Var helt underbart att träffa strump igen, hade nästan glömt hur fin han var när jag inte sett honom på så länge. Men det första jag fick göra var att kyla ner hans vänstra bakben, som han inte ville lägga någon vikt alls på. Veterinären kom senare samma dag, det var början till en hovböld som hade orsakat allting och när jag kom dit idag och lindade upp bandaget kring hans hov så var svullnaden kring karleden nästan helt borta. Jag hoppas verkligen att han är helt bra fram tills att han ska till boden igen eller iallafall visar en tydlig förbättring, men så lugn och fin som han har blivit nu så kan han ha en god chans att läka nu. Man får hålla tummarna!
Igår hämtade jag ut biljetterna till luleå, i sista sekund kan man säga men vi fixade boende i en lägenhet nära stan och bestämde oss för att ge oss av iallafall. Fakum är att vi plötsligt stod med två lägenhetsnycklar och en trädgård att tälta i , vi hade all möjlighet i världen att fara iväg så nu är olivia här hos mig och vi åker med bil till luleå imorgon bitti. Med tildas föräldrar som ändå ska iväg till piteå så får vi åka med gratis och den här resan blev plötsligt mycket billigare än vad vi räknade med. Får se om man hinner hitta något fint på stan att ha på kvällen, kanske man har tur.
Nej, nu ska jag vara social med olivia, det är inte så ofta man får chansen att träffa henne. Och här blir det inte mer inlägg förrän efter helgen och då har jag förhoppningsvis något riktigt intressant att berätta om!
Jag har hittat en ny underbar låt att nöta sönder, john mayers "youre body is a wonderland". Olivia skickade över den till min telefon igår och ända sen jag kom hem imorse så har jag haft den i huvudet, den har så härlig melodi. Dessutom så ser det ut att lösa sig med lulekalaset för min del, efter att jag sumpade alla mina bra chanser så verkar det bli tält eftersom det är enklast och billigast. Och om inte det funkar så få jag väl stanna hemma och tjura över mina egna misstag, men det ser jag helst att det inte händer iår. Och om det blir så, då får jag fan skylla mig själv som alltid är ute i sista sekunden! Och till nästa år tänker jag peppa mig själv till att vara ute i riktigt god tid så att jag inte hamnar i den här situationen igen, nästa år är jag dessutom arton vilket öppnar en hel hög med nya möjligheter för mig och de allra flesta av mina vänner. Jag längtar !
Imorgon ska jag till gällivare med bussen som går klockan elva, och eftersom det ändå går så dåligt med bussar så ska jag till stallet och min älskade strumpa! Har inte sett honom på år och dar känns det som och jag saknar honom något otroligt nu, jag hatar verkligen att bo i byn av den anledningen att det är så långt till allting. Och även om jag litar på att han är väl omskött och har varit det hela sommaren, så skulle jag så gärna ha varit där och gjort det själv för att jag älskar hästen. Men nu ska jag äntligen dit och kärleka honom allt jag bara kan, kanske att jag tar med kameran och fotar ytterligare några bilder eftersom att jag inte tycker att man kan ha för många på ett sånt vackert motiv!
Tyvärr så måste indrus stanna i byn och jag känner på mig att hon inte kommer bli så värst glad över det, hon har en sällskapssjuk period nu och är aldrig glad när jag lämnar henne. Men jag måste upp och äta tårta hos osis, hon fyller nämligen sjutton år imorgon och det kan man ju för allt i världen inte missa nu när hon för en gångs skull behagar att vara i norra sverige såhär länge. Att jag dessutom får träffa thom är ett enormt plus i kanten som jag absolut inte tackar nej till, är glad för varje stund jag får med honom och jag har för länge sedan lärt mig att man inte ska ta någonting för givet. Det är så lätt att bli blind och inte se det vackra som finns mitt framför ens ögon, bara för att man tror att det alltid ska finnas där.
