Idag är det tre veckor kvar till årets höjdpunkt i Gällivare, Midnight Sun Meet 2013. Jag är som alltid ute i god tid med att leta klädsel och skor, men hittar aldrig någonting förrän allra sista sekunderna. Men iår har det gått bättre än vanligt och håller som bäst på att gå in mina nya skor, blir dock att lämna ett par extraskor med min mamma i biljettkassan, dessa kommer jag aldrig kunna dansa i utan att förstöra dom och jag vill inte ha dem trampade på och nedsmutsade.
Men nu ska jag ut och gå i denna vackra stad och njuta den här sista helgen jag är här. Känns overkligt och det är så mycket jag önskar att jag hade haft tid att göra. Åka runt och utforska Skåne, det finns så mycket jag inte sett ännu. Och den här chansen kommer nog inte igen, tyvärr. Men det betalade sig ju, har klarat nästan hela utbildningen med goda betyg och ord. Jag är nöjd.
Och idag eller imorgon ska jag också äntligen ta en sväng till Flyinge, får se om jag hittar tillbaka!
Inatt drömde jag att jag red min fina piga och att hon var ohalt igen, låt oss hoppas att det var en sanndröm.
Hästen jag förut aldrig trodde att jag skulle vilja äga, som nu är min och som är min högst älskade vän. Jag vill inte på några villkor förlora henne, jag vill ha henne i min vardag varje dag tills den dag hon blir gammal och dör.
Sol ute, sol i sinne. Sommarvärmen inger någon slags känsla av ro och upptågen på mårtenstorget ger mig en känsla av att vara utomlands, flera olika länder som ställt upp tält med diverse olika nationella specialiteter. Bara att sluta ögonen, andas djupt och du kan välja om du är i Italien, Grekland, Spanien eller varför inte Australien? Chansen finns att prova känguruburgare, crocodilburgare och mycket mycket mer. Jag gillar tanken, även om jag nog inte kommer våga mig på det. Lite mesig är jag när jag inte vet hur väl maten är lagad, yrkesskada.
Min näst sista helg här, jag hoppas att vädret håller i sig och att jag kanske lyckas få lite färg på mitt likbleka skinn. Inte att hoppas på, då mitt soleksem började blossa upp idag men lite i taget så kanske det går.
AFIS- kursen är nu avslutad med goda resultat, kvar återstår bara examensceremonin och för min del den svenska delen av utbildningen. Så om en vecka är min nyvunna vän Katrin tillbaka i Estland och jag är ensam kvar med den resterande veckan, som jag misstänker kommer gå alldeles för fort.
Jag har haft en toklycklig dag, från det att jag klev ut på trottoaren utanför hotellet tills det att jag kom tillbaka. Solen sken och halv sju på morgonen fick jag ta på mig solglasögon, hur underbart är det inte att kunna stå och värma sig i solen när man väntar på bussen istället för att frysa. Och så en tokig förmiddag i simulatorn med mycket skratt och konstiga pilotideer, eftermiddagen startade med engelskatest som jag klarade och fortsatte med intressant samtal som gjorde att jag knappt hann med min andra omgång (som bjöd på ännu mer skratt)
Sedan följde jag Katrin hem till hennes hotell, gjorde pizza och skrattade mera, åt glass och njöt av livet.
Och någonstans däremellan hann vi med en lunch med våra instruktörer (Ytterligare motion av skrattmuskeln)
Ja, jag har haft ett leende på läpparna hela dagen.
Jag vet inte om det är solen, människorna, framgången eller det faktum att jag är inne på min tredje vecka med sammanhängande sömn, men jag är lycklig. Nykär i livet, motiverad till allt och väldigt väldigt sprudlande energisk.
Jag klev upp nio och for ut på en "joggingtur", innehållande 99 procents promenad, 1 procents jogging. Min hårda start förra veckan gav mig benhinneinflammation, så nu är jag lycklig eftersom det inte gjorde ont en enda gång under dessa 40 minuter jag var ute imorse. Så jag fortsätter i denna lugna takt nu och lägger på lite eftersom, tänker inte hamna i den sitsen att inte ens promenad fungerar igen.
Men alltså, vädret, strålande sol och jag vet inte hur varmt. Oavsett så var det iallafall nästan för varmt för att ha jacka när jag var ute vid nio, helt otroligt. Och så skönt att vara ute och motionera när man möter alla slitna stackare från gårdagens valborgsfirande, jag gjorde rätt som stannade hemma under täcket och kollade på tv. 25 000 personer hade samlats här i Lund för att fira valborg, det märktes redan vid tretiden när jag kom hem från skolan då det knappt gick att ta sig fram vid centralen. Nej, folkmassor är inte min grej, inte alls.
Och nu är det en vecka kvar tills jag kommer hem igen, till min lägenhet som vi nu ska få någon slags ordning i. Som jag längtar efter att få pyssla och fixa, hänga upp gardiner och putsa allt skinande rent. Fast innan det är det ganska mycket grovjobb som ska göras, men jag längtar. Det ska bli så skönt att få allt iordning, äntligen!
