Jag blev kvar i byn eftersom att jag inte har körkort ännu och inte kan ta mig dit jag vill, så jag får vänta med att ta mig upp på hästryggen tills imorgon. Men snart så har jag förhoppningsvis både bil och rättighet att köra den och då ska jag utnyttja det fullt ut! Inte för att jag ju kommer sluta åka buss helt och hållet, för det är ekonomiskt men nog kommer jag att skära ner drastiskt på bussåkandet. Och bäst av allt just nu är att jag börjar få in det mesta av teorin, vilket är välbehövligt för att jag ska klara provet. Längtar något enormt efter det där kortet men det märks väl inte alls?
Är i valet och kvalet om jag ska åka till umeå nästa helg för jag vill verkligen följa med men har så lite pengar och vill verkligen inte låna. Jag vill helst klara min ekonomi själv för det är så himla lätt att jag glömmer bort att betala tillbaka och alla dessa snälla människor som lånat mig pengar påminner mig inte. Sen hatar jag att betala bort pengar till skulder, av någon anledning är det en fix ide jag har. Hellre slänger jag ut egna pengar direkt på onödiga grejer än att använda andras pengar till det. Så jag vet inte som sagt, jag lär väl bestämma mig i sista sekunden och vara tvungen att fixa allt snabbt som tusan. Och jobbar ju dessutom till klockan sju. Nåja, ska fundera lite mera.
Nu börjar det sina i ordförrådet så jag avslutar väl här, ska gå och dejta kudden så jag orkar upp till bussen imorgon. Fast det är nog i och för sig inget problem, det är ju min älskade älskade häst jag ska och ta hand om. Eller min och min, det är ju bara önsketänkande som de flesta vet. Men att hoppas och önska kostar inget mer än krossade drömmar, så det tänker jag fortsätta med. Och en vacker dag så kanske jag blir rik, vem vet?
solen skiner, båda "mina" hundar har blivit borstade och aktiverade i värmen och jag har jobbat klart för idag. Återstår bara att fundera över om jag ska till stan idag eller inte, har ju blivit med häst över helgen och tänkte försöka hinna med att rida redan på fredagen. Första gången på hur länge som helst och jag längtar redan, haha. Man kan bli lycklig för lite alltså, ta till exempel när jag var brandvakt i stallet häromnatten och strumpis gnäggade åt mig. Överlycklig, som ett litet barn som får en leksak.
Tänkte också förklara vad jag menade med mina hundar, för jag har ju bara en. Men indra har nämligen en kompis i gården som heter Buck och dom är båda på mitt ansvar när jag är hemma och nuförtiden så sover även båda två nere på mitt rum. Inte helt utan problem, blev väckt sisådär fem sex gånger inatt av att buck kom och slickade mig i ansiktet och minns en gång att jag vaknade och han låg på bordet som jag har i rummet. Så han har fått sig x antal åthutningar inatt och var inte så populär på morgonen, nåja ingen är ju perfekt och ska kanske försöka mig på att dressera honom litegrann om jag har tid.
Nej nu ska jag fortsätta fundera på hur det blir med morgondagen, måste ju ta mig tillbaka till byn på något sätt när jag börjar jobba klockan tre. Och jag vill ju hemskt gärna upp på hästryggen så fort som möjligt, inget snack om den saken, så nog ska jag säkert lyckas lösa det på något sätt. Annars är det bara att gilla läget.
Äntligen har jag börjat tjäna pengar, gissa om det känns skönt! Inte mycket men ändå mycket bättre än ingenting och att det dessutom är trevligt där på badhuset är ett stort plus. Mycket att ta in i huvudet och komma ihåg såhär första dagen och ska dit själv imorgon och göra iordning för onsdagen, kommer nog glömma en hel del men det är ju som sagt ingen katastrof. Trivs bra med min handledare och så är det kul när man känner nästan alla som kommer dit, så jag hade tur.