Ska till johanna snart och sova över, precis som man gjorde när man var liten och livet var enkelt. Okomplicerat. Men det här blir en kväll av illusioner och förhoppningsvis en massa glada skratt, om inte för alltid så bara för en kväll. Dessutom så tänker jag erkänna att jag är lättad över att slippa sova ensam ikväll, det är aldrig någon höjdare. Och jag slipper kattungarna, gudars så skönt det kommer att bli! Vet inte vilken kull i ordningen det här är men dom är jobbiga precis som alla andra och håller just nu på att äta upp mina sladdar till datorn så jag får ideligen fösa bort dom med foten eller handen, dom är inte alls lika söta nu såhär på kvällen när man börjar bli trött och less. Trött för att jag har sovit så dåligt inatt och less för att thom var tvungen att åka hem och jag inte kunde komma på någonting att göra imorgon om jag hade följt med. Jag insåg att jag nog bara skulle ha åkt till kullen och somnat av brist på annat och det kändes inte som någon ide, så istället stannade jag här och skriver dom här dumma bloggarna som egentligen inte gör någon nytta alls annat än att folk får någonting att snoka i.
Nu börjar ordförrådet sina här så jag tror jag ger upp för ikväll faktiskt och jag tycker att jag skrivit mer än nog för en enda dag även om jag knappt har berättat hälften av alla getingjakter och bromsbett + kanonkulor och jobbiga (otroligt jobbiga) ungar. Förstår inte hur jag kan irritera mig så mycket på såna där. Nåväl, tills vidare så får ni ha det så bra.
Egentligen kan man säga med att hela kvällen igår tillbringades med att fundera på vad vi egentligen skulle göra, det slutade med att det kom folk hem till johanna och att vi sedan åkte på en av de mest värdelösa fester jag någonsin varit på. Rent otroligt, hade varit roligare med en hemmakväll än att vara där. Och när vi väl kommer hem så får jag ligga vaken ensam och fundera ungefär fram till klockan fyra eller fem, jag hatar att inte kunna somna. Och inatt så hade jag dessutom den i särklass värsta mardröm jag hittils haft, tänker inte ens gå in närmare på vad det va jag drömde om.
Men trots allt så klev vi upp innan elva idag och jag blev såpass nyttig att jag gjorde våfflor (igen) till frukost, tror att jag blivit beroende av dom där våfflorna. Men så vadå, jag gillar dom och inte är dom särskilt onyttiga heller så det är nog egentligen ett rätt så nyttigt beroende eller vad tror ni? Senare åkte vi till särki för att bada, sola och grilla, jag & thom, hannis & viktor. Visserligen kom vi iväg först halv tre men det var fortfarande varmt när vi for därifrån just innan sex, vattnet var nog till och med några grader varmare skulle jag tro. Paulina och olivia kom också dit och simmade och umgicks med oss, eller ska jag vara nogrann så var jag & lina ute och simmade mitt ute i sjön, hannis & oa höll sig närmare land , thom & viktor höll sig allra mest uppe på bryggan och stekte.
Nu är det väl ett tag sedan vi kom hem och thom har åkt hem till sig, det är förunderligt hur tomt det här huset kan kännas fast det är fullt med hundar, ungar och katter. Ändå känner jag mest för att gå ner till mig och slippa allt liv här uppe, men vadå, det lär ju inte kännas mindre tomt där skulle jag tro. Ibland känner jag mig verkligen dum när jag påstår två saker som verkligen säger emot varandra, så nu bestämde jag mig för att stanna här uppe tills det är dags att sova. Måste ju dessutom passa på att läka skavsåren jag fick igår när jag gick med mina ballerinaskor ute mitt i natten, utan sockar och utöver det en massa mygg som inte ville något hellre än att smaska i sig mitt blod. Usch. Det var också en rätt så dum handling, men tur i oturen så hade jag en helt underbar pojkvän som både värmde mina fötter och lindrade mina skavsår sent på natten när han egentligen hade kunnat sova. Han är så fantastisk att man inte kan gör annat än att älska honom!
