Och jag vill att hon ska vara frisk, ha hela och fina ben och jag ber till gud att hon håller för ridning i många år till. Detta är i min mening den mest perfekta hästen för mig, en läromästare med lite stolligheter. Älskade pigan, vad i hela fridens dar skulle jag göra utan dig?
Jag är så avundsjuk på dom som får vara med henne varje dag, ta del av alla hennes tokigheter. Men, bara 14 veckor kvar nu.
Alla fem är så fantastiska, på sitt eget sätt och vis.
Tova, Kevin, Meya och Seth som bara efter en dags visit ger mig en känsla av fullständighet, ett lugn i kroppen utan dess like. Som får mig att känna mig så oerhört älskad, behövd och efterlängtad utan en endaste lögn eller förskönande ord. Var och en bidrar de med sin egen speciella egenhet, Tova med sin så uppenbara glädje, Kevin med alla sina upplevelser och ord, Meya med sitt självklara sätt att vara och Seth som faktiskt ibland väljer att acceptera mig som underhållare.
och Rebecka, du starka människa som alltid klarar allting på egen hand. Som jag uppskattar de sällsynta stunder vi verkligen har tid att prata med varandra. Du är one of a kind och jag avundas dig förmågan att verkligen vara dig själv i alla situationer.
Du är fullkomligt fantastisk, på alla sätt och vis.
Just nu är min favoritkänsla att vara helt anonym.
Kommer just från en av mina numera dagliga turer på stan, in och ut ur affärer i godan ro. Kolla in cafeer och resturanger och leta fiffiga nya saker jag vill investera i. Och det är så fantastiskt att veta att om jag vill så kan jag fast klä mig i mitt påslakan och folk skulle stirra, men ingen skulle veta vem jag är eller komma ihåg mig efter en vecka. (inte för att det är någonting jag planerar att göra, men ändå)
Jag gillar som sagt känslan.
Och vad som är helt nytt för mig är känslan av att ha egentid, alltså riktig egentid där jag faktiskt inte har någonting att göra utan får välja helt fritt vad jag vill. Jag kan gå och fika, shoppa, läsa, plugga, sova, kolla film etc. Det är ingenting jag vill ha i längden, men just nu kom det i helt rätt tid i mitt liv. För även om detta blir en intensiv period av studier och nya intryck så är detta bara en enda sak jag har att fokusera på. Inte tio olika per dag.
Just nu känns mitt liv fint, med undantag för den annalkande "ledighets-deppen" som kryper på nu under helgen. Men jag ska träna på det här med att vara ledig nu. Jag ska bli bra på det innan jag lämnar Lund, eller iallafall göra mitt bästa. För sanningen är att jag som tidigare älskade att ha en dag och två utan att behöva göra någonting alls, nu blir riktigt riktigt låg så fort det händer. Inte hälsosamt, så det ska vi arbeta bort.
Och nu ska jag träna på det, sätta mig i mitt helt nystädade hotellrum (där dom även fyllt min diskmaskin och satt igång den fast det inte ingår) och läsa på min mest älskade pryl någonsin; Läsplattan.
Nobelpriset till den som kom på denna för oss bokslukare som inte gärna kan släpa med tiotals med böcker på sådana här resor!
Jag kommer vara fruktansvärt duktig på engelska när den här kursen är över!
Tidig dag idag också men stannade och pluggade på skolan en timme extra, åkte hem till hotellet och gissa vad; Fortsatte plugga! Det är riktigt intressant och givande, kommer nog definitivt vilja fortsätta studera efter detta och läsa vidare till flygledare. Om företaget tillåter, och är ju ändå några år bort än isåfall. Men en tanke är det.
