Allt plugg lönade sig! Jag klarade inte bara testet utan gjorde det med marginal och fick 94 procent rätt, jag tycker att det var himla bra gjort av mig faktiskt för att vara lite självgod. Kanske hade jag lite tur som hade memorerat rätt saker men faktiskt så gick det mesta lekande lätt och jag hade absolut kunnat få mer om jag litat på mitt första svar, som i tre fall faktiskt var rätt.. Och som hade gett mig än bättre procent, men jag gråter då inte kan jag säga. Inte jublar jag heller, men jag är nöjd.
Har varit och köpt en fin present till min finaste äldsta lillebror som fyller år snart, fick precis ner den i resväskan ska jag lova. Jag hoppas han gillar den, det hade jag gjort i den åldern. Åh, vad jag hade velat vara liten igen och slippa alla tvång och måsten. Så enkelt det var. Och inte hade man vett att uppskatta det då heller.
Nej nu ska jag njuta av min tillfälliga frihet (efter att ha betalat några räkningar) och gå ut i staden Lund där solen skiner idag och vinden har lagt sig till ro för en gångs skull.
Kanske köpa någonting till mig själv, som belöning för att jag faktiskt pluggade till ett prov och tog det på blodigt allvar.
Idag har jag mycket bättre koll på läget! Jag känner att pluggandet är under kontroll och jag vet faktiskt en hel massa saker jag inte visste för åtta veckor sedan även om det fortfarande är en hel del som jag inte vet av det vi borde veta. Men allt det kommer jag aldrig få in, inte ens med min hjärna som snappar upp minsta lilla detalj och på något vis lagrar den. Jag säger inte att jag är supersmart eller någonting liknande, för det är jag definitivt inte. Men jag har lätt att minnas saker, ibland helt onödiga saker som till exempel memorerade jag under min tid på maskintjänst vilka fönsterstorlekar som fanns i vilket garage. Så frågade ngn efter ett 90x90 fönster, kunde jag säga att vi har två i garage blabla och fem i garage blabla. Ganska onödigt, men bra att kunna just då.
Jag saknar faktiskt att arbeta på maskintjänst, trots att jag aldrig arbetat någon längre tid där kände jag mig alltid välkommen och som en i gänget på en gång. Jag var någon jag tyckte om att vara, även om det slet ut mig såpass att jag knappt orkade sova på nätterna. Det funkar inte att jobba så och ha häst, det tar livet av en till slut. Men som jag trivdes, med kollegorna och så hade vi en så fruktansvärt bra arbetsledare.
Nu är jag på nya områden, bara att visa vad man går för återigen.
Det finns de, äldre personer med arbetslivserfarenhet, som säger att dom inte kan byta jobb eftersom dom aldrig gjort någonting annat, hur skulle dom kunna hitta ett nytt jobb. Till er vill jag säga; Tänk om!
Jag gick ut i arbetslivet för snart tre år sedan, jag har hunnit arbeta som resturangbiträde, ridinstruktör, badvakt, rivningsarbetare/säljansvarig och är nu halvvägs på en utbildning till AFIS-officer. Som leder mig till en fast anställning i tornet i Gällivare med anständig betalning.
Idag är ingen såndär bra, lycklig dag. Det tänker jag inte låtsas som ens en gång. Jag längtar hem, är stressad över slutprovet och har sovit i sex timmar under dagtid idag och är fortfarande trött så ska lägga mig om bara en liten stund. Jag saknar några av de vänner som jag inte umgås så ofta med längre, en del av dom inte alls och det gör mig ledsen.
Men vädret har iallafall varit fint idag även om det blåst så kallt att hjärnan frös till is imorse när jag promenerade till bussen, har även gjort en plan på att innan jag åker härifrån så ska jag besöka både Flyinge och Ullared! Flyinge har jag bestämt sedan länge, men ullared insåg jag ju häromdagen att det bara ligger ca 20 mil härifrån och att det går direktbussar från Malmö. Så sagt och gjort, dit ska jag. Punkt slut.
En kort eftermiddaglur tänkte jag; och vaknade två timmar senare.
Detta är något som hör till ovanligheterna numera, men hade en så hemskt natt där jag har vridit och vänt, svettats och frusit om vartannat och helt enkelt inte alls kunnat komma till ro. Så efter skolan idag var jag helt färdig och somnade ganska omgående.
Tänkte dessutom gå och handla, men det blåser så mycket ute att jag hellre lever på gröt och nyponsoppa för tillfället för jag blåser helt ärligt bort därute. Och det är lovat snöstorm imorgon, blir spännande att se vad det är som är snöstorm här nere. Men med den här blåsten kan jag tänka mig att det inte är speciellt roligt.