Idag fyllde karin år och vi var där och firade henne, var faktiskt en massa folk, mer än jag trodde att det skulle vara. Okej, vi kom faktiskt just därifrån och ska snart iväg igen till hannis & viktor. Vad vi hittade på kan ni nog läsa om imorgon för än så har jag inget intressant att berätta annat än att jag råkade skälla ut pappa, vilket jag ska tala om att det inte var det minsta planerat. Ångrar det till och med när det var rätt så oprovocerat. Nåväl, inte så mkt att göra åt det hur som helst, ska bara fördriva tiden bäst det går nu fram tills att vi drar.
Och med lättat hjärta kan jag tala om att sockan visade en liten förbättring, vilket känns otroligt bra. Hoppas bara att det fortsätter i samma riktning och att han håller sig i skinnet, samma gamla förhoppningar som jag haft sedan han skadade sig. Men dom kommer från hjärtat och jag klarar nog inte av att han försvinner.
Igår kväll drog jag med mig thom ut och gick men det var såpass mycket mygg att det bara blev en kort sväng, kanske så blir det längre idag. Vi ska iallafall åka en sväng till särki igen också eftersom jag tror att jag glömde min tröja där igår, om det är folktomt så kanske jag iallafall tar ett snabbdopp men jag misstänker att jag kommer få göra det ensam om det nu inte sker ett mirakel. Men jag måste erkänna att jag drömmer litegrann om ljusa sandstränder och ett varmt hav, speciellt när man hör ala berätta om sina pågående, tidigare eller kommande utlandsresor. Min irlandsresa blev ju aldrig av iår och jag vet inte om man kan räkna irland till kategorin fint väder, eftersom martina och paulina beräftade myten om att det faktiskt regnar varje dag. En enda dag hade det varit uppehåll och då hade det ändå varit mulet, så jag vet inte om irland är något för mig.
Jag längtar tills klockan är såpass mycket att thom kommer tillbaka från jobbet och jag slipper vara barnvakt själv, nog för att becka också är här men jag kan nästan garantera att hon snart försvinner ut i husvagnen. Hon gick faktiskt just en sväng men det var bara för att hämta frukt åt oss och ungarna, kanske dom håller sig lugna en liten stund till innan dom börjar tjata igen. Jag har dessutom fått reda på att strumpis ska till boden idag igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att han är bra nu, att dom inte säger någonting som raserar hans tillvaro. Han förtjänar verkligen att vara bra nu, så länge som han stått i sin box och våndats. Helst av allt skulle jag vilja vara med honom där borta men det är jag inte och antagligen så klarar han sig lika bra utan mig men jag skulle velat ha visshet och slippa gå omvägar för att få reda på hur det har gått, bäst hade varit om någon ringde till mig och talade om vad dom sagt. Men ibland är till och med det allra minsta för mycket begärt och jag tror att det här är ett sådant tillfälle, hur gärna jag än önskar att det var annorlunda. Men jag tänker hålla tummarna för min ögonsten hela långa dagen ända tills jag vet hur det har gått och fram tills dess så ska jag fördriva tiden bäst jag kan.
Blev en sen kväll även igår, var hemma hos johanna till klockan två och snackade med henne och becca, vilket känns som evigheter sen. Var ju även på väg till särki och bada men det blev så sent innan något hände så det blev aldrig av, kan hända så tar vi det idag istället när det är så varmt ute. Igår hände även något så intressant som att pappa bytte bort min bil, vilket inte var sådär superpopulärt. Men han bytte den mot en motorcykel och nya fälgar och mc:n gick helt klart hem hos mig även om jag hellre hade sett att dom inte hade bytt bort bilen. Sen så kan jag tänka mig att ni inte blir förvånade när jag säger att mc:n behöver fixas innan den går att köra, så jag talade om för pappa att det var bäst för honom att han fixade min först (som stått isärplockad i snart två år) innan han gjorde något annat. Så vi får väl se hur det blir nu då.