Och idag är ju alla hjärtans dag, alla klyschors dag kanske snarare. Tycker det är finare när man kan visa varandra uppskattning och kärlek rent spontant och förhoppningsvis oftare än en gång per år. Till exempel fick jag ett fint armband av Andreas när jag fick det här jobbet, som jag nu har på mig dygnet runt. Att jag sedan gärna hade haft honom här idag, eller att jag varit hos honom är en annan sak. Men det vill jag ju så gott som varje dag. (förutom när jag mest vill ligga i sängen med täcket över huvudet, då vill jag faktiskt vara helt ensam och är inte heller hälsosamt för andra att vara omkring mig för jag blir lätt elak då)
Så jag har hämtat mat från sibylla som ligger runt hörnet, jättegott och så tänkte jag träna sen. Men så var gymet upptagen och jag tänker inte trängas på de 40 kvm de har klämt in maskinerna på i min kondition. Nej, gymet får vänta tills imorgon istället, det blir för sent för mig annars. Har en del plugg att göra ännu också innan jag är klar.
Efter introduktion på Östra Grevie, där vi lekte lekar, lagade vår egen middag (i ett mycket sjaskigt kök som skulle föreställa att tillhöra en resturang, jag blundade och höll god hygien på den mat jag jobbade med iallafall) och även övernattning i rum som var lika vackra som köket så startade allvaret till slut på tisdag morgon.
Så nu sitter jag överröst med papper, dokument och nya intryck. Allt är än så länge mycket intressant, men idag så slutade vi såpass tidigt som 11 och var tillbaka i Lund redan vid halv ett. Så idag passade jag på att gå på lite rundtur i denna vackra stad. Var allt som allt ute i 2,5 timme och strosade på stan, vilka mysiga små butiker och cafeer det finns nu. Hittade en speciell där det fanns allt möjligt vackert och roligt, återkommer definitivt dit när jag fått mig lite pengar.
Min syster kommer också hit och bor med mig nästa söndag, hon ska göra sin praktik på en fågelklinik i närheten. Ska bli riktigt roligt och trevligt och förhoppningsvis har jag inte alltför mycket plugg att pyssla med medan hon är här, skulle vara kul om man skulle hinna gå ut och äta någon gång också.
Och på tal om att äta... Jag gav McDonalds en chans idag på min rundvandring.
Summering;
Läget är bra, ser hela Mårtenstorget och kan spana på folk.
Priset är bra( liten ostburgare, strips och dryck för 39 kr)
Maten är oätlig in i det närmaste.
Så tyvärr, trevligt med billig mat men den ska vara ätbar också..
Nu är det återgång till pluggandet och kanske jag tar en tur ner i källaren till gymet och relaxen med jacuzzi! Cykla kan man göra samtidigt som man läser också, kanske kanske.
Och så sitter jag här, i mitt älskade Lund, återigen. Efter år av längtan hit så är jag äntligen här och ska förbli här i fyra underbara månader. Men jag erkänner omedelbart att jag känner mig lite ensam, lite malplacerad just nu, mycket för att jag inte har varit utan min fina hund på flera år. Men hur kommer det sig då att jag har hamnat här?
Jag sökte ett jobb på flygplatsen i Gällivare och till min förvåning fick jag det, med tillhörande utbildning på EPN i Malmö. Så snabbt som bara den fick jag leja bort både häst och hund, för det var med tre veckors varsel som jag fick beskedet.
Den mest härliga känslan var när jag satt på flygbussen på väg från Malmö och hit, var känslan av att komma hem. Folk frågar mig om jag inte är nervös eller hur det känns att vara så långt borta, men jag känner det inte så. Jag var förväntansfull och glad att åka tillbaka, men inte nervös. På egen hand känner jag mig också självsäker, jag vet att jag klarar mig själv.
Så nu ska jag ägna denna sista lediga söndag i ledighet innan utbildningen sätter igång på allvar med att återupptäcka de delar av Lund jag saknat när jag vartit hemma i Norrland. Sedan återstår att se hur mycket tid jag har för sådant när tentor och uppgifter börjar rasa in i högar. Jag tvivlar inte på att kursen håller ett högt tempo och i och med att den är på engelska blir det genast lite knepigare.
