Linnéa Catharina Beatrice

jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

du min vän i livet

Kategori: Allmänt

Jag erkänner detta nu; Jag kommer sakna skolan till hösten.
Inte hela skolan då och absolut inte välkommaskolan i sig, nej den är bara pest och pina med en inkompetent ledning. Men jag kommer sakna företagarlinjen, mina bra lärare och framförallt att kunna träffa mina helt fantastiska vänner varje dag. Jag hade tur som lärde känna dessa personer, när vi lika gärna hade kunnat missa varandra helt och hållet. Ibland vill jag tro på att ödet existerar, speciellt när det ville sig så att vi hamnade i samma företag och på så vis kom varandra så himla nära.

Att andra relationer sen inte alltid är vad dom varit, det är ofrånkomligt och väldigt sorgligt. Det är speciellt en relation jag saknar, en person som jag en gång i tiden verkligen kunde kalla för min bästa vän. Men saker hände, misstag följde på misstag, och den person som känt mig bäst av alla gled allt längre bort från mig. Är det något jag verkligen ångrar i mitt liv, är det att jag lät detta ske. Jag skulle göra mycket för att göra vissa saker ogjorda och glömda, få en chans att gå tillbaka i tiden och göra oss till vänner igen.

Beatrice

drömsommar

Kategori: Allmänt

Nu när hösten börjar närma sig (eller snarare visar på riktigt att den är här, för någon riktig sommar får vi ju inte här uppe!) så inser jag mer och mer att den gångna sommaren varit en riktig drömsommar! För det första så har jag haft min absoluta drömhäst som min egen under denna sommar, vilket gjorde att de flesta dagar varit ett evigt svävande på moln. Och när jag någon dag känt mig nere, besviken eller liknande, så har hagen varit nära till hands och jag har kunnat njuta av min väns mjuka mule som tröst. Eller när perfekta kvällar blivit ännu mer perfekta med en barbackatur i solskenet, med galopper över gröna ängar. Och finns det något bättre än att se hästar på bete? Mer rofylld och vackrare syn är nog svår att hitta.

För det andra så har jag haft huset för mig själv stora delar av sommaren och även de dagar jag inte haft det så har jag oftast njutit av sällskapet av min familj. Jag har lärt känna min yngsta lillasyster, Meya, äntligen efter att under de första månaderna inte haft en aning om hur hon egentligen är. Jag trivs i rollen som storasyster åt mina fyra underbara syskon, i mitt liv tillhör de kategorin "oersättliga", precis som resten av min familj.
Avslutar med två bilder från min perfekta sommar och observera att min totalt ohästvana pojkvän låter herr strumpa nosa honom i nacken. Det blev då iallafall jag imponerad av, han som i början höll fast vid att han inte ens ville klappa någon häst. hihi.


Trött strumpa i solskenet



Ljusen i mitt liv



Beatrice