Men snart tänker jag faktiskt ringa och väcka johanna och rebecca, dom kan helt enkelt inte sova bort en sån här fin dag när dom är så sällsynta i sommar. Fast har jag tur så kanske det har skett ett mirakel och dom har redan vaknat, men det är nog att hoppas för mycket. Fast iofs så hade det nog varit lika bra om jag hade städat klart mitt rum innan jag gör någonting alls, för nu ser det nästan värre ut än när jag började. Tror nästan att jag ska ge mig på att möblera om litegrann, men vet inte hur jag ska organisera det hela. Mitt rum är ju inte så stort och det är inte många sätt man kan ha sakerna utan att det ser belamrat ut. Men på något sätt så ska jag väl lösa även det problemet, precis som allt annat.
Kära vänner, jag har inte städat mitt rum ännu men jag har redan gjort bort både köket och vardagsrummet så jag är ändå lite nöjd med mig själv! Jag har till och med varit såpass omständig att jag dammsugit också, något jag i vanliga fall helst slipper eftersom jag aldrig lyckas få fast dom allra värsta dammtussarna som alltid kikar fram när dammsugaren är bortplockad. Men än så länge håller dom sig undangömda i alla skrymslen som finns, tack för det. Solen tittar dessutom fram, hör och häpna för det har regnat nästan hela morgonen. Kanske att det blir att bada ikväll ifall man har tur, ifall man hittar folk som vill följa med. Men då ska man som sagt ha tur, vilket jag inte har!
Det blev en sen kväll för mig igår, kom i säng först halv tre och man kan lätt säga att jag har vänt på dygnet även om jag ändå inte vaknar alltför sent. Visst, nog kunde jag ha släpat mig upp tidigare än vad jag gör nu men jag råkar faktiskt tycka om att sova. Det är skönt så länge man slipper mardrömmar och mygg som surrar en i öronen nätterna igenom. Men som sagt, jag är iallafall nästan helt utvilad idag och satsar därför på att göra en superb lunch bestående av våfflor och sylt nu. Har jag nämnt att jag råkar vara expert på att göra våfflor? Men jag skulle tro att våfflor kan räknas till kategorin tröstmat och nu när jag tänker efter så är det faktiskt någonting som skulle sitta riktigt fint idag, så nu överger jag bloggen tills imorgon eller ikväll för att äta mina superba våfflor!
Den här kvällen slutade med grillad korv över en kvällsbrasa i särki tillsammans med per och johanna och en massa mygg och rök, men också lite mörker eftersom hösten redan börjar rulla in. Eller kanske är det det tjocka lagret av regnmoln som förmörkar midnattssolen, men det tackar jag bara för även om jag önskar att dom då och då kunde skingra sig under dagarna och släppa igenom en gnutta solsken. Men just nu är jag trött i ögonen efter all rök och är faktiskt tacksam för mörkret, ska till och med bli skönt att gå och lägga sig även om jag nu för tiden verkligen hatar att sova ensam och bara gör det när jag absolut måste.
Tänkte faktiskt bjuda på lite bilder den här gången, men från kvällen blir det bara två stycken eftersom jag kom på att kameran låg bortglömd i väskan sekunden innan vi skulle åka hem igen. Dessutom kan jag tala om att jag har kört vespa idag och det var rätt så kul även om jag helt klart föredrar motorcyklar, ingen tvekan om den saken. Förhoppningsvis så har jag min mc lagad och dessutom nerdrevad till nästa sommar om min far någonsin kommer att ta sig för att börja, vilket jag tvivlar på så jag får väl lära mig själv och pussla ihop den bäst jag kan, haha. Nej skämt åsido även om jag hemskt gärna skulle vilja lära mig att mecka ordentligt, men jag skulle aldrig riskera mc:n geno m att exprimentera med den. Och imorgon är det onsdag, tror jag, det är inte klokt vad man tappar kollen på dagarna när man är ledig hela tiden men tack och lov är jag inte den enda. Hannis ville ju så gärna tro att det var fredag idag och per minns jag inte vilken dag han tyckte det var, men det var då iallafall inte tisdag som det faktiskt är. Vi sjuttonåringar har ingen koll alls nuförtiden verkar det som, vi måste nog ta och åtgärda det så fort som möjligt så att inte sommaren går åt till att fundera över hur det borde och inte borde vara.