Mindre bra är att jag imorgon måste åka och tömma mitt skåp på stallet, eftersom att hästkunskapen är avslutad och jag då måste stå i kö för att få ett nytt skåp. Ganska korkat tycker jag om jag får säga min mening, jag har ju ändå haft det där skåpet i två år och ingen har behövt det då. Nåja, inget att göra åt men jag undrar hur sjutton det ska fungera med min vardag nu? Ska jag släpa med mig hästkläderna i en stor väska överallt hädanefter? Tur att jag får bil och körkort snart och då är det lättare att släpa med sig den där stora väskan. Det stod femton st på kö före mig och det innebär att jag nog inte får ett skåp på ett bra tag.
Nej, nu ska jag sova så jag orkar upp tidigt imorgon. Jag ska göra klart allt på morgonen och sedan åka upp till stan med elvabussen, ska hinna plugga teori också. Så nu väntar täcket och kuddarna (som dessutom behöver bytas ut).
Filmen jag nämnde i förra inlägget var inte alls speciellt bra, dom hade hoppat över massor och dessutom lagt till händelser som inte var med i boken. Och dom hade uppfattat en del av karaktärerna mer annorlunda än vad jag hade gjort och det är alltid ett minus när man filmatiserar en bok. Men ingen är fullständig. Och jag har bytt design i bloggen som ni kanske ser, visserligen bara ytterligare en av stilmallarna som finns men bättre än den förra. Lite omväxling skadar aldrig.
Och fy vilken natt jag har haft inatt, har inte kunnat somna förrän sex imorse eftersom jag sov i vardagsrummet med valparna och tara. Förklaringen till det ligger i att tara protestpissar/skiter så fort hon är ensam och jag är så oerhört less på att städa upp efter henne så då löste jag det så här enkelt istället. Till saken hör också att jag vaknade halv åtta av att valparna höll på svälta ihjäl och tara bara ligger på soffan och struntar i dom. Det verkade som att hon var en duktig mamma från början men hon är ganska kass faktiskt. Och en likadan natt väntar mig nog nu, våra valpar är nämligen nattdjur har dom bestämt och sover hela dagarna för att sedan äta på natten.
Och jag hade dessutom förhoppningar om att få sällskap inatt, men icke. Och inte en kotte är hemma när det är pdol och allt möjligt på alla håll och kanter. Ingen har då vett att vara i hakkas och helst av allt hade jag också dragit härifrån så fort tygen höll. Och dessutom ville jag fara ut ikväll, på hela huset gungar som för en gångs skull hade 18årsgräns. Men det kan jag inte, för jag är hundvakt. Och för att inte tala om höns- och kattvakt och jag tycker inte om höns, för våra kycklingar är inte små och söta längre. Dom är stora fjäderfän som springer kring benen på en och hackar på fötterna för att få mat fortare. Och det tycker jag inte om! Herregud, det är löjligt egentligen, jag som handskas med hästar på 500 kg tycker att fåglar är hur obehagliga som helst. Även mammas nymfparakit är ett monster som inte är större än en vanlig undulat, bara lite skumt. Ingen av dom kan skada mig speciellt mycket även om dom verkligen skulle försöka, haha.
På måndag börjar jag äntligen att jobba, eller äntligen och äntligen. Det är väl lönen jag är ute efter egentligen, men jobbandet känns bra även om jag kommer få det kärvt med att hinna med körlektioner och allting när jag måste pendla från stan till byn. Hoppas tilda är schysst och ställer upp som chaufför, annars är det kört. Nå, men nu ska jag gå och kika om det är något sevärt på teve, livet i byn är oerhört långsamt när man inte har någon att prata med.
Idag har min älskade strump kommit hem igen och jag kunde ju inte låta bli att åka upp till stan endast för att pussa på honom och se om han blivit tjock av allt gräs. Det hade han, men inte så farligt ändå och smutsen var värre kan jag lova. Tovig och söt ändå och gudars vad det var skönt att vara i stallet igen, bara att vara där vart jag trivs allra bäst var värt resan fram och tillbaka från byn. Men huvudorsaken var ju att hjärtat kom hem idag och att jag saknat honom hela tiden som han varit borta. Oroar mig bara för att han och pontus ska bli bortglömda nu i helgen när det bara är dom som står i klubbstallet, men sådant måste väl ridlärarna ha tänkt på? Annars är det då himla skumt.
