bara varit och hälsat på och ridit honom en enda gång sedan han åkte så är det ändå bättre än det.
det är så många minnen vi har efter våra hästsommrar i hakkas, en del underbara och en del mindre trevliga. Som den gången vi var och badade med hästarna och jag och nano gick omkull på rätt djupt vatten, det var bara ett mantag som hindrade mig från att hamna under honom. Och han klarade sig också lindrigt undan med tillfällig hälta och småsår som läkte fort. Men det var en obehaglig upplevelse och folk som var med sa att det nog såg lika obehagligt ut som det kändes.
Och nu sitter jag här och saknar min gamla häst, önskar att vi hade fått en chans till att bevisa att vad varmblod verkligen går för. Och framför allt annat så önskar jag att jag visste hur han har det nu och om han alls lever, ovissheten tär på mig. Men hur det än är så kommer han alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Beatrice