Jag tror faktiskt inte att jag kan skriva längre, jag kan inte få ner orden i huvudet på tangentbordet och skapa någonting som är värt att läsa. Vissa kan rita och måla såpass bra att man kan tro att teckningen vilken sekund som helst ska få liv, andra är superduktiga på fotboll, ishockey, innebandy och andra sporter. Men det enda som jag verkligen kan(eller har iallafall kunnat) är att skriva uppdiktade historier och det är trist att det nu har gått flera månader sedan jag skrev någonting sådant. Men det kanske kommer släppa med tiden och komma tillbaka, för seriöst så tycker jag inte att någonting man gjort sedan man gick i första klass ska försvinna sådär mitt i allt. Det är inte rättvist alls.
Det här är dessutom min tredje dag ensam hemma och jag är uttråkad! Det är uselt väder ute igen och jag har inte kommit mig för att gå ner och röja upp i rummet heller för att det känns rätt meningslöst när jag egentligen hade behövt ställa ut ett par grejer för att kunna städa upp ordentligt. Men jag vill ju inte att de ska stå ute ifall det börjar regna, bara för att de inte är nödvändiga just nu så behöver dom ju inte bli förstörda för det. Dåligt väder plus att jag har börjat vända på dygnet riktigt ordentligt nu gör att den här sommaren börjar kännas rätt meningslös, ser inte ut att bli något lulekalaset för mig iår heller pga bristande bostad och sällskap. Jag kan inte fylla arton och aldrig ha varit på lulekalaset, det räknar jag som ett stort jävla misslyckande. Men nu är jag less på att känna mig såhär vissen kan jag säga så jag ska väl åtgärda det på något sätt, ska ta en promenad med johanna senare ikväll iallafall. Jag saknar faktiskt dom gamla tiderna när man var trygg i hakkas och inte behövde tänka på hur framtiden ska se ut eller hur jag ska orka igenom både tvåan och trean, med min förmåga att skjuta upp allting till sista sekunden. Jag tror nog att jag måste vänja bort det och varför inte börja redan nu?
Det går just nu ett jättebra avsnitt av Sex and the city på trean och jag kan inte se det pågrund av det förbaskade regnandet eftersom att våran dumma parabol inte tar emot signalerna som den ska när det är vatten ivägen. Den måste helt klart vara av det manliga könet eftersom den inte kan göra någonting rätt, faktum är att alla maskiner måste vara det och där får vi även förklaringen till mäns underliga dragningskraft till allting som är ickelevande. Tror faktiskt att min teve har gått i strejk för den är helt svart nu med en blå ruta där dom förklarar att det är ett problem med sändningen och att man ska vara vänlig att kontrollera anslutningen. Personligen så tycker jag att de borde inse att deras täckning är värdelös som inte ens klarar av lite regn.
Haguppsättningen gick bara fint med undantag för att de regnade hela tiden under de tre timmar vi fixade och donade, så jag var rätt så genomblöt när jag efter många om och men kom hem igen. Faktum är att det öste ner oavbrutet och att gå med vanliga tygskor på en blöt äng när det ösregnar är ingenting man gör utan att frysa litegrann, sedan tog jag min pappas för stora cykel och tog mig hemåt med en icakasse full med mat som slog emot däcket alltför många gånger även om den faktiskt var hel när jag kom hem. Där var min hund lycklig över att bli insläppt och det var med nöd och näppe som jag lyckades hoppa undan från hennes rusch mot dörren, det gör rätt så ont att bli omkullsprungen av en schäfertik som springer etthundratjugo kilometer i timmen.