Var bara tvungen att dela med mig av det innan filmen jag ska se börjar, Gone Baby Gone. Har läst boken och älskade den så ska bli intressant att se filmen, hoppas den inte är dåligt gjord för i sådana fall så är det en förolämpning till författaren, Dennis Lehane. För dom som tycker om kriminalromaner så är det här en bok som verkligen är värd att läsa.
Om mindre än en vecka börjar jag jobba på badhuset och det ska bli oerhört skönt att göra någonting av det här lovet! Min så kallade arbetsgivare i nuläget har fortfarande inte gett ett ljud ifrån sig och jag börjar bli less på det, så plingar det inte i min telefon snart så skiter jag i det jobbet. Även om det skulle råka vara välbetalt och även om jag planerade att vara rik i slutet av sommaren. Är hyfsat besviken eftersom jag hade planerat en tripp till olivia när hon fyllde 18 och dessutom hade jag tänkt fara på någon festival och ha roligt, men utan pengar är det himla svårt faktiskt.
Har inte haft vidare motivation att blogga nu den senaste veckan, har haft mycket annat för mig och ändå inte haft något vettigt att skriva om. Börjar redan gruva mig för skolan, mitt samhällsbetyg som ska läsas upp och matten som ska klaras av. Två extra kurser med andra ord och dessutom satsar jag på att förhoppningsvis ha ett jobb till hösten, vintern och helst också en lägenhet. Och en massa miljoner, ett stort hus på landet och några hästar. Högt flygande drömmar, men som tur är så kostar dom inget och hästarna kommer ju snart hem från betet så att jag slipper sakna dom. Strumpis kommer ju till och med tillbaka i slutet av den här veckan och gudars vad jag längtar tills jag får pyssla om honom igen! Bara att komma till stallet kommer att vara skönt, har inte varit där på fem veckor nu och jag håller på att bli tokig. I vanliga fall är jag ju där så gott som varje dag och jag planerade att vara med häst hela den här tiden, men det sket sig ju naturligtvis som ni vet.
Nåja, men nu är dom snart hemma och min motivation till att fortsätta skriva rann ut i sanden igen. Kanske blir bättre när jag har saker att skriva om, kan inte tänka mig att det är så kul att läsa om hur mina dagar bara går utan att något händer, haha. Valparna är förresten 75 % schäfer och 25 % rottweiler som svar på en fråga och dom har dessutom öppnat ögonen nu och är oerhört välutvecklade och fina! Och högljudda, det kan jag lova.
Helgen har varit underbar, från början till slut. Det var en välbehövlig weekend borta från allting, bara kunna slappna av och skita i det allra mesta och det enda måstet var egentligen att handla mat för dagen. Och bäst av allt, bara leva i nuet och glömma allt annat. Att vi besökte pite dragway var också ett stort plus att lägga till, och vip-biljetter var inte heller dumt att ha!
Boendet var litet, men dock inte så illa alls
Premiärdoppet för den här sommaren
Och såhär fint var det om kvällarna
Kan man egentligen begära mer? Jag fick en hel helg tillsammans med min älskade, vi njöt av varenda sekund och hade inte tillgång till någon annan elektronik än telefonerna som ändå var tysta en stor del av tiden. Istället gick vi på promenader, badade, pratade, besökte piteå centrum, kollade dragway och åt en massa god mat. Skulle man leva utan dator och teve oftare så skulle jag inte klaga om jag säger så, det är inte ofta man har tid att verkligen bara umgås. Det är vad jag kallar kvalitetstid, och det är något som man i dagens läge får alldeles för lite utav.
