Igår åkte min älskade vän iväg efter månader av planering och prat, jag kan inte säga annat än att jag är stolt över henne som vågade ta steget och göra någonting som hon verkligen vill. Jag avundas hennes mod och önskar att jag hade vågat göra samma sak, men missunnar henne ingenting för hon är verkligen värd att få det hon drömmer om. Men ingenting kan få mig att sluta sakna henne, få mig att sluta längta efter att sitta och prata om allt och inget till långt in på natten. Det är svårt att med ord beskriva hur det är när min bästa vän flyttar flera hundra mil för det känns så mycket svårare än vad jag trodde.
Att vi enligt mig kommit varandra så oerhört mycket närmare de sista månaderna gör inte saken bättre, men det är ingenting jag skulle viljat vara utan för allt i världen. Att jag följde med till umeå var bland de bästa saker jag gjort det här året. Det öppnade mina ögon och det var du min vän, som stöttade mig när sanningen gjorde ont och jag mest av allt ville åka hem.
Jag har så mycket mer jag vill säga men jag finner inga ord, jag som alltid fått höra att jag är duktig på att skriva vet inte vad jag ska säga när det verkligen gäller. Det är sorgligt men sant och det gör mig besviken för jag vill verkligen att du ska veta hur mycket du betyder och hur mycket jag kommer sakna dig. Sanningen är den att tårar har runnit och vemod har infunnit sig och det som jag tidigare tagit som ren självklarhet kändes inte längre så självklart, redan långt innan du reste.
Men som jag sa tidigare, jag hoppas att du trivs och att du finner det inre lugn som jag vet att du söker och behöver. Jag vill att du ska vara lycklig och göra det du älskar utan att längta hem, för vi finns kvar. Och är det någonting som trycker dig, så vet du hur du når mig oavsett tidpunkt. Jag kommer alltid att svara.
Igår var en bra dag. Sov alldeles lagom länge, till klockan åtta och begav mig till bilskolan vid halv tio. Körde en lektion innan min uppkörning och till min besvikelse fick jag köra med erika sista gången. Har aldrig tyckt om att köra med henne eftersom att hon mest sitter tyst och inte tillrättavisar när man gör fel utan låter en helt enkelt göra fel. Och så vart jag hyfsat arg när hon låste fast mig när jag var på väg in i en rondell eftersom att hon inte trodde att jag skulle kunna hinna innan den andra bilen som kom från vänster. Vilket jag med säkerhet hade gjort, men hon trodde inte att jag såg den, hon bromsade och höll på att göra så att vi krockade mitt i rondellen. nice, precis vad en körlärare ska göra.
Uppkörning. Fick den värsta av de värsta som det sägs, nämner inga namn fast de flesta vet nog ändå vem det är. Körde bra tyckte jag och sen när vi kom tillbaka till vägverket så har hon bara negativa saker att säga. Var så säker på att jag kuggat så att jag hann bli riktigt jävla förbannad på både mig själv och henne för att hon inte tänkte godkänna mig, haha. ganska patetiskt, men ändå logisk reaktion. Och så säger hon mitt i allt att hon tänker godkänna provet, halleluja!
Och som pricken över i så red jag herr strumpa på lektion och det gick super, förutom att jag har börjat flaxa med mina armbågar av någon anledning. Nästa gång tar jag med en tidning som ska klämmas fast under armen och om jag inte lyckas hålla kvar den så är jag misslyckad, här ska tas tag i dumma ovanor! Men när jag gjorde rätt så var kusen skitfin och till och med galoppen kändes superbra, formen fanns där hyfsat ofta och galoppen är inte min starka sida med honom. Men nu vet jag vad jag gjort fel och nu kan jag bara förbättras, man kan ju inte bli sämre än vad man är. Om man inte slarvar.
Men nu orkar jag inte skriva ett ord till, har jobbat hela dagen och kroppen är slut och längtar efter en dusch. samma arbete imorgon, kratta matjord, plocka sten och allt vad man nu kan hitta på. Och så hoppas vi på att det inte regnar, för då blir det tungt. Nu ska jag ta det lugnt för hela slanten, äta lite onyttigheter och ha det trevligt. godnatt.