Var hemma i helgen också, helt underbart att träffa min fina häst och mina vänner. Har dock ägnat stora delar av helgen att släpa gummimattor fram och tillbaka, helt i onödan eftersom de mattor som jag fått tidigare tydligen var bortskänkta till någon annan nu vilket jag inte visste. Irriterande att det blir så för oss hästägare som är ensamma och som inte får hjälp av någon, att när man inte har möjlighet att ta saker så ges dom bort. Visst kunde jag ha märkt dom, men jag trodde att det var på det klara att jag hade fått dem. Nåja, jag är ju en driftig människa, jag får hitta egna mattor.
Och efter stallpass och en snabb kvällsfodring med hjälp av mina ultraeffektiva vänninnor, så var det tacos och vin hos Sussi. Mycket trevlig kväll som avslutades med att snurra runt på stan med min vän Daniel, så jag hann träffa mycket människor på lördagen fastän mestadelen av den spenderades i stallet. Kort och gott, jag trivdes som fisken i vattnet och stöp i säng halv tre på morgonen efter att ha iaktagit krogstängningen och ha varit vaken i 21 h.
Nu ska jag återgå till pluggandet, sluttest på den här kursen om exakt åtta dagar!
Grattis i efterskott finaste Seth, på din första födelsedag. Fruktansvärt hur fort tiden går och det skrämmer mig att ett år gått redan och jag fortfarande inte lärt känna denna fantastiska lilla kille. Jag önskar mig lite mer tid, jag vill inte bli den där frånvarande systern som var för upptagen med sitt eget liv för att lära känna sina egna syskon. Jag säger inte att det är fel, det handlar om prioriteringar och vad man sätter i första hand.
Men jag personligen har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner med, inte orkar ta mig tid att köra fem korta mil ut till min familj. Bilkörningen har ju sina orsaker visserligen eftersom det är så fruktansvärt plågsamt för mig att köra bil när jag drabbas av denna ohanterliga trötthet, men det finns ju andra sätt. Men jag hoppas att detta går att ändra på nu med mitt nya jobb, så jag får lite mer tid över utan allt övertidsarbete för att överleva månaden.
Men innan dess har jag en del saker jag vill ha utfört, mitt första delmål är att få hästen på återbesök och förhoppningsvis friskförklarad. Nummer två är att få ordning i min lägenhet, så att jag äntligen kan få det som jag vill ha det.
Efter det ska jag förhoppningsvis vara tillbaka på banan igen, som en normal människa. Kanske med ekonomin på rätsida också efter ett tag, inte inom ett halvår dock då jag går på lärlingslön kan man säga. Men nu kan jag ändå känna sådär lite smått, att det kanske är på väg att lösa sig bara jag fortsätter leva på svältgränsen ett litet tag till. Bara ett litet tag till.
Söndag igen. Hur kommer det sig att två dagar bara kan rusa förbi på detta sätt?
Jag har huvudvärk som heter duga, jag som nästan aldrig har ont någonstans eller på något annat vis är sjuk. Men idag har huvudet sprängt från det att jag vaknade vid nio tills nu. Mycket ovanligt och jag avundas inte er som lider av det oftare.
Jag har hemlängtan också, liten smula trots att vädret här idag har varit helt fantastiskt.
Eller snarare kanske jag önskar att hemma hade kunnat vara här.. Så mina vänner, packa era väskor och kom hit, ta med min hund och min häst och så lever vi loppan. För känslan av att den 2:a mars kunna sitta med solen i ansiktet på en parkbänk och dricka en latte, med grönskan begynnande i alla hörn är något ovanligt för oss från norrland. Något att uppleva.
Men jag saknar också att sitta på en skoter, busa omkring i nysnö och grilla korv i en vindstilla vik någonstans i skogen. Det är tyvärr ingenting jag gjort på närmare två år nu, dags att denna påsk kanske försöka ta sig ut någonstans iallafall. Att vara borta såhär ger en tid att fundera, tänka över livssituationen och undra vart man skulle ha hamnat om man valt andra vägar. Jag har tid över till sådant nu och jag vet inte om det är negativt eller positivt, svårt att avgöra.
Men nu är det dags att förtränga den sprängande huvudvärken, ta några ton med papper och ägna söndagskvällen till att plugga. Jag satsar på att gå ur denna kurs med riktigt höga poäng, jag tänker inte vara på gränsen som hela min skoltid. Detta är min chans att bevisa för mig själv att jag kan, bara jag vill.