Om ett dygn så är jag i piteå kommun, på en efterlängtad weekend med min älskling. Tyvärr så är den inte lika efterlängtad för honom som den är för mig, men man kan väl inte begära allt av någon som aldrig skulle lämna kommunen om det inte var för någonting som har fyra hjul. Mina framtida romantiska utlandsresor får jag väl göra ihop med vänner och släkt istället för med honom, så romantiken tappar ju liksom sin mening i och med det. Nåja, ska väl inte klaga och man ska aldrig säga aldrig, för någon gång måste han väl ge med sig om jag verkligen ligger i!
Just nu har jag en period när jag lyssnar damien rice nästan varje gång jag sätter mig vid datorn. Det är inte så ofta hans låtar är i mina lurar nu för tiden trots att dom är underbara allihopa, kanske för att dom påminner mig om lite mindre lyckliga tider. Synd att man lyssnar på sådana bra låtar när man känner sig ur form så att man blir påmind om det varje gång den musiken spelas nästa gång. Fler än jag som gör så? Antagligen, tror att det är ett vanligt fenomen,
Och imorgon har jag halkbana, tror att det kommer bli ganska kul även om jag inte ser fram emot teoridelen. Men antagligen så är den också nödvändig för att man ska kunna fixa körningen något sånär. Finns det några koner så lär jag ju köra över dom, garanterat, haha. Det är någonting med koner som gör så att mitt undermedvetna verkar tro att dom ska mosas eller tippas omkull!
Så, nu hör ni inte mer av mig förrän på söndag. Om jag nu inte sitter uppe mycket längre och får någonting som måste skrivas ner, men tror inte det. Ska upp klockan fem och åka med pappa in till stan, så ska göra ett tappert försök att sova på högst en halvtimme. Hoppas att ni får en lika trevlig helg som jag förhoppningsvis ska ha!
Vi två på midnight sun meet, tyvärr dålig bildkvalite
Ingen av bilderna blev speciellt bra eller fina, tog dom bara snabbt medan tara var och åt och rastades. Men tycker att det syns att dom är jättesöta iallafall! Inte vidare vacker bakgrund heller, men ville inte flytta dom när dom låg och sov. Så ni får hålla tillgodo med de här bilderna för tillfället, det kommer nog mer sen när dom blivit lite större och öppnat ögonen. Gudars, jag är förälskad i hela högen, kanske stannar hemma från piteå ihelg och är hundvakt istället, haha.
Idag har vi fått valpar, fem små underbara liv som ligger och sover alldeles bredvid mig på bädden nu. Eller sover gör väl inte allihopa, några ligger och gnyr på valpars vis och jag kan inte låta bli att sitta och titta på dom. Det är ju någonting speciellt med nyfödda och även om dom är lika söta och gulliga när dom är äldre så är det någonting som gör att dom är så bedårande nu! Om jag minns rätt så var det tre tikar och två hanar, men är inte säker, och allihopa är svarta. Några har lite brunt på sig och på två stycken synd det verkligen att dom har rottweiler i sig.
Vi får hoppas att dom växer och blir större än vad dom redan är, för redan nu så ligger dom bra i vikt och storlek. En oerhört jämn kull, det skilde bara ungefär 20-50 g som högst mellan varje valp. Har vi tur så växer dom i samma takt också, dom ser oerhört fina ut nu också. Men i och för sig så tycker jag alltid det om alla valpar vi har haft, nåväl, dom flesta brukar bli fina när dom vuxit upp också. Synd bara att dom ska säljas, man fäster sig ju så mycket vid dom. Nå, det var allt jag hade att säga, lite glada nyheter!
Pratade med karin idag, som har sockan på bete. Han hade det alldeles utmärkt bra och har fått vila hela tiden, eftersom han var besvärlig när dom skulle ha på honom grejerna. Han hade slitit sönder sin grimma när hon hade försökt ha honom fastbunden, han hade kört sitt eget race och sprungit iväg till ett annat hörn av hagen. Men skönt att höra att han har det bra och lever livet, han och pontus busade tydligen dagarna igenom och trivdes hur bra som helst ihop. Måste försöka fixa så att jag tar mig dit och kan se hur dom har det, men det verkade som att det var hur härligt som helst där borta. Fast saknar honom något enormt och vet säkert vid det här laget att deras bete räcker och att han inte kommer besöka mig i sommar. Men en sak är då iallafall säker och det är att jag kommer vara i stallet när han kommer hem. Det är sjukt hur mycket den hästen betyder för mig!