Nej nu ska kattungarna få ett sista mål mat för dagen och indrus ska ut och rastas en snabb sväng innan vi går och sover, imorgon tänker jag ta mig i kragen och städa i mitt rum så att det är fint tills thom kommer senare i veckan. Jag kanske till och med packar upp alla kartonger som jag har över sen flytten från luleå, men jag har platsbrist i mitt rum. Och utöver det så har jag en syster som kommer varannan helg och stökar ner igen, vilket just påminde mig om att jag dessutom måste städa i ungarnas lekrum om jag inte vill dela sovrum med min syster resten av sommaren. Inte för att jag inte vill spendera tid med henne men jag vet av erfarenhet att vi till slut börjar gå varandra på nerverna och då är det lika bra att vara väl förberedd med varsitt rum, på varsin våning.
så regnar det! Och jag har erbjudit mig att hjälpa martina att göra en större hage till hennes små hästar just idag, men vi kom överens om att vänta en stund och se om det slutar ösa ner som det gör just nu. Igår satte jag mig även på en stor rund tunna vid namn nixi och följde med det gamla gänget ut i skogen och red, vilket var ett rätt så bra tag sedan. Jag saknar verkligen hästeriet såhär på sommaren, när det inte blir så mycket för mig. Vissa dagar önskar jag att jag hade bott inne i stan och haft lite mer möjligheter, kanske kunnat åka ut till sockan och pyssla om honom lite. Om jag skulle rangordna vad jag saknar mest just nu så hamnar han högst upp.
Och min älskade lilla indra ligger på mattan nedanför mina fötter och sover just nu, precis som hon ska göra. Jag har min personliga åsikt och ser hellre att en hund enbart följer "sin" människa än tyr sig till allt och alla, så den här hunden är alldeles perfekt för mig. Sanningen att säga så skulle jag aldrig ha velat ha en annan, hon har ju allt jag letat efter. Trist bara att jag måste stänga in katterna för att ha henne inne. Och tro nu inte att hon jagar katter, för det gör hon inte. Det är bara det att våra katter avskyr min äskling och vill inget hellre än att klösa ögonen ur henne.
Sen är det ju det här dumma lulekalaset som ingen verkar vilja fara på iår, så jag har ett problem att lösa och det kvickt! För som det ser ut nu så kommer jag bara spara en massa pengar men det är inte det jag strävar efter den här sommaren, jag vill hitta på något riktigt roligt för en gångs skull och ännu har det inte hänt den här sommaren. Men nog ska vi hitta på en lösning även för det i framtiden, synd bara att framtiden är om två veckor just i det är fallet!
Sen har jag insett att ingenting är oföränderligt och på den senaste tiden har det bara märkts allt tydligare. Jag tänker inte nämna någon vid namn men jag misstänker att de flesta vet vad jag pratar om iallafall, eftersom det är fler än jag som är av den åsikten. Det får mig bara att känna mig så oerhört lurad av någonting jag verkligen trodde på, detaljer tänker jag inte ens gå in på. Nåja, ska dra iväg mot affären snart och handla mat för den här ensamma veckan i hakkas men jag lovar att jag ska bättra med med att uppdatera den här dumma bloggen.