Jag har klarat körkortsteorin förra veckan, duktigt av mig måste jag säga och nu är det bara uppkörningen kvar, sen är det äntligen över. Min period på badhuset är slut nu, tyvärr för jag trivdes där förutom sista städdagen jag hade. Det var enda gången jag gick dit på kvällen när det var stängt, vid sjutiden någon gång var jag där och det märktes. Redan när jag klev in genom dörren så fick jag en sådan obehagskänsla att jag övervägde att gå hem igen men ville få det klart så jag slapp stressa på fredag eftermiddag. Och värre blev det, när jag står och skrapar färg så hör jag plötsligt hur det är någon som mumlar ute i omklädningsrummet och duscharna. Blev såklart livrädd och arbetade ännu snabbare, var sjukt nära att gå hem hela tiden. Och det slutar inte fastän jag ropar hallå upprepade gånger, man hörde tydligt att någon pratade och rörde sig. Berättade det sedan för Berit som då bekräftade att hon också hört och känt samma sak tidigare så det var inte inbillning från min sida.
Har också skaffat mig både ett nytt jobb och en ny sköthäst under den här tiden som jag varit så otroligt frånvarande från internet. Jobbet är på Maskintjänst AB och är riktigt okej, visserligen är det slitgörat jag får ta hand om så som att kratta grus,sten och matjord. Men ärligt så är det hundra gånger bättre än det jobbet jag hade på husmans, även om man blir smutsig här så är det inte samma sak som att ha tjugo liter fett ingrott i håret. Ni som jobbar på resturang vet exakt vad jag menar och hatar det nog antagligen lika mycket som jag. Då använder jag hellre kroppen och svettas och fryser och sliter utomhus, får ont i kroppen och blåsor i händerna av allt slit. Då kan jag med gott samvete slå mig ner med en kopp onyttig automatchoklad som mest innehåller socker utan att tänka på att det är onyttigt på fikarasterna.
Och hästen jag börjat rida är Romanga, en mycket fin liten dam som vet att kräva sin ryttare. Är dock rädd att förstöra Annelies arbete med henne eftersom jag inte rider så himla bra alla gånger och hästen är så känslig. Men förklarade allt det för annelie och sa att om jag skulle rida hennes häst så måste hon lära mig att rida henne ordentligt först och det tyckte hon var en bra ide så vi ska nog klura ut någonting. Fungerar det inte så gör det inte det och då har jag iallafall testat. Och imorgon börjar lektionerna igen och det ser jag fram emot mer än något annat just nu, vill upp på strumpis rygg igen och rida ett dressyrpass så svetten rinner. Kan knappt bärga mig men har mycket att stå i imorgon innan det är dags för stallet, så det är bara att härda ut.
Strumpis har fått gå två pass inne i helgen, dåligt väder ute som kom med väldigt dålig timing. Ville ju iallafall ut på banan i friska luften, men den kära dumma hästen tål ju inte att bli blöt för han tror att han är gjort av socker. Blir jättearg när det ramlar ner vatten från himlen och blöter ner honom, och som resultat av det så vill han varken stå still eller gå framåt. Smart kuse alltså, han har inte förstått det där med att om man gör som ryttaren vill så går det mycket bättre. Men eftersom vi var inne och han var nöjd så var han jättefin, tog det dock lite lugnt eftersom att han inte skulle gå kurs nästa vecka. Kan inte tänka mig att det skulle vara bra för hans skada med en snabb igångsättning. Red även nipsen på söndag och då först ett försök ute men damen hade tappat en sko och ömmade så jag fick gå in igen. Men gosh, hon var sjukt fin att rida efter att hon hade släppt efter ordentligt. Var ganska så nöjd när hon gick i stadig form och gjorde i princip precis som jag ville Det var sjukt kul att rida henne igår och det var en kick för självförtroendet.
Var bara tvungen att uppdatera lite innan jag for iväg till körskolan, ska köra landsväg idag och sedan plugga teori ett tag så måste nog köpa frukost från pressbyrån om jag ska orka koncentrera mig alls. Eller konsum, kanske det blir billigare. Hatar att lägga ut pengar på saker jag inte vill köpa men ibland är man så illa tvungen. Men nu tickar tiden iväg och jag ska fortfarande fixa det nödvändigaste och packa väskan. Ha det bra.