Jag har också hunnit ha körlektion idag, och hållt på att missa den eftersom jag missuppfattat tiden. Kollade på mitt körlektionskort 10.15 i tron att jag hade lektion 11.15. Så såg jag att jag hade den 10.30, så det var bara att hoppa in i bilen och skynda sig upp till malmberget. Mamma var väl inte så överförtjust att bli sliten från frukosten, men ställde upp ändå. Men trots stressen så gick körningen bra och jag tror att det börjar sitta med spegelrutiner osv nu, teorin har jag en svacka i nu, big time. Men det löser jag med ännu mer plugg, förhoppningsvis.
Huja, har vaknat typ bara för en liten stund sen. Egentligen vaknade jag tidigare vid nio eller tio men hade så skumma drömmar så jag var bara lite halvt borta i huvudet. Ni vet hur det är när, man vaknar mitt i något helt osannolikt och måste somna om för att drömma vidare och ta reda på vad som hände. Nåja, alla kanske inte gör så men jag har iallafall en tendens att vilja veta fortsättningen så länge det inte är en mardröm.
Så nu är jag hyfsat seg i kroppen och huvudet när jag sovit så länge. Men resten av dagen ska jag väl iallafall försöka vara aktiv, kanske ta en runda i byn eller så. Det blev ju som nu säkert gissar inte att åka till stan och plugga teori, jag gör det imorgon efter och före körlektionen istället om det inte är jobb ute på torven. Borde egentligen ha avbokat körningen men eftersom att jag inte vet när det är jobb så måste jag ju ändå ta vara på tiden och försöka köra så mycket som möjligt. Hade varit fint med ett jobb med fasta tider nu, får väl se hur det går på badet sen, om det blir bra eller outhärligt tråkigt. Det återstår ju att se. Men måste säga att det känns som att det här lovet är slut innan det ens har börjat. Det enda jag har gjort är att väntat, väntat och väntat. På jobb, pengar, samtal och en hel hög med andra saker.
Nu är ncis slut och även min kropp som fick alldeles för lite sömn inatt. Endast tre timmar och det känns, den här natten ska bli mycket längre. Har varit och sprungit runt i malmberget idag på en hel hög med ärenden, vilket inte var någon höjdare. När jag satt på bilskolan och gjorde tester fick jag underkänt varenda gång på prov jag har haft nästan fullt på tidigare. Tala om noll koncentration, haha.
Nå, det var min dag i korthet och får se vad det blir imorgon. ska egentligen upp och göra ännu några test men får se om jag orkar. Känns inte värt att åka upp enbart för det kan jag säga, men som sagt så ser jag. Är lite smått less på körkortsteori nu, men det är bara ett tag kvar nu och sen är det över och förbi. Kan knappt vänta tills jag har kortet i handen, ska bli skönt med lite frihet!
Nej, nu tackar jag för mig. Ögonlocken börjar bli tunga och klockan är mycket, så godnatt alla nattugglor. Det finns säkert dom som sitter uppe ännu några timmar, men jag är inte avundsjuk. Att vända på dygnet är det sista jag vill nu när det börjar dra ihop sig med jobbet.
Strumpis är min allra bästa vän, den enda som aldrig har låtit sig luras av ett påklistrat leende. Hästar är fantastiska på att läsa av sinnesstämningen hos människor och ibland kan jag nästan tro att strump har en extra förmåga. Under igångsättningen så bråkade och busade han mycket, ofta alldeles för mycket för att hans ben skulle orka med det tyvärr. Men han gjorde inte minsta lilla de dagar jag var nedstämd, inte något mer än att komma och stoppa huvudet i min famn. Även nu har han sina busiga dagar och speciellt när vi är utomhus, men även då vet han när det inte är tillfälle att sätta sig emot.