Jaha, då var man snart på hemgång till byn igen och ge indra lite kärlek och kanske ta cykeln till särki och bada med henne, beroende på hur motiverad jag är att cykla åtta kilometer. Och sen är det ju alltid trevligt om man skulle ha haft lite sällskap också, men vet inte riktigt var alla människor håller hus nu för tiden. Får väl leta rätt på dom nu här någon gång och hitta på någonting, för jag har ju faktiskt hela huset för mig själv den här veckan! Det finns hur mycket som helst man kan uträtta under den tiden, ska till och med ta mig i kragen och städa upp ordentligt i mitt rum. Det är en sån där nödvändig grej som helt enkelt inte blivit av när den borde ha blivit det, jag är en typisk skjuta-upp.-till-sista-sekunden människa och jag gillar det inte så värst mycket. Nåja, det var en fin dag idag och jag tänker inte slösa bort den på att sitta framför datorn och uggla, väntar väl egentligen bara på att thom ska komma ut ur duschen så att vi kanske kan hitta på något intressant innan han eller jag ska iväg. Så nu ska jag snart ut i solskenet och bli lite brunare än vad jag är !
Jaha, nu har det velat sig så att jag skulle jobba hela den här veckan och det är inte enbart fy och skam! Inte för att jag nu gillar att diska sex timmar om dan, men sällskapet har då fan balanserat upp det hela. Det var dessutom bara måndagen som var sådär enormt stressig och svår att hinna med, reste n av veckan har vi kunnat ta det rätt så lugnt. Och det är lite extra tillägg i min sommarkassa, vilket är varmt välkommet. Sedan kunde jag ha avrundat den här hemska veckan med att dra ut som min pojkvän föreslog, men jag känner mig något otroligt sliten och flottig av allt matos. Speciellt efter idag när man knappt har kunnat andas inne i köket, har varit sjukt varmt också. Så att fara iväg till folk jag knappt känner känns inte sådär hemskt lockande, då sitter jag hellre hemma hos min älskling och utnyttjar hans dator ett tag innan jag går och lägger mig. Jag lär ju ändå vakna när han kommer hem, så jag får träffa honom annat än när vi vaknar imorgon.
Och imorgon bär det av mot rörbäck igen, ytterligare en veckas husvagnsliv med havet som näst närmaste granne. Det är faktiskt riktigt trevligt men man är ju så tätt inpå varandra att det inte finns en chans att fly undan om man skulle behöva det. Dessutom så ska alla hundarna med den här gången och hur jag ska ändra min inställning så att tara och indra inte slåss är ett mysterium, men jag måste ju göra det hursomhelst. Egentligen så har jag inte alls någon lust att åka, jag vill faktiskt vara i hakkas för en gångs skull och bara slappa. Kanske hjälpa tinis med hästarna, för jag känner mig något otroligt ohästig just nu. Jag längtar verkligen tills Stjärni behagar lämna det gröna gräset i piteå och komma hem till gråa gällivare igen, även om jag förstår att det inte är något han längtar efter. Jag är väldigt nyfiken på vad han kommer ihåg från det han lärde sig i våras eller om han bestämt sig för att det var onödiga fakta och helt enkelt raderat ut dom, det skulle inte förvåna mig det minsta! Tvärtom, jag kommer bli förvånad om han tar traven direkt och gör ett perfekt dressyrpass som jag är nöjd med på första försöket. Det är någonting med gräs som får hästar att tro att de aldrig mer ska behöva fjanta runt med en klump på ryggen.
Men från ett ämne till ett annat så kom jag just på de allra bästa nyheterna för morgondagen. För att ta mig till bussen som går 9.10 från gällivare till hakkas, så måste jag åka med bussen som går innan åtta härifrån. Och tiden mellan det att jag kommer fram till gällivare och bussen ska gå är ca en timme och den tiden ska jag spendera ensam i en illaluktande vänthall. Men jag får se vad jag gör, känner inte för att göra saker och ting enbart för att glädja andra just nu. För ska sanningen fram så tillbringar jag hellre helgen ensam hemma eller med thom än att sitta instängd i husvagnen med den sinnesstämning det verkar vara hemma just nu. Det skulle bara bli en massa ältande om absolut ingenting vad jag tror (enligt erfarenhet). Men som sagt så har jag inte bestämt mig ännu.