För er som läser min blogg och inte är hästintresserade kan jag förstå det osannolika och tråkiga i att läsa dom här inläggen om hästar, då speciellt strumpis. Men eftersom jag skriver för min egen skull så väljer jag också vad som ska stå och vill ni inte läsa om hästarna så hoppar ni helt enkelt över dom inläggen. Hästarna har kommit att bli en oerhört stor del av mitt liv, att vara utan dom ger mig abstinens.
Och att strumpis inte kom till mig i sommar som jag så oerhört gärna ville var lite av ett slag i magen, såg fram emot det så oerhört. och jag saknar honom så enormt mycket, men inte en själ vill ställa upp och åka med mig och hälsa på honom. Och utan körkort så är det svårt att åka dit ensam. Det är bara att hoppas på att tiden går fort och det är ett stort plus om deras bete tar slut så att han får vara här ett litet tag iallafall. Det är det jag sitter och håller tummarna för iallafall.
Strump njuter av solskenet (tyvärr är jag ingen mästerfotograf som ni ser)
Idag sov jag alldeles för länge, ända till efter tolv och det känns i kroppen. Är alldeles seg och trött, hade kunnat lägga mig och sova redan nu faktiskt. Men då vaknar jag nog vid midnatt och kan inte somna om och så är den onda cirkeln igång. Jag har gjort det tidigare så jag vet exakt hur det slutar om man en gång börjar, har ingen lust att vända på dygnet den här sommaren. Och trots mitt sena uppvaknande så har jag hunnit vara tillbaka till yrrtivaara med palle och oa och tagit revansch eftersom jag och palle mest förlorade igår. Men idag vann vi och då vart det glada miner, fast där emellan så var det en hel del regler som vi var oense om allihopa. Till slut satt jag bara tyst för det gick inte att få någonting sagt för alla bara pratade i munnen på varandra, haha.
Och jag har dessutom insett att sommarens första dopp fortfarande väntar, inte ens nu när det varit som varmast så har jag ens doppat tårna i någon sjö eller liknande. Men vi får väl skylla på att jag väntar på havet, det vill säga till i helg när vi förhoppningsvis är på någon härlig camping vid havet under pite dragway-helgen. Allting hänger på att jag inte behöver jobba helgen. Jag håller verkligen tummarna för jag har sett fram emot den här helgen sen förra sommaren och jag vill verkligen inte missa den.
Kvällen har spenderats med tre av mina stjärnor: Paulina, Olivia & Berra. Vi gjorde upp en eld och pratade vid sjön innan vi ändrade destination och satte oss i en husvagn och spelade kort i några timmar. Där emellan hann bilen vägra starta och vi hann tro att något var riktigt fel innan petra ringde och sa att den bilen tydligen gjorde så ibland. Och att det hjälpte att rulla den fram och tillbaka. Och det gick ju bra, i uppförsbacke och med sjön just nedanför. Ja, bilen gick iallafall igång även om vi inte fick den så långt upp och den hann inte heller fara ner i sjön. Lyckat måste jag ändå säga.
Berra och palle, dock så har frisyrerna bytt plats nu för tiden, hihi.
Och så har vi söta Olivia, alias osis.
Sådana här kvällar kan jag längta tillbaka till sådant som var förr, längta efter vänner som jag inte står lika nära som förr och sakna känslan av att vara helt utan krav. Och så lång tid av den perioden togs ifrån mig genom att jag lät mig styras av en annan persons vilja. En annan persons idiotiska påhitt om att jag skulle vara si och så, jag skulle göra som han sade och gjorde jag det inte så fick jag höra hur horaktig, patetisk och dum jag var. Och ja, jag var dum. Jag var så jävla dum som inte sa ifrån tidigare och lät honom smaka på sin egen medicin. Men gjort är gjort och jag slösar inte tid på att gräma mig över mitt misstag, utan jag lär mig av det istället.