Nej nu tänker jag faktiskt bara kolla runt en liten stund till innan jag går och lägger mig, ska bara prata lite med pierre som jag inte har hört något av på evigheter så det var trevligt. Nåja, nu ska jag ge mig och försöka sova så att jag kanske orkar upp till bussen imorgon bitti.
En vecka i rörbäck har varit otroligt skönt, synd bara att det inte varit varmare än tretton grader de allra flesta dagarna. Men när jag och thom begav oss mot pite dragway så sken solen och vi hade tagit alldeles för varma kläder, men vi klarade oss genom dagen trots alls. Faktum är att det var en riktig upplevelse och jag kommer fortsätta åka dit i flera år framöver. Riktiga bilar med riktiga motorer, alla tävlanden är riktiga proffs och själv kan man bara sitta på läktaren och njuta av dånet som visserligen sved i öronen, men vilken otrolig känsla! Dessutom så hade jag och min älskling VIP- biljetter, det kändes inte alls illa kan jag tala om.
Vi hamnade i en otroligt lång bilkö idag på E10:ans allra kurvigaste sträcka mellan Töre och Överkalix med mötande trafik i princip hela tiden så någon omkörning var inte ens att tänka på. Det var först efter Överkalix och alla småbyarna norrut som vi fick tom väg framför oss, det tog en evinnerlig tid att köra den sträckan idag. Annars så har jag bara tillbringat kvällen med att springa ifrån en massa mygg tillsammans med martina och hälsat på nixi & bonsai.
Det gick en reklam för någon ny serie på trean nyss när papporna ska vara hemma med barnen och ett av barnen säger: "Han är en man och män kan ju inte göra någonting rätt." Så otroligt bra citat kan jag säga, det kan man få användning för när man hamnar i gräl med någon av det motsatta könet. Eller i en kommande diskussion under någon tjejkväll, det måste jag komma ihåg. Nu ska jag fortsätta se filmen som går på teve, Besatt, ni känner säkert till den, verklighetsbaserad om en misslyckad exorcism.
Jag ska sluta vara självisk när det gäller de jag älskar, fick en sådan plötslig ingivelse nyss att jag var tvungen att skriva ett till inlägg idag. Jag önskar så otroligt mycket att han blir frisk igen och att han inte har blivit sämre eller att läget är detsamma. Snälla, låt min ögonsten bli bra igen.
Det här ska ju föreställa sommar, men på sommaren så tar man inte första doppet i juli och inte heller så är det trtton grader varmt i luften. Nej det här är inget annat än en för tidig höst, våran sommar varade omkring en vecka innan den försvann helt och hållet. Inte heller så kan man ligga på stranden och sola för solen är skymd bakom en massa gråa moln, norrland ligger inbäddat i ett grått täcke helt enkelt. Och antagligen så är det här första och sista veckan som jag är med familjen här på campingen, för sedan är det hundar och det är fler familjemedlemmar och det är si och så med packning. Problemet ligger i att våran bil är alldeles för liten för oss och som ursäkt för att inte skaffa en ny, större bil har dom att vi ändå inte åker iväg alla på en gång speciellt ofta. Men borde man inte tänka på dessa om ? Och när det är någon som måste stanna hemma eller åka buss så är det oftast jag och det är ingenting jag är speciellt förtjust i, för jag åker gärna iväg och sover i husvagn. Det är någonting de bara tagit för givet att jag inte tycker om.
Men nu längtar jag till vintern och att åka skoter, kollade på en del bilder från i vintras när vi var i kiwijärvi och jag längtar tills det kommer snö och kyla så att man kan packa på sig en massa kläder igen och trycka ner skoterhjälmen över öronen. Sedan är det väl bara att hålla i sig för glatta livet och hoppas på att man inte åker av. Men än är det inte vinter, det är fortfarande flera långa månader innan det kommer falla snö igen.