Men jag är också nöjd med min situation nu för med mina få äkta vänner, en pojkvän som får mitt hjärta att slå fortare bara genom en blick, min underbara familj som ställer upp i vått och torrt och en far som kliver upp mitt i natten och kör fem mil bara för att hämta hem en förtvivlad dotter, så kan jag skatta mig lycklig. Så även om jag längtar tillbaka i tiden en smula och fortfarande har mina utbrott efter vinterns händelser så är jag lyckligt lottad, jag har min trygga vrå vad som än händer och förhoppningsvis så kommer det aldrig att förändras.
Gårdagen trodde jag skulle bli lugn och stilla hemmakväll, men icke. Blev inbjuden på party hos vicky och överraskade även min kära pojkvän som inte hade en aning om att jag skulle komma. Sen om han blev glad eller inte är en annan fråga, det fick jag inte veta. Men jag hoppas då på att han tyckte att det var trevligt att jag dök upp. Själv hade jag trevligt hela kvällen även om den inte blev så lång eftersom jag hoppade över krogen, sparar mina pengar tills pite dragway. Där lär det också bli himla kul även om det ser ut att bara bli jag och thom som stannar natten där. Om jag nu åker dit, jag får hoppas på regn så att jag inte har någonting på jobbet. Kommer bli besviken om jag måste stanna hemma bara för att jag inte kan ta ledigt för att dom ute på torven har kommit igång så sent. Nästa jobb jag söker ska jag ha en seriös arbetsgivare och inte en som alltid trycker upptaget och aldrig ringer upp. Det blir den här sommaren och nästa år ska jag ha någonting fast förhoppningsvis så jag inte behöver bo hemma hela livet.
Nåväl, man ska inte planera alltför långt framåt och ikväll ska jag umgås med palle och olivia. Förhoppningsvis ska vi hitta på något trevligt och om inte så blir det nog skoj ändå. Som alltid med dom flickorna, haha. Nej, nu ska jag göra något vettigare, som till exempel ringa till karin och höra efter när det passar sig att jag kommer och hälsar på min älskade hjärtehäst. Saknar honom som bara den..
Hade presentkort på jive, så i söndags passade jag på medan det var en himla bra rea som rubriken säger. Även om jag för det mesta inte hittar någon på jive så hade jag tur den här gången och hittade iallafall två saker som jag verkligen ville ha. sen var resten sådant som jag tog mest för att det inte kostade någonting extra även om en del av det var hyfsat fina grejer, kanske sådant som jag inte kommer använda så mycket. Försökte fota, men blev inga bra bilder så jag gav upp. Ni får se när jag använder dom istället.
Att se takida igen var mer än värt pengarna och jag älskade vartenda ögonblick. Dom blir bara bättre och bättre och jag tycker att alla har sådan närvaro på scen, det är inte alltid så i band tycker jag. Ofta är det sångaren som tar upp störst plats, men jag tycker att de med instrument i takida syns lika mycket som robban. Och jag är besviken på det jag läste på nsd:s hemsida "Det band som jag kommer att undvika i år är Takida som spelar svennerock utan känsla och är bland det sämsta liveband som jag någonsin har sett. " Jag vet inte om den här reportern verkligen har sett dom live eller om det bara är en inställning? För om de nu gjorde ett så dåligt framträdande så måste jag då säga att reakionen var underlig eftersom att folk höll på trampa ner varandra längre fram i publiken. Och att hela kiruna måste ha hört jublet när de kom ut på scen en extra gång? Nej, i mina ögon är takida lysande och någon svennerock tycker jag då inte att de är.
Och nu sitter jag och längtar tills jag börjar jobba eller kanske snarare tills jag få min lön. Det har gått lite längre tid än vad jag trodde, trodde att jag skulle vara i full gång med att tjäna pengar redan. Men icke, trodde jag skulle börja imorgon men inte det heller. Kanske till helgen om jag har tur. Men nu ska jag ägna resten av min kväll åt någonting mer betydelsefullt än att blogga, jag ska nämligen plugga teori och imorgon ska jag tillbaka till bilskolan och göra några faser. Klarade fas A idag, 64/70. Imorgon väntar ännu mer plugg, tänker inte göra om något av proven i onödan bara för att jag inte tränat tillräckligt